Elias Praktikblogg

Ja alltså, jag är hemma igen. Så nu hittar du mig på eliasreflex.blogg.se igen.

Idag är det min namnsdag. Det har du allt missat! Ajaj...=) Tove, Frun och Fru Lund i Furulundskyrkan var de enda som upptäckte det. Cred till er! Jag, t.ex, upptäckte det inte förrän ett grattis-sms trillade in på eftermiddagen...

Idag har jag inte gjort så mycket. Börjat säga hej då, fundera kring framtida kontakt och skriva rapport... SKa bli jätteskönt att komma hem och få smälta allt, men samtidigt har ju Furulund verkligen fångat en del av mitt hjärta, som Tomas Ledin troligen skulle uttrycka det.

Imorgon är det en begravning som jag ska vara med på kl 10.30, och sen ska jag skriva rapport fram till kvällen, då det är jättesatsning på "Refugen-Jammet". Refugen är alltså Café Källan, fast med mindre folk och mer andakt. Och deras "Jamm" är som "schools out" i edsbergsparken. Fullt ös. Sen kommer jag hem till öst igen på lördag!

Men innan jag somnar för kvällen... Dagens visdomsord är uttryckta av någon okänd, men har upprepats i olika sammanhang...


Gud välsigne dig!

/Elias

Idag har jag varit med och sett det som jag tycker är den absolut svåraste delen av prästrollen. "Är det sorgesamtal?" Nej. "Är det budgetförhandlingar?" Nej. Det är äldreboende. En fjärdedel av församlingen hör inget, en fjärdedel ser inget, en fjärdedel förstår inget och den sista fjärdedelen har mer erfarenheter av livet än jag kan drömma om. Och det gäller förstås för de andra tre också. För det handlar ju inte bara om att gå dit och få tiden att gå. Man vill ju beröra människorna, få någonting att hända hos dem, något som gör deras liv bättre, roligare, eller bara mer meningsfullt. Och det är sannerligen inte lätt.

Nu på kvällen fick jag i alla fall vara superledig. Åkte in och hälsade på Ulrica och käkade middag. Gott och trevligt! Det är avslappnande att för en gångs skull prata med någon som inte fortfarande håller på och bygga en första bild av en. Dessutom hittade vi en buss som går nästan hemifrån henne, och är i Furulund på 25 minuter! Så det blir ju grymt för henne på Söndagarna! Grattis! =)

Nu ska jag sova litegrann, innan jag ska vara i Furulund på bön kl. 8.30 - 11. Men först måste vi ju ha ett citat. Idag kommer det från George Bernard Shaw:


Gud välsigne dig!

/Elias

Hej vänner! Idag kommer min predikan. Även om det ju inte var precis den jag höll. Nästan ingenting är i den ordning som står. Innan vi kommer till den, måste jag bara berätta att jag idag fick veta att min handledare finns på youtube. Kolla själv:


Min predikan då då:
Temat för Söndagen var "Vägen till livet", och texten Joh 13:

Joh 13:31 P	Ett nytt bud När Judas hade gått sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom.
Joh 13:32 N	Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom.
Joh 13:33 P	Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma.
Joh 13:34 P	Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.
Joh 13:35 P	Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Den här texten från Johannesevangeliet finns på ett extremt spännande ställe i Bibeln. Jesus har precis förutsagt att en av lärjungarna ska förråda honom. De ligger och äter vid ett bord, Jesus och de 12 lärjungarna. Johannes lutar sig bakåt, mot Jesus och frågar "Jesus, vem är det? Vem är det som ska förråda dig?" Jesus har svarat att "den som jag ger den här brödbiten till". De andra lärjungarna vet inte vad som händer, när Jesus räcker Judas brödbiten och säger "Gör det du ska". De ser bara att Judas plötsligt får bråttom och ger sig iväg. De vet inte det som Jesus vet, att det här var den sista spärren som släpptes, den sista kuggen i kugghjulet som sattes dit. Att Judas går för att förråda honom, sätter igång hela den händelseutveckling som leder genom rättegången, som leder fram till törnekronan och piskrappen, till korsfästelsen och uppståndelsen. Att Judas här går för att hämta tempelvakten, gör att det inte finns någon återvändo. Det som måste ske, ska nu ske.

