Reflex

Haha. Det här var en rolig hemsida att prova sin blogg emot:

http://www.bloggparti.se/?url=http%3A%2F%2Feliasreflex.blogg.se

I övrigt har jag nu läst klart "Om en kristen människas frihet" av Dr. Martin Luther, och ska skriva en recension och argumentation kring den medan dottern sover på balkongen. (vilket jag uppenbarligen inte gör, eftersom jag bloggar.) Det är den första boken av fyra som jag skulle läsa under sommaren i en litteraturkurs. Den är på 50 sidor. De övriga böckerna är på 220-567 sidor. I övermorgon åker jag på konfaläger i två veckor. Det kan bli tight att bli klar under sommaren.

...och den verkar bra. Blir nog bra att ha på lägret oxå.

Herrens frid!

/Elias

Ja, nu var det ju ett tag sen igen. Mitt liv är överfullt, om än mest av saker som jag gillar:

Har precis flyttat. Tänk att en flytt från en lägenhet till en annan i samma huskropp kan ta all vaken tid under tre veckor.

Upssats. Skriver kandidatuppsats om bön. Läser i huvudsak fyra olika andliga ledare (C.S. Lewis, David Yonggi Cho, Ronald Dunn och Richard Foster), och jämför grunderna för deras bönteologi. Ska sen jämföra och bedöma, utifrån koherens, Bibel och filosofi. Sen ska jag, utifrpn det, skissa på något eget är tanken. Mycket kvar, och jag har ändå skrivit typ 40 sidor... Tänkte i alla fall delge några citat som jag har låtit vara med för att lyfta fram de lika författarnas särprägel i min uppsats. En del är förstås bra, och en del är.. eh... på ett annat sätt än jag tänker. Men det kanske kan va kul att läsa i alla fall? =) Här kommer de citat som jag återger i uppsatsen, so far:

Ronald Dunn:

När det kommer till den som ber kan man säga att det är hans liv som ber. Som vi sett tidigare är bön till stor del frågan om att inta en hållning. Bönelivet beror på den bedjandes liv och  om det livet präglas av svaghet kommer hela bönelivet att falla samman.

 

David Yonggi Cho:

Var och en som tror på honom får en fullständig frälsning, blir välsignad andligt och fysiskt och får se välsignelser komma över sin omgivning. Idag finns Guds rike manifesterat genom församlingen varhelst namnet Jesus blir erkänt och upphöjt

 

När vi uppsänder brinnande böner till Gud, svarar han oss. När vi ber kan vi sätta Guds hand i rörelse och se den förändra vår framtid, våra grannar, vårt samhälle, vårt land, och hela världen.

Var på 30-årsfest ikväll på söder. Mycket mycket trevligt, kul blandning av kul människor. Har dock inte alls vant mig vid att vara en av de första som går från festen. Känns fortfarande som att man slänger ut hälften av middagen innan man hunnit äta upp den. Kommer det med tiden, ni andra som har barn?

En kul sak på festen, var en sån "intro-tävling", med typ 35 låtar á 5 sekunder, med paus på 2 sekunder emellan. Man skulle komma på både låt och artist. Min grupp körde fast på "Whiter shade of pale". Vem gjorde den liksom? Så jag sms:ade 118100 med frågan "Vem gjorde whiter shade of pale?". Sen kom vi på att det nog är 118118 som man ska sms:a frågor till. Så jag skickade dit också. Efter typ 10 min dimper ett sms ner från 118100:

Det är intressant med blandningen stolthet - glädje - mallighet - reaktion på andras glädje - reaktion på andras framgång- reaktion på egen glädje.

Egentligen behöver jag väl inte skriva mer än så - jag kan väl inte göra det mer glasklart? =)

Jag minns en gång 2001 då jag hade blivit uppringd av den norra kyrkan här i kommunen, och tillfrågad om jag ville följa med som konfaledare även på deras läger. Jag blev jätteglad och tackade ja. Det var ju jättekul att de ville ha med precis just mig! Jag blev så glad, att jag den kommande veckan berättade detta för alla mina vänner - de hade tänkt på mig, och ville att jag skulle med! "Jättekul, visst är det?!"

