Elias Praktikblogg

First things first. Det finns inte mindre än 14 sätt att stava "sje"-ljudet i svenskan. Och då räknas bara just det "sje"-ljudet, inga andra "sj"-ljud. Det du. Jag tänker inte berätta vilka alla är, utan det får du själv klura ut. 12 av dem har dessutom listats av Jonni i kommentaren till förra inlägget...

Idag har jag hunnit med en del. På morgonen var jag med på ett möte med mina handledare, kyrkoherden och vaktmästaren. Det handlade om de kyrkliga textilierna (du vet, prästens alla färgglada kläder och så...), och hur de skulle försvaras och få plats. Tro det eller ej, det hela var ganska kul. Inte minst för att många av de kläder som fanns där tycktes vara sydda för präster med 3 meter ben, och en halvmeter armar. Jag hoppas att det inte finns någon som dessa kläder passar på.

Efter mötet så snackade jag och kyrkoherden om lite allt möjligt, bl.a. inför gudstjänsten som vi har på söndag. Jag predikar ju, och han står för "ämbets-delarna" (som typ mässan, förlåtelseorden osv.). Han är fantastiskt bra tror jag. Det verkar så i alla fall. Dessutom känner han hälften av prästerna i hemma...=)

Jag har idag fått reda på att det dessutom finns en liten kommunitet med fyra munkar här i Partille. De började tydligen som protestanter, men konverterade en dag till katolicismen, alla på ett bräde! Mycket intressant... Förutom dessa bröder, finns dessutom en pingstkyrka och två missionskyrkor, varav den ena sägs växa så det knakar. Det verkar hända grejer i Partille!

Alldeles nyss kom jag hem från ett vigselsamtal som jag och handledaren var på. När vi närmade oss det lägenhetshus där paret bodde, började en familjär känsla infinna sig i kroppen på mig. Var det inte...? JO! Det var det huset där min mormor bodde! Gata och allt stämde! Mycket bisarrt... I det huset där jag som mycket liten knodd låg och kollade på engelsk fotboll, där de med snygga röda tröjor spöade de med fula blå tröjor, skulle jag nu på vigselsamtal.

Min handledare sa något mycket vist som jag inte hade tänkt på innan i samband med samtalet. Jag skulle inte lyckas med ett citat, så du får nöja dig med ett återberättande. Han berättade att han ganska ofta, främst innan han började i Furulund, men ändå höll fast vid att han är präst i Svenska Kyrkan, fick frågan om "han inte ville starta en egen kyrka och få det precis som han ville ha det?". Och visst kunde det vara lockande, men problemet är ju då att man dels inte har något att luta sig emot, och dels inte har någon att svara inför. Han menade att man då mycket lättare faller i någon av de klassiska fällorna.

Och det är ju lätt att se. Vi behöver bara titta runt omkring i Sverige för att se att nya kyrkor som växer och går upp som en raket, ofta faller ganska omgående, och ofta ganska hårt. I allmänhet är det då för att de ledande i kyrkan (som ju precis som du och jag bara är människor) faller. De lockas av framgången och de nya möjligheterna, och lider stor risk att falla i någon av de tre klassiska fällorna: Makt, Sex eller Pengar. Dessa tre så starka krafter i våra liv, som kan ge så mycket gott, men som också kan försöra så otroligt mycket. Arbetar man i ett sånt segt system som Svenska Kyrkan, blir man dels tvingad till att växa i en takt som man hinner med, och dels är man tvingad att svara inför kyrkoherde eller biskop. Faller man då, blir man ganska snabbt tvungen att förklara sig och ta konsekvenserna. Missbruk av sin position, oavsett om det är i form av pengafiffel, sexmissbruk eller maktlystnad, blir plötsligt mycket mindre lockande när man kan se hur det kan komma tillbaka och slå en i huvudet. Det spännande och glamourösa tappar lite glans när man riskerar att stå där med byxorna nere, så att säga.

Det är gott, tycker jag, att få vara en del av en kyrka som har en minst 500-årig (kanske 2000-årig?) tradition som man ska svara emot. Tack för det, Gud.

Gud välsigne dig!

/Elias