 

Och vad säger då Jesus? Han vet att han just, rent praktiskt, har beordrat sin egen avrättning. En vanlig människa, som du eller jag, skulle nog ha ganska fullt upp med att tycka synd om oss själva, att vara rädda och fundera ut flyktvägar. Men Jesus är ingen vanlig människa. Jesus konstaterar i stället att "Nu har människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom." Genom att handla enligt Guds plan för skapelsens räddning, genom att gå allra längst ner i mörkret, till det ställe där Jesus kommer att bli torterad, förnedrad och dödad, menar alltså Jesus att han har blivit förhärligad, och att Fadern har blivit förhärligad i honom. Vad menar han med det då? Ja, "Förhärligad" är ett sånt där storord som vi slänger oss med i kyrkan ibland utan att fundera så mycket på det. Förhärligad? När jag kom ner till Partille (Ja, jag är från Stockholm, det är jag säker på att ni inte har missat), så träffade jag den värdgruppen som har hand om den här Gudstjänsten, och vi läste texten tillsammans och funderade lite på vad ordet ?förhärligad? betyder. Någon i gruppen där sa på skämt att ?Jesus kanske är för härlig, alltså - Ja, Jesus, han e för gó?.

Slår man upp "förhärligad" i Svenska Akademiens Ordlista, ser man att det står "upphöjd eller upphöjd till gudomlighet". Jag tror att man kan förklara "förhärligad" med "upptagen i Guds härlighet". Guds härlighet, som är allt det där som gör Gud till den underbara Gud han är. Guds närvaro, hans makt, hans ömhet, hans helighet, kärlek och längtan. Allt det där är Guds härlighet. I Gamla Testamentet kan man läs om hur Mose fick se Guds härlighet gå förbi, att han fick se Gud "på ryggen", för att han inte skulle klara att se all Guds härlighet. Det står att Guds härlighet gick före det judiska folket när de flydde från Egypten, att Guds härlighet, Guds närhet, ledde dem som en eld- och molnpelare. Och det är alltså den härligheten som Jesus här vet att han kommer att återgå till. Jesus har ju varit en del av Guds härlighet sen evighet, och Guds närvaro, härlighet har nu blivit tydlig genom att Jesus, Gud själv, är beredd att dö för sina älskade barn, för oss.

Jesus förklarar, om än i lite kryptiska ordalag, att han ska vara hos lärjungarna ännu en kort tid, innan han stiger ner till dödsriket och uppstår på tredje dagen, en resa där de inte kan följa med. Han kommer inte längre att kunna leda dem på samma sätt, eftersom han ska öppna vägen för dem, och oss, till himlen. Så ger han dem då ett nytt bud, någonting som ska vara grunden för hur de ska fungera när han inte längre är hos dem. Han säger: "Så som jag har älskat er, ska ni också älska varandra." Så som Jesus har älskat, ska vi också älska varandra.

Okej, till att börja med så är det ett ganska högt krav. Förut hade det räckt med att "älska din nästa som dig själv", men nu ska vi alltså älska varandra som Jesus älskar oss. Och det blir inte lättare om man börjar leta i andra delar av Nya Testamentet. I 1 Joh 3:16 står att "Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna." Lite senare i samma brev, läser vi att den som inte älskar inte känner Gud, eftersom Gud är kärleken. Det är ju hårda bud!

