Men alltså...
En präst ställer upp för SD i kyrkvalet. Man vill ju bara gråta. Som tur är jobbar han inte i församling. Ska bli spännande att se hur Göteborgs stift hanterar det här - ryker månne kragen?
Huvudargumentationen tycks handla om att Islam är läskigt och Sverige är kristet. Problemet är bara att Islam är hyggligt harmlöst i jämförelse med ex. materialism, och att Sverige är sekulärt och inte kristet. "Kristen kultur" är ett begrepp som jag knappast tycker passar på det svenska samhället... Det är dessutom naturligtvis otänkbart att kombinera en kristen människosyn med SD-politik.
Nä, lägg din röst på POSK istället den 20 Sept. Så vi slipper partipolitik över huvud taget i vår kära kyrka, och i stället kan komma igång med att bygga församlingar. Jag står med på den listan, eftersom jag tycker att det börjar bli dags att bryta med riksdagen för kyrkan nu. Mixen av politik och religion brukar smaka ganska illa till slut.
Herrens frid.
/Elias
Huvudargumentationen tycks handla om att Islam är läskigt och Sverige är kristet. Problemet är bara att Islam är hyggligt harmlöst i jämförelse med ex. materialism, och att Sverige är sekulärt och inte kristet. "Kristen kultur" är ett begrepp som jag knappast tycker passar på det svenska samhället... Det är dessutom naturligtvis otänkbart att kombinera en kristen människosyn med SD-politik.
Nä, lägg din röst på POSK istället den 20 Sept. Så vi slipper partipolitik över huvud taget i vår kära kyrka, och i stället kan komma igång med att bygga församlingar. Jag står med på den listan, eftersom jag tycker att det börjar bli dags att bryta med riksdagen för kyrkan nu. Mixen av politik och religion brukar smaka ganska illa till slut.
Herrens frid.
/Elias
Genusperspektiv, debattartiklar och studier i Norge.
Nu blev det så där igen. Förlåt.
Uppsatsen är i alla fall inne och examinerad till belåtenhet, och pappaledigheten har tagit sin början. Jag har hunnit konstatera att det går alldeles utmärkt att spela golf med barnvagn, att utveckling hos barn går vansinnigt fort, och att småbarns prickar tydligen är det svåraste som finns att diagnostisera, inte minst över telefon...
Jag har de senast dygnen återigen stött på en massa genus-prat. Jag brukar inte tänka så mycket på det där med genusperspektiv, helt enkelt därför att min uppväxt och mina grundvärderingar ger att det är så självklart att det finns och får finnas skillnader mellan män och kvinnor, och att mäns och kvinnors egenskaper självklart borde värderas lika. Att det bara skulle handla om socialt arv eller så tror jag verkligen inte. Det är, vill jag mena, i själva verket ganska förtryckande att säga att anledningen till att kvinnor inte är som män, är att de inte tillåts vara det. Naturligtvis är inte problemet att vi är olika, utan att vi värderas olika. Och så länge man menar att det "manliga" är det eftersträvandvärda, som kvinnor på något sätt vägras, kommer kvinnor att undervärderas, eftersom de då inte tillåts duga. Det här borde jag förstås belägga mer, men det är inte det här blogginläggets ärende, så jag stannr här. Kvinnor och män är olika, men borde vara lika mycket värda trots, eller tack vare, det. Punkt. =)
Igår skrevs det en debattartikel om pappaförtrycket i samhället, och i nyhetsmorgon idag pratade författaren om den. På förädrasajter, mvc, bvc etc., är mamman i centrum och norm, medan pappan är tillhörande. Dessutom, menade pappan som skrivit artikeln, är alla bloggare i frågan kvinnor. Det här stämmer förstås inte, det finns ju en uppsjö av pappabloggar att välja mellan, men han visar på en viktig sak: Pappor tar inte stor plats nog i föräldrar-världen. Det är förstås både kvinnor och män som är problemet (pappor upplever ex. ofta att främmande kvinnor ger dem råd om hur man tar hand om sitt barn etc.). Detta har fått mig att fundera på om jag skulle skriva n mer laid-back pappa-blogg ett tag, i stället för alla mina svårsmälta manifest som jag grottar ner mig i så djupt att jag aldrig hinner blogga. I så fall, om jag nu skulle börja att försiktigt skriva en pappa-blogg, skulle jag sikta på att få komma med här: http://farsorsombloggar.blogspot.com/, för det verkar va kul!
I övrigt funderar jag över om det kanske är i Stavanger jag ska ta min master..?
Herrens frid.
Elias
Uppsatsen är i alla fall inne och examinerad till belåtenhet, och pappaledigheten har tagit sin början. Jag har hunnit konstatera att det går alldeles utmärkt att spela golf med barnvagn, att utveckling hos barn går vansinnigt fort, och att småbarns prickar tydligen är det svåraste som finns att diagnostisera, inte minst över telefon...
Jag har de senast dygnen återigen stött på en massa genus-prat. Jag brukar inte tänka så mycket på det där med genusperspektiv, helt enkelt därför att min uppväxt och mina grundvärderingar ger att det är så självklart att det finns och får finnas skillnader mellan män och kvinnor, och att mäns och kvinnors egenskaper självklart borde värderas lika. Att det bara skulle handla om socialt arv eller så tror jag verkligen inte. Det är, vill jag mena, i själva verket ganska förtryckande att säga att anledningen till att kvinnor inte är som män, är att de inte tillåts vara det. Naturligtvis är inte problemet att vi är olika, utan att vi värderas olika. Och så länge man menar att det "manliga" är det eftersträvandvärda, som kvinnor på något sätt vägras, kommer kvinnor att undervärderas, eftersom de då inte tillåts duga. Det här borde jag förstås belägga mer, men det är inte det här blogginläggets ärende, så jag stannr här. Kvinnor och män är olika, men borde vara lika mycket värda trots, eller tack vare, det. Punkt. =)
Igår skrevs det en debattartikel om pappaförtrycket i samhället, och i nyhetsmorgon idag pratade författaren om den. På förädrasajter, mvc, bvc etc., är mamman i centrum och norm, medan pappan är tillhörande. Dessutom, menade pappan som skrivit artikeln, är alla bloggare i frågan kvinnor. Det här stämmer förstås inte, det finns ju en uppsjö av pappabloggar att välja mellan, men han visar på en viktig sak: Pappor tar inte stor plats nog i föräldrar-världen. Det är förstås både kvinnor och män som är problemet (pappor upplever ex. ofta att främmande kvinnor ger dem råd om hur man tar hand om sitt barn etc.). Detta har fått mig att fundera på om jag skulle skriva n mer laid-back pappa-blogg ett tag, i stället för alla mina svårsmälta manifest som jag grottar ner mig i så djupt att jag aldrig hinner blogga. I så fall, om jag nu skulle börja att försiktigt skriva en pappa-blogg, skulle jag sikta på att få komma med här: http://farsorsombloggar.blogspot.com/, för det verkar va kul!
I övrigt funderar jag över om det kanske är i Stavanger jag ska ta min master..?
Herrens frid.
Elias