Någonstans när jag hade råkat nämna det här med att de ville ha med mig kanske drygt en gång för en av vännerna, sa han: "Elias, det verkar som att du är stoltöver att få åka med dem som konfaledare", och i hans röst hördes tydligt ogillande. Han tyckte helt enkelt att jag var mallig.

Tanken hade inte slagit mig - vaddå stolt? Jag var ju bara jätteglad och ville berätta för mina vänner hur glad jag var? Det var ju bara jättekul, och det kändes ju jättekonstigt att gå omkring och vara tyst om att jag var glad. Nu i efterhand förstår jag ju att det inte alls handlade om att han hade något emot att jag var glad. Problemet för honom var att han trodde att jag sa "de valde inte dig", och inte "de ville ha mig!".

Jag vet numera att jag nog visst var stolt - och är stolt - över att de tyckte att jag var en bra ledare. Men jag vet också att man ska hantera sin glädje över saker som andra kan bli avundsjuka på försiktigt, annars uppfattas man som mallig. Tyvärr lyckas jag verkligen inte alltid att tygla min glädje så.

För jag menar verkligen att jag inte är ett spår mallig. För att vara mallig, krävs det i min värld att man ska mena att man är bättre än någon annan, och trycker det i ansiktet på den. Och jag menade aldrig, och menar aldrig, att jag skulle vara bättre än min vän. Jag var bara glad att de valde mig!

På samma sätt är det med en massa saker. En annan vän (som inte har ett spår av missunnsamhet i sig, tack Gud för det!) ringde mig en gång för en massa år sedan och ville hämta upp mig och köra och köpa hamburgare, för att fira att han hade tagit körkort. (jag hade ännu inte körkort då) Vi åkte iväg och käkade, och han var jätteglad (trots att han började med att råka repa sina föräldrars bil i vårt grindhål!), och jag var jätteglad främst för hans skull, men ockå för att det var mig han valde att ringa. Jag kände, som jag minns det, ingen avundsjuka för att jag inte hade körkort, utan gädje över att han var glad, och över att han ville dela det med mig.

Men varför börjar jag tänka på de här sakerna nu när jag ligger hemma med feber i lägenheten? Jo, jag riskerar återigen att uppfattas som mallig (fast jag inte alls menar det, eller tycker att jag har nåt att vara mallig över). Vi har nämligen köpt en ny bil. Och jag är lycklig över den, som en högstadieelev som får sommarlov! Den är så fin så fin, och jag trodde aldrig att vi skulle köpa en så fin bil förrän vi båda hade jobb och framtiden utstakad. Men Norah förtjänar det allra bästa! =)


Hur som helst menar jag att det verkligen inte finns anledning för mig att vara mallig - alla kan låna pengar och skaffa bil. Däremot är jag fantastiskt glad, och stolt, och nöjd, över vårt bilköp, varför jag med all sannolikhet kommer att prata med alla mina vänner om det. Stå ut, och tänk att det är just dig jag väljer att dela min glädje med!

Som sagt: Glad, stolt, nöjd - men inte mallig. (även om det låter så)

Herrens frid.

Elias

Jaha mina vänner, så var det bloggdags igen. Jag vill tacka för alla glada tillrop om uppdatering av bloggen, och alla de försynta påpekandena om mängden tid om har passerat sedan det senaste inlägget...=)


B-uppsatsen lyckades bli klar i tid, mot alla odds men med Guds hjälp och mycket koffein. Jag hann under tiden som (i stället för att?) jag skrev uppsats dessutom att bli klar med alla rester, så nu verkar sommaren vara helt pluggfri. Jag samlade länge litteratur, så jag hade en ganska diger hög i bokhyllan, men där fick de stå till sig i ett par veckor. Till slut skrev jag uppsatsen på 5 dygn. Det är någon typ av personbästa faktiskt. Det bara flöt. Men jag var skapligt övertygad om att jag skulle ha en rest inför sommaren, åtminstonde några viktiga faktafel att bita i... Men så fick jag tillbaka det här:


Det var en liten uppdatering. Nästa gång ska jag återgå till att diskutera någon skoj ämne i stället, så du slipper ännu en torr dagboksblogg som du känner dig socialt tvungen att läsa...=)

Just det, barnet mår bra också. Nu är det ju ett barn enligt svensk lagstiftning oxå, inte bara enligt alla rimliga definitioner. Den rackarn sprattlar på och sparkar en på nosen om man snackar med den på nära håll.

Herrens frid!

/Elias

Det blir inte så mycket bloggande just nu. Jag läser Etik, Själavård och skriver b-uppsats samtidigt... Och det, kan jag berätta, är inte lätt att hinna med samtidigt som man ska bli tokbra på golf! =) Räknar med att bloggen kommer att börja uppdateras någonstans i mitten av maj igen, kanske lite innan.

Tills dess vill jag citera 118 100. De hade ju en tjänst där man kunde skriva in valfri fråga till dem, och de svarade efter bästa förmåga. Folk skrev in allt från "varför måste illrar dö?" till "Vilken maträtt är godast?".

Någon skrev in frågan: "Finns Gud?" och fick till svar från 118 100 att: "Det finns inga vetenskapliga bevis på att Gud finns. Men å andra sidan händer det så många mirakel varje dag som inte går att förklara och många människor tror på Gud, så någon sorts högre makt borde det finnas."

Så, då har vi rett ut det en gång för alla...=) Det är bara att börja ta reda på vem den där högre makten är...

Herrens frid!

/Elias

Nu är jag hemma igen sen ett par dar. Är sjuk, men har varit i skolan ändå. Är mycket mer motiverad än jag har varit ens då jag började utbildningen! Kul! Mycket att hinna med att berätta i det här blogginlägget, så det blir inga sköna utläggningar är jag rädd... (har dessutom två kursstarter och en uppsats att ge mig på...) Följande har hänt, som kan va kul att veta:

Ultraljud. Vi har sett vårt barn på tv! Det du. Coolare blir det inte. Ungefär så här såg det ut:



Krocken. Igår på väg hem från Uppsala skulle jag köra av motorvägen vid knivsta för att stanna på macken där och fylla på kylarvätska. Vi var några bilar vid stoppskylten, och de två innan tycktes köra, så jag tryckte på gasen för att inte stå på dragläge och koka. Tyvärr stannade plötsligt bilen framför mig, och jag körde in i aktern på den. En liten hylsa gick på min bil, och han fick en liten lackskada som jag lär få pröjsa, men inget mer än så. Jag hoppas bara att han inte ringer om nån vecka och berättar att han har börjat få ont i nacken... Det är psykiskt jobbigt att göra såna där grejer, man blir obehagligt stum i kroppen och själen. Rekommenderas inte!

Etik och själavård. Dessa kurser har jag börjat läsa nu. Som du som känner mig kanske förstår, är det inte heöt ointressant i mina ögon... fler reflektioner om detta kommer, det kan jag lova.

Herrens frid!

/Elias

Jag hittade (via andra bloggar etc., så kanske är det väl övermaga att påstå att jag var den som hittade det, men det är ju ändå min blogg, så jag skriver vad jag vill...)

Jag provar igen. Jag har gjort en ny, revolutionerande, nyskapande, uppfriskande upptäckt. Det finns nämligen en sida som analyserar vilken personlighetstyp man är (enligt Jung-Myers) och vilket temprament man har (enligt samma), baserat på en anlys av ens blogg! Skoj skoj, tänkte jag och började låta sidan anlysera såväl mig som alla mina vänner med loggar... Så nu veta jag allt om er...=)

Så här säger analysatorn om mig i alla fall:

Temprament:

Strateger (NT)

Gör testet här.