För att förstå det här, tror jag att vi måste börja med hur Jesus älskade människor när han gick omkring på jorden, och hur Gud älskar dig och mig. Man kan likna oss människor vid en sån här: (500-lapp). Hur mycket är den här värd? (500 kr). Precis. Och från den sekund den skapades var den värd 500 kr, utan att på något sätt ha förtjänat det, eller hur? Den hade det värdet för att den gavs det värdet, den kvalitén. Om jag då skrynklar ihop den, hur mycket är den då värd? (500kr). Precis. Och om jag stampar på den, eller slänger den i en vattenpöl? 500 kr. Det spelar ingen roll vad som händer med den här, den kommer alltid att vara värd 500 kr, för att den är en 500-lapp. På samma sätt ser Gud på oss. Gud skapade mig för att vara Elias. Han älskar mig för att jag är Elias. Det spelar ingen roll vad du gör eller är med om, Gud kommer alltid att älska dig, för att han har skapat dig och du är du. Gud kanske inte alltid gillar vad vi pysslar med, men han älskar alltid oss. Gud är ju den som hatar synden, men älskar syndaren.

 

Guds kärlek är kanske tydligast i Jesus. Jesus gick allra längst ner i vår mänskliga misär. Han delade människors allra djupaste hemligheter och tankar. Vi kan läsa i evangelierna om hur Jesus mötte människor som alla andra höll sig undan från. Det kunde vara en prostituerad kvinna som föll på knä vid hans fötter och smorde dem med sina tårar, en tullindrivare som gömde sig i träd för att få en glimt av honom, eller kvinna från samhällets bottenklass som får bjuda honom på vatten. De här människorna sågs som smutsiga och hopplöst omoraliska av samhället. Människor vände på huvudet för att slippa se på dem. Det står ofta att Jesus såg människorna. Han vände inte bort sitt ansikte. Han vände sitt ansikte till de utstötta människorna, och i hans blick såg de bara kärlek och medlidande.

Och det är alltså så som Jesus säger åt oss att älska varandra. Ja, i Johannesbrevet såg vi till och med att vi inte kan älska Gud utan att älska varandra, utan att älska våra medmänniskor. Lärjungarna ifrågasatte ibland Jesus för att han umgicks med syndare. De sa att "Jo, Jesus, jag vill jättegärna följa dig, men det skulle vara bra om du kunde skicka bort den där kvinnan som tvättar dina fötter. Du vet ju hurdan hon är." Så kan det vara för oss också. Vi kan känna att vi verkligen vill älska och följa Jesus, men inte kan vi acceptera hur vissa människor i församlingen, eller vissa som kallar sig kristna är och gör. Jesus skulle nog titta på oss, ungefär som han tittade på Petrus när han ifrågasatte, och säga "Nej min vän, det funkar inte så. Vill du älska mig, måste du älska mina barn. Det är ett paketpris. Du kan inte få det ena utan det andra."

 

Det kan vara intressant att läsa en bibeltext och fundera kring var man själv är, vem man själv är i texten. Jag finner mig själv alldeles för ofta stående bland fariséerna, de laglärda, när jag tänker på människor. Jag kan tänka att "men så där står det ju ändå klart i Bibeln att man inte får göra!", eller kanske ännu oftare åt andra hållet: "Den där människan har ju ingen nåd för sina medmänniskor, han eller hon är ju verkligen som en farisé." Ibland kan jag nå längre, och faktiskt se på människor med kärlek i stället.

De första kristna kallade sig inte kristna. De kallade det att de följde "vägen". Jesus säger ju att han är vägen, sanningen och livet. Hoppet för de första kristna som för oss, var att Jesus skulle föra dem till livet, den eviga glädjen. Genom tron på Jesus, som dött för deras synd, fick de livet. Vägen till korset är vägen till livet. Efter att ha kommit till tro på Jesus, följde ofta förföljelser och tortyr, men de första kristna hade sitt hopp i att de fått livet genom Jesu död på korset. Vägen till korset är vägen till livet. Vägen vidare från korset är vägen i kärlek. En författare från det andra århundradet, Tertullianus, har berättat om de första kristna, och vad som sades om dem. Hedningarna (ja, de kallades så då) sa om och om igen upprepade "se så de älskar varandra". Många kom till tro på Jesus under den tiden. Säger man så om oss kristna idag? "Se så de älskar varandra?" Det är intressant att Jesus inte säger "Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni låter bli dryckenskap och våldsamhet", eller ens "om ni håller lagen". Nej, Jesus insisterar på att det är genom att vi älskar varandra som människor ska se att vi är Jesu lärjungar. För man kan inte älska Jesus utan att älska den skrynkliga 500-ingen som sitter vid hans fötter. Det är ett paketpris. Kärleken till Gud och kärleken till vår nästa är till sitt väsen en och densamma.

 

Det som det hela handlar om, är att lära sig att se på människor som Jesus såg på människor. Anders Arborelius, biskop i Katolska kyrkan i Sverige, har skrivit så här: Det är kärleken själv som ska döma oss. Det är Guds allt förtärande kärlek som vill befria oss ur själviskheten. Därför har Gud gett oss vår nästa: hon som går oss på nerverna, hon som behöver oss när vi inte behöver henne, hon som är hungrig när vi är mätta och mätt när vi är hungriga.

Men hur ska vi då göra detta? Jag tror att det handlar om att leva nära Guds hjärta. Att släppa in helig ande i sitt liv. I Rom 8:29 står att "Ty dem som han (Gud) i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons (Jesus) bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många." Det handlar om att låta Gud forma oss, prägla oss efter Jesu förebild. För vi ska inte låtsas att vi älskar varandra. Så står det inte. Det står att vi ska älska varandra. Är det lätt? Nej. Kommer vi att misslyckas? Garanterat. Om och om igen. Men varje gång som vi ser på en människa som inte är perfekt, kan vi känna efter. Vad känner jag egentligen? Är det kärlek? Eller vill jag hellre se bra ut genom att påpeka personens brister? Då får vi vända oss till korset igen, och lära av Jesus, som i stället för att påpeka våra brister, dog för vår skull. Vägen till korset är vägen till livet. Och vägen vidare från korset är kärleken.

Sammanfattningsvis då. Det här är ett kors. Vi låter den vertikala delen symbolisera relationen mellan dig och Gud. Tvärbjälken är dina relationer med dina medmänniskor. Det går inte att sätta dit tvärbjälken först. Börja alltid hos Gud. Ett liv i kärlek kan bara levas i nåd och med den Helige Andes hjälp. Vi kan inte själva. Gud måste förvandla oss inifrån. Sök guds hjärta.
Men tvärbjälken behövs också för att det ska bli ett kors. Det går inte att älska Gud
men inte hans barn. Det är ett paketpris. Kom ihåg att du alltid är älskad av Gud. Precis som för 500-ingen är ditt värde oföränderligt. Och minns också att samma sak gäller för alla de människor du har runt omkring dig. De är också skrynkliga 500-ingar.

Vi ber tillsammans...

 

Gud välsigne dig!

/Elias

Jag fick spela golf idag! Mycket välbehövligt efter helgen som har varit. Tyvärr håller Partille Golfklubb på att bygga om 17 av sina greenområden, vilket innebär att det bara finns en ordinarie green. På alla andra hål är det sunkiga provisoriska greener där bollen flipprar sig fram som den vill. Utom då på de 4 hål som var helt stängda. Det var förutsättningarna som gällde. Men men, så var också greenfeen nere i 100 kr, mot de normala 380. Dessutom fick jag hyra ett golfset, och eftersom de inte riktigt hade kommit igång med demoklubbor och så i shopen, packade killen helt sonika upp ett sprillans set med Cobra FP II. Inte smärtsamt. Dessutom slängde han ner årets modell av cobra-hybrid (baffler alltså, för dig osm kan det här. Den fick jag dessutom ta av plasten från ute på banan...), en gammal putter och en Big Bertha-driver som nog hade nåt år på nacken. Men jag har aldrig slagit så raka drivar som jag gjorde med den... lite smärtsamt får man säga... Jag gick sammanlagt 8 över par, vilket ju är ett sjukt bra resultat, som skulle sänka mitt handicap, om det nu inte var så att banan var typ hälften så lång och svår som den är i nromala fall...