I övrigt vill jag passa på att rekommendera filmen Sweeney Todd som vi såg i söndags. Den sitter som en smäck om man gillar konstiga filmer. Och det gör man ju.

När jag var yngre, pysslade jag rätt mycket med att spela in blandband, som jag sen kunde lyssna på under bilresor eller liknande, i min nästan löjligt läckra spegelplast-walkman. Blandband är ju en sak som nästan helt har försvunnit i vår i-Podtid. Jag får plats med typ 600 låtar på min i-Pod, så det blir liksom aldrig riktigt aktuellt att välja bort viktig musik. Annat var det förr. Då hade man typ 20 låtar på sig att få med det man ville, och sen fick man leva med det ett tag, tills man spelade in ett nytt blandband. För de som har en fungerande kasett-spelare i sin bil är det här förstås fortfarande en möjlighet. Man fick liksom en helt annan möjlighet att lyssna sig nöjd på låtar. Nu kan jag säkert bara typ en tredjedel av texterna på min i-Pod.

En som verkligen har lyckats fånga blandbandets innebörd och väsen, är Nick Hornby, i boken/filmen "High Fidelity" (i övrigt en mycket bra både bok och film, som du verkligen borde läsa och se). Där spelar huvudpersonen in ett blandband till tjejer som han förälskar sig i. Han har ett helt system för hur ett blandband ska vara, och det är naturligtvis genialt.

Kanske skulle man ge sig på att försöka komponera ett blandband? Om vi säger att man hade 10-15 låtar på sig, som man skulle lyssna på dagligen, eller så gott som dagligen, ett tag framöver, vilka skull det vara då? Och om det dessutom skulle vara ett band som man kunde ge bort till någon, hur skulle då upplägget se ut? Det finns ju några grundläggande premisser som man måste hålla sig till, t.ex. att man inte kan ha med två låtar av samma band/artist. Man kan inte heller ha bara en musikstil, eller ex. bara svenska artister. Själva Bland-konceptet omöjliggör ju detta. Sen måste man bygga ett band som håller att lyssna på i en följde, och uppdelat i smådelar. Jag gör ett försök. 15 låtar får det bli.

1. Don't stop believin' - Journey. Grym låt, lugn upptakt, ökar och ALLA tycker om den. Dessutom tänker jag på Scrubs.
2. Piece of my Heart - Janis Joplin. Rock så det förslår. Galet gung, om man så önskar.
3. Nicest thing - Kate Nash. Dags att komma ner lite, och Kate Nash är ju min nya favorit. Ruggans naken och bra text.
4. Jesus Walks - Kanye West. Äntligen lite substans och beats. Löjligt bra på alla sätt, och lite mer upptempo.
5. How to save a life - The Fray. Njut, bara njut.
6. Enjoy the silence - Depeche mode. Ja, nu fick vi öka lite och bli lite mörkare igen.
7. Karma Police - Radiohead. Vi landar och njuter igen.
8. Don't look back in anger - Oasis. Tyst och lyssna bara, du missar ju!
9. Babylonsjukan - Helt off. Timbuktus reggaeband som ger gung och den bästa svenska texten ever.
10. Colourblind - Counting Crows. Mjukast på bandet. Vila lite, och njut av pianot nu när du har chansen.
11. The Scientist - Coldplay. Vi kan ju inte ha alltför rockigt efter den förra, men inte alltför lugnt heller. En bra låt.
12. Motorcycle emptiness - Manic Street Preachers. Rock it och bli glad ba! Låten handlar om... ja vad egentligen?
13. Modern day city symphony - LoopTroop. Den bästa svenska hip-hop-låt som gjorts. Rent objektivt alltså.
14. Beautiful world - Colin Hay. Så blir vi glada igen! Colin hay ska du kolla in om du har missat honom.
15. Into Jesus - DC Talk. Alpha och Omega? Naturligtvis slutar vi där. Om inte så av nostalgiska skäl...