För dig som inte gillar golf, kan jag berätta att jag efter rundan åkte och shoppade. Det blev ett par Encore-shorts för alldeles för mycket pengar. Men de är sjukt snygga, och när jag ska va cafévärd i sommar behöver jag ju ett par shorts! (och en massa andra förklaringar. Hitta gärna på fler själv om du vill...) Sen promenerade jag tillbaka upp till Furulund. Det är typ 45 minuter uppförsbacke, och jag har gjort den promenaden typ 10 gånger nu. Väldigt fint, men också väldigt tydliggörande av mitt motionsbehov...

Ser fram emot att få komma hem och träna. Det är verkligen frustrerande att aldrig ha träningsverk. Ska ta i som en tok på måndag på pumpen. Dubbla femmor på ben. Dubbelt så djupa utfall! =)

Nä, nu ska tydligen mina underbara värdar bjuda mig på "bullfika". Det blir bra det...=) De hade förresten lagat tacos när jag kom hem. Ruggans gott.

Livet är underbart, har du tänkt på det?

Dagens citat kommer från ingen mindre är Martin Luther:

Oj så trött jag är. En mycket lång helg har tagit slut. Imorgon ska jag vara ledig till slut. Tänkte hälsa på på Partille Golfklubb. Vi var i Växsjö Pingst (Ulriksbergskyrkan) hela dagen igår och förmiddagen idag. Jag körde dit igår, medan min handledare skrev sina föredrag i baksätet. Han har en BMW 320. Det var trevligt... När jag hade kört nån timme sådär, kommenterade han att "Du vet att du har en sjätte växel också va?". Hm... Inte så bra Elias. Hade kört i dryga 110 (för att inte gå in på närmare detaljer) på näst högsta växeln i en timme... Men det gick bra, det fanns tydligen nåd för det också.

Ulriksbergskyrkan var cool. De hade en mångkulturell församling, med stora grupper från sydamerika, nordafrika, romer från rumänien osv. När Pingstväckelsen började en gång i tiden på Azusa Street i USA, var slagordet "The blood of Christ washed the colourline away". Man menade att man kände igen att det var den helige ande som var i faggorna, när gränser slutade att finnas melan människor. Och precis så kändes det i Pingstkyrkan i Växsjö. Dessutom var det najs med en församling på typ 250 pers som firade Gudstjänst imorse. Det var verkligen alla typer av människor. Allt från chilenska Marxist-Leninister, till gamla småländska frikyrkodamer med käpp. Mäktigt!

Predikade ju ikväll i Furulund också. Det gick ok. Jag glömmer ofta när jag förbereder hur mycket jag tycker om att stå och undervisa och predika. När jag väl står där, kickar lärargåvan in och jag känner mig superbekväm. Tyvärr blev predikan dock lite rörig, och på tok för lång. Jag siktade på en kvart - 20 min, men träffade en halvtimme. Så det var nog väl tungt för många. Men många uppskattade det också. Så det var kul. Väldigt skönt nu ikväll att det är över också. Stressen börjar släppa, och jag är galet trött. Har egentligen inte haft någon ledig tid sen i fredags morse ju.

Predikan kommer tyvärr inte upp på bloggen ikväll, av två anledningar: 1) Den predikan jag skrev höll jag inte (fast nästan, bara i väldigt omkastad ordning), och 2) Den predikan jag skrev, ligger på min handledares bärbara dator och den har jag inte tillgång till förrän på tisdag. Så, håll ut. I stora drag kan man säga så här: Jesus älskar oss, så vi ska älska varandra. Och så hittar du på olika sätt att säga det i en halvtimme... =) Nädå, rktigt så illa var det inte.

Ulrica (Ullis, Bull, ja du vet vem jag menar i alla fall... haha...) kom också och var med i Gudstjänsten. Hon tycks också älska Furulund. Man gör gärna det. Men det är ju kalasnajs, hoppas att det blir bra för dig här Ulrica! Det tror jag att det blir.

Nu är det dags att sova. Som vanligt (haha, hur många gånger nehöver man göra något för att det ska bli "som vanligt? Var går gränsen?) slutar jag med ett citat. Den här gången blir det ifrån Moder Teresa.