Det där, kan jag berätta, var inte lätt. Jag vill redan ändra på det. Som tur e kan man ju spela in nya blandband i oändlighet. På rak arm vet jag minst 5 band som MÅSTE finnas med på ett blandband som inte kom med här. Och så blev det nästan bara radio-låtar, och de e ju trist... Men men, de e ett ruggans bra band i alla fall.

Vad skulle du ha med på ett blandband? Berätta, oavsett om det finns en låt som du tycker måste finnas med, eller om du har en hel lista som e bättre än min. Och ni som har egna bloggar kan ju se det här som en utmaning... Gör en egen lista! (Ja, JoKa, O, Jonni m.fl. ni vet att de e er jag menar=)...)

Herrens frid!

/Elias

Jag skriver ju nästan alltid om demokrati, förlåtelse och att man ska hjälpa de som behöver. Ibland kanske denna världsförbättrarimage måste repas lite grann för att bli uthärdlig..? Inte sällan, kan jag berätta för dig, känner jag mig som åsnan Åke...

Jaha, så kommer en liten smygåterstart på bloggen. Några förändringar har skett, även om de inte syns... =) Men innan jag går in på detta vill jag förklara varför bloggen varit nere ett tag.

Lagom till förra helgen publicerade jag ett inlägg om demonstrationerna i de sydvästra förorterna, där jag ifrågasatte det faktum att anti-demokratiska grupper i detta land har rätt att använda demokratiska plattformar för att sprida ett anti-demokratiskt budskap. Jag menade kort sagt att vi i Sverige borde, liksom de flesta andra länder gjort, tillåta demokratiska rättigheter för alla grupper, så länge det innehåll de fyller den demokratiska rättigheten med inte står i direkt opposition till demokratin. Jag hävdade också att denna begränsning av mötesrätten skulle gälla oavsett vilken riktning eller färg man från gruppernas sida valde att sätta på sin anti-demokrati.

Jag hade förväntat mig att bli emot-argumenterad, eftersom det finns problem med sådana "säkerhetsspärrar" i en demokrati. Ett problem, där man lätt kan argumentera för en säkerhetsspärr, är ju att man i en demokrati demokratiskt kan rösta bort demokratin. Och det brukar ju ses som halvcoolt. Men men, jag ska inte argumentera för min sak igen. Det är inte det som detta inlägg handlar om.

Till en början trillade det in kommentarer av blandad art på bloggen, både av folk som tyckte att jag borde sitta i riksdagen, och av folk som verkligen inte tycktes hålla med om det. =) Efter ett tag visade det sig dock att de som argumenterade emot mig hade sina tillhörigheter i olika typer av nationalistiska rörelser. Ju längre argumentationen gick, desto mer aggressiva blev deras argument, och till slut låg argumentationen på en nivå som "jamen, kommunismen dödade ju fler", vilket är en ganska intressant argumentationsform. Two wrongs don't make it right.

Efter ett tag kom så plötsligt en kommentar som berättade att min blogg hade blivit länkad till en rasist-sida med mycket dåligt rykte. Jag valde att stänga ner min blogg, eftersom den då innehöll såpass mycket information om mig själv. Min fru frågade mig några dagar innan det hände ungefär så här: "Blir du aldrig rädd?" Och jag sa att det är klart jag blir, men jag hade inga exempel på när. Och så fick jag plötsligt ett. Jag blev skiträdd och hoppade till varje gång telefonen ringde de kommande timmarna.

Vad har jag då lärt mig? Jag gick i min egen fälla. Efter att ha hävdat att extremister inte ska ha tillgång till demokratiska plattformar, argumenterade jag på min blogg emot dem. Argumentation, samtal och diskussion är ju ytterst demokratiska ting. Och i min naivitet trodde jag att de skulle hålla sig på en sådan argumentationsbas. När deras argument tog slut, länkade de till min blogg, och sa åt sina fränder att invadera den.

Kanske kan man säg att vi fick göra det vi gillar, på båda sidor? Jag fick, vilket jag gillar som demokrat, argumentera, och de fick, vilket de gillar som extremister, terrorisera. Jaja, hur som helst gäller lite nya saker på bloggen nu. Jag lägger inte upp någon information om mig själv, och kommentarer kommer inte att publiceras automatiskt, utan bli modererade av mig innan de kommer upp på sidan. Men så länge du håller dig inom skalan vänsterpartiet-moderaterna i dina kommentarer kommer din kommentar att publiceras. Jag vill helt enkelt att min blogg ska hållas på en hög och demokratisk nivå från och med nu.

Herrens frid.

/Elias

Eller hur är det man brukar säga? Carola berättar att hon har sumpat sin mobil med oinspelade låtar på, vilket väl lär vara en ganska skaplig ekonomisk förlust, förutom den emotionella förlusten. Jag skulle åtminstone bli småförstörd om mina låtar kom bort... Och de är inte ens speciellt bra...=) Carola har i alla fall bestämt sig för att bli mer ordentlig. Jag har tidigare ganska ofta uttalat mig om Carolas artisteri, och kanske inte alltid på ett helt positivt sätt, men nu stiger hon i aktning. Coolt att kunna vara så slarvig, och ändå så känd och omtyckt. Jag gillar människor med brister. De ingår i samma lag som jag.

En knipa som är betydligt värre, är dock den som den brittiske finansministern Darling satt sig i. Han har tappat bort personlig information om 25 miljoner britter. Det gäller ex. alla Englands barnbidragstagare. Typisk sak som man inte visste existerade, två CD-skivor med 25 miljoner invånare på. Men så mycket tydligare att de finns, eller i alla fall fanns, nu när de är borta. Det är väl inte direkt en högoddsare att han får avgå.

För egen del har jag i dag upptäckt vilka fantastiska saker jag i normala fall har, genom att inte längre ha dem.

Väckarklockan ställd på 7.00. Det har jag i vanliga fall när jag ska till Uppsala och skolan. Detta faktum brukar jag se på som ett nödvändigt ont. Imorse hade jag klockan på 05.45, eftersom jag skulle vara kyrkvärd i Lötenkyrkan, och då ska vara där 07.15. Jag kan berätta för dig, kära bloggläsare, att det verkligen är okristligt tidigt. Frukost klockan 6 är inte skoj. Alls. Men detta har lett till den oanade insikten att mina normala morgnar, som ex. imorgon då jag ska vakna 7, är himla bra.

Spolarvätska och fungerande halvljus. Detta är saker som jag normalt sett inte lägger ner så mycket energi på att uppskatta. När jag hamnade bakom en lastbil på väg till Uppsala imorse och fick hela framrutan full av lerstänk, upptäckte jag plötsligt hr bra det är med spolarvätska. När jag 10 minuter senare kom fram till den del av Uppsalavägen som är utan belysning, upptäckte jag hur otroligt dåligt det är att kombinera brist på spolarvätska med brist på belysning. Inte ett Jota såg jag. (vet du vad "Jota" är? Det är faktiskt en grekisk bokstav, och det som Jesus beskriver i Matt 5:18 som lagens minsta bokstav. Det är alltså en Biblisk term för typ "den minsta beståndsdelen". Det du.)

Med all säkerhet var det fler saker som jag upptäckte hur mycket jag uppskattar idag. En av dem var definitivt min klass. Den är verkligen helt fantastisk. Alla är mer än ok, till och med kul, att sitta bredvid, så långt jag har upptäckt.

Vad uppskattar du i ditt liv just nu? Vad vore jobbigt att bli av med? Det är intressant att värdera saker i ens liv ibland, istället för att bara betrakta dem.

Herrens frid!

/Elias