Det har varit en lång dag. Längre än långfredagen, alla gånger... Dagen började med ett tungt begravningssamtal på två timmar, innan vi drog iväg till Hjälmareds folkhögskola för att lyssna på Agne Nordlander. Han är, för dig som inte vet det, den stora läraren inom EFS. Han talade om andligt ledarskap, och om vikten av både central Jesusförkunnelse och diakonalt ansvarstagande, i symbios. Jag tror, precis som han, att det är framtidens melodi för kyrkan. Vi ska förkunna Jesus och hans offerdöd och förebild, och vi ska älska vår nästa, så som han älskade och älskar. Amen. =)

På kvällen var det ungdomscafé. De var mycket färre och mycket mindre svartklädda än våra ungdomar. Så jag ser det som att vi vann...

Nu ska jag skriva lite mer på min predikan, innan jag sover. Klockan 07.30 kommer min handledare och plockar upp mig, så lite sömn ska jag också försöka hinna med.

Idag avslutar jag med ett citat av José Maria Escrivá


Gud välsigne dig!

/Elias

Idag har jag tillbringat större delen av min tid framför datorskärmen, skrivandes predikan. Det är lite problematiskt när det finns hur mycket som helst att säga, och man helst vill hålla ner predikan till en kvart-20 minuter... Paniken börjar växa. Och inte blir det bättre av att både fredag och lördag är fullproppade med saker att göra. Men men, jag är ju ändå här för att lära mig. Tänkte lägga upp min predikan här på bloggen efter söndag.

I övrigt så trivs jag helt sjukt bra. Idag hade vi personlig förbön för varandra i arbetslaget, och det kändes jättebra. Det är gott att be för varandra. Och Gud är verkligen cool. Han har gett mig lite att tänka på. Jag älskar den här kyrkan också. Om du befinner dig i Göteborg nån gång, se till att åka ut till partille och gå i Furulund. Det är verkligen speciellt.

Mycket bön idag över hurvud taget. På kvällen var vi hemma några stycken hos ordförande i EFS-föreningen, och åt middag med honom och han fru. Coola människor! Och så bad vi tillsammans efter maten. Det är för lite bön i livet!

På kvällarna läser jag "Andens folk" av Peter Halldorf. Det är en "lärjungavandring genom Apostlagärningarna". Rätt kul och väldigt djup. Rekommenderas!

Nä, nu e jag faktiskt på tok för trött. Sov gott mina vänner! Jag avslutar med ett citat av Anders Arborelius (Katolska kyrkans biskop i Sverige):

First things first. Det finns inte mindre än 14 sätt att stava "sje"-ljudet i svenskan. Och då räknas bara just det "sje"-ljudet, inga andra "sj"-ljud. Det du. Jag tänker inte berätta vilka alla är, utan det får du själv klura ut. 12 av dem har dessutom listats av Jonni i kommentaren till förra inlägget...

Idag har jag hunnit med en del. På morgonen var jag med på ett möte med mina handledare, kyrkoherden och vaktmästaren. Det handlade om de kyrkliga textilierna (du vet, prästens alla färgglada kläder och så...), och hur de skulle försvaras och få plats. Tro det eller ej, det hela var ganska kul. Inte minst för att många av de kläder som fanns där tycktes vara sydda för präster med 3 meter ben, och en halvmeter armar. Jag hoppas att det inte finns någon som dessa kläder passar på.

Efter mötet så snackade jag och kyrkoherden om lite allt möjligt, bl.a. inför gudstjänsten som vi har på söndag. Jag predikar ju, och han står för "ämbets-delarna" (som typ mässan, förlåtelseorden osv.). Han är fantastiskt bra tror jag. Det verkar så i alla fall. Dessutom känner han hälften av prästerna i hemma...=)

Jag har idag fått reda på att det dessutom finns en liten kommunitet med fyra munkar här i Partille. De började tydligen som protestanter, men konverterade en dag till katolicismen, alla på ett bräde! Mycket intressant... Förutom dessa bröder, finns dessutom en pingstkyrka och två missionskyrkor, varav den ena sägs växa så det knakar. Det verkar hända grejer i Partille!

Alldeles nyss kom jag hem från ett vigselsamtal som jag och handledaren var på. När vi närmade oss det lägenhetshus där paret bodde, började en familjär känsla infinna sig i kroppen på mig. Var det inte...? JO! Det var det huset där min mormor bodde! Gata och allt stämde! Mycket bisarrt... I det huset där jag som mycket liten knodd låg och kollade på engelsk fotboll, där de med snygga röda tröjor spöade de med fula blå tröjor, skulle jag nu på vigselsamtal.

Min handledare sa något mycket vist som jag inte hade tänkt på innan i samband med samtalet. Jag skulle inte lyckas med ett citat, så du får nöja dig med ett återberättande. Han berättade att han ganska ofta, främst innan han började i Furulund, men ändå höll fast vid att han är präst i Svenska Kyrkan, fick frågan om "han inte ville starta en egen kyrka och få det precis som han ville ha det?". Och visst kunde det vara lockande, men problemet är ju då att man dels inte har något att luta sig emot, och dels inte har någon att svara inför. Han menade att man då mycket lättare faller i någon av de klassiska fällorna.

Och det är ju lätt att se. Vi behöver bara titta runt omkring i Sverige för att se att nya kyrkor som växer och går upp som en raket, ofta faller ganska omgående, och ofta ganska hårt. I allmänhet är det då för att de ledande i kyrkan (som ju precis som du och jag bara är människor) faller. De lockas av framgången och de nya möjligheterna, och lider stor risk att falla i någon av de tre klassiska fällorna: Makt, Sex eller Pengar. Dessa tre så starka krafter i våra liv, som kan ge så mycket gott, men som också kan försöra så otroligt mycket. Arbetar man i ett sånt segt system som Svenska Kyrkan, blir man dels tvingad till att växa i en takt som man hinner med, och dels är man tvingad att svara inför kyrkoherde eller biskop. Faller man då, blir man ganska snabbt tvungen att förklara sig och ta konsekvenserna. Missbruk av sin position, oavsett om det är i form av pengafiffel, sexmissbruk eller maktlystnad, blir plötsligt mycket mindre lockande när man kan se hur det kan komma tillbaka och slå en i huvudet. Det spännande och glamourösa tappar lite glans när man riskerar att stå där med byxorna nere, så att säga.

Det är gott, tycker jag, att få vara en del av en kyrka som har en minst 500-årig (kanske 2000-årig?) tradition som man ska svara emot. Tack för det, Gud.

Gud välsigne dig!

/Elias

Kom just hem från min första riktiga arbetsdag här. Dagen började med en mässa nere i Partille kyrka, en medeltidskyrka som är den andra delen av församlingen. Partille församling har tre kyrkor, och är uppdelat i distrikt... Bara nya koncept här...=) Mässan var fin, men eftersom den var inledningen på storsamlingen, var det bara församlingsanställda där. Det är alltid lite fattigt med bara "proffs-kristna". Det är ju ingen riktig församling, även om mässan i sig förstås fortfarande är samma underbara mysterium. Jag fick träffa kyrkoherden, som verkar vara en skön typ, och se lite hur snacket går i den här församlingen. Intressant, även om praktiska frågor (som det ju alltid handlar om i såna här sammanhang) ju snarare är nödvändiga än kul.

Senare under dagen, efter lunch, blev det fest, då distriktsprästen (tillika min handledare) hade köpt in en espressobryggare av högsta kvalité. Så lite det krävs för att få ett arbetslag lyckliga. Sen satte vi oss ner och pratade igenom praktiken och schemat. Det känns ganska slappt, men varierande och de saker jag är med på känns meningsfulla.

Har tillbringat stora delar av dagen med olika människor i arbetslaget. Många samtal och kommentarer. Känner mig mycket väl välkomnad, och dessutom är det tydligt att jag har mycket att lära av dessa människor. På eftermiddagen hade vi något som kallas "Verkstan", och är för barn mellan 6-12 år. Man börjar i storgrupp och sjunger lite ihop, och får någon (idag en del av berättelsen om Isak, Esau och Jakob) berättelse berättad för sig. Sedan finns det pyssel, scouter eller kör att välja på. Jag hamnade i kören, eftersom en av ledarna var sjuk. Det är ju humor, med mig i en kör, men det funkade i alla fall. Barn är kul. En av tjejerna sa att "Handboll är ju vääärldens tråkigaste sport!", varpå en av hennes kompisar invände att: "Men hallå, det är det ju inte alls! Tänk på typ... typ... GOLF!". Haha...

Bytte nu på kvällen ett par ord med min värdinna här hemma. Hon satt och rättade vid köksbordet (hon är lågstadielärarinna), och frågade mig (bland annat) om jag visste hur många sätt det finns i svenskan att stava "sje"-ljudet. Du vet, olika stavningar som "sj", "stj" osv. Hur många kommer du på? Facit kommer imorgon.

Nu ska jag sätta mig och läsa på inför min predikan på söndag. Börjar få mer och mer panik inför den, så snart kommer jag säkert igång på riktigt...=) Texten som jag tänker predika över är:

Joh 13:31 P	Ett nytt bud När Judas hade gått sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom.
Joh 13:32      N	Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom.
Joh 13:33 P	Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma.
Joh 13:34 P	Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.
Joh 13:35 P	Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Vad fångar ditt intresse i den texten? Vad tänker du på eller undrar? Berätta, så kanske den tanken kan väcka något som kan få betyda något på söndag för någon.

Gud välsigne dig!

/Elias

Anlände till Göteborgs Centralstation klockan 13.15 igår, efter dryga 3 timmars tågresa. Vi hade misslyckats nästan helt i vår kommunikation, min handledare och jag, inför praktiken, så det var lite av en resa i tro... Väl framme på centralen hittade jag en nice pastarestaurang, eftersom Gudstjänsten ju skulle hålla på mellan 17-18.30, och det verkar både trist och onödigt att hungra ihjäl. Efter att ha ätit och tittat på alla göteborgare i blå-vita kläder (match mot örebro i Gtb igår), passade jag på att missa den buss min handledares fru hade tipsat mig om, och bad en snabb bön om vägledning innan jag kastade mig på nästa som lät nästan likadant som den första. Det gick bra. Tyvärr missade jag även nästa buss som jag hade blivit rekommenderad, så jag chansade (eller ja, det verkade rätt), och slängde mig på en. Temat för gårdagens Gudstjänst var "Den Gode Herden", och min handledare predikade om hur Den Helige Ande tar hand om oss och leder oss mer än vi ofta ser och förstår. För min del blev det tydligt, då jag efter att ha tagit fel buss två gånger, ändå gick fram mot porten på Furulundskyrkan kl. 14.59. Kl. 15 var den utsatta tiden. Tack Gud.

Jag träffade en hiskelig massa folk, och fick vara med om en av Furulunds kända gudstjänster. Mycket bra och upplyftande! Fullt med folk i kyrkan, fullt av lovsång och fullt med lekmän som tillsammans skapade Gudstjänsten. En och en halv timme var Gudstjänsten. Nästa Söndag ska jag predika inför alla dessa människor. Kul, inspirerande och småläskigt förstås.

Det är inte svårt att se likheter med hemma. Furulundskyrkan har mycket lovsång och förbön i sina Gudstjänster, de har en ungdomsgrupp på tisdagkvällarna, och en fritidsgård på fredagkvällarna med frivillig andakt... Känns ju igen en del... Församlingstidningen heter "Kyrkdörren", vilket ju inte är jätteavlägset från "Kyrkporten". Kyrkan är nybyggd 2001... Skolan här brevid kallas "lunden". Och så fortsätter det... Helt galet så mycket likheter det är. (Det finns förstås olikheter också, men jag har inte upptäckt så många än...)

På kvällen följde jag med hem till det par som jag bor hos. Otroligt trevliga människor! Jag trivs grymt bra.

Idag har jag varit ledig och promenerat omkring i Partille. Ikväll ska jag hälsa på den hemgruppen som har planerat Gudstjänsten nästa Söndag. Spännande. Och full fart!

Gud välsigne dig!

/Elias