Liberalt konservativ?
Det är lätt att gå vilse bland termerna. Språk är en underbar sak. Läste förra året en artikel som hävdade att språket främst skapar en verklighet, snarare än beskriver en verklighet. Jag köper inte det resonemang som låg bakom slutsatsen, men man kan ju i all fall med lätthet säga att språket delar in och avskärmar delar av verkligheten från varandra på ett sätt som verkligheten i sig själv inte gör. Kan man ex. vara liberalt konservativ, eller konservativt liberal? Ja, det är klart man måste kunna. Jag återkommer senare i bloggen till de kyrkliga termerna.
Men först måste jag bara reflektera en artikel som Svd publicerar. Det handlar om språkbehandlingen i din mobil: T9-systemet. Tydligen baseras det helt på böjningsregler och liknande, vilket på något sätt resulterar i att det godkänner vidriga ord som "rumänsvin" och "hitlertidnig", men inte ord som "blöja" och "mens". Naturligtvis går det att hugga ner på den etiska tveksamheten i detta, men för mig blir den mest intressanta frågan: Hur tusan kom journalisten fram till detta? Har han suttit och provat alla fördomsfulla ord han kunde komma på? Antagligen fick han tips om det, men från vem? Man lär sig också i artikeln hur man kollar vilka ord man har lagt till i sin ordlista. Kul läsning!
I kategorin begreppsförvirring (som jag började med) måste jag också nämna den dam som förra helgen sa till en hel barnkör att: "...och i februari ska vi sjunga för tomtarnas riksförbund. Då kommer det att vara en massa tomtar där...". Skaplig förvirring i barnens världsbild. En massa tomtar? Absurt. Alla vet ju att det bara finns en tomte.
Jag tänkte försöka bringa lite klarhet i åtminstone en begreppsförvirring. I Sverige delas man som kristen i allmänhet in i facken "liberal" eller "konservativ". Man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå hur oexakt detta är. Då och då trillar man över begreppet "evangelikal" i diskussionen, och detta används då oftast för att beskriva någon som uppfattas som "för konservativ". De gånger jag har hört termen användas, har det varit i meningar som "ja, det börjar bli väl evangelikalt", eller "ja, de där högerkristna evangleikalerna."
Låt oss så få lite på fötterna innan vi bestämmer oss för hur vi ska använda orden. "Evangelikal" är ett lånord från USA, där den blotta mängden kristna i olika riktningar har tvingat fram en mer nyanserad begreppsanvändning. När den vetenskapliga bibelkritiken tog fart i världen, blev ju även de kristna i USA tvungna att förhålla sig till den. Kunde man tolka orden "som de står", eller var allt bara ett tidsdokument över en sedan länge svunnen tid? de som valde att tolka hela Bibeln, ord för ord, som ett budskap från Gud kom att kallas fundamentalister. De menar alltså att Gud har inspirerat och står bakom varje ord i skriften. Ingenting i Bibeln går att ifrågasätta utifrån att det skrevs i en viss tid och kultur.
Den andra sidan, den som valde att tänka att Bibeln är helt och hållet människors ord om Gud och världen, kom att kallas liberala. Här menas att vi egentligen inte mottar något budskap från Gud genom Bibeln, utom genom att varje människa är sänd från Gud, och att det är människor som har skrivit om det goda och onda som sker i världen.
Men alla var inte nöjda med den här indelningen. Mellan dessa positioner kom en tredje linje att springa fram: Evangelikalismen. Man menade att det verkade dumt att inte se att det var människor som hade nedskrivit budskapet i sin tid och kultur, men att det också verkade dumt att förkasta det sätt som Bibeln använts av den Kristna kyrkan i alla tider. Så: Bibeln fortsatte att vara högsta auktoritet, men för att kunna tolka dess budskap helt korrekt, bör man läsa den med medvetenhet om i vilken värld den skrevs. Ord för ord är kanske inte Guds, men budskapen och linjerna är det. Linjer som att Jesus är Gud, att Gud är helig och barmhärtig på samma gång och liknande är helt och hållet ett budskap från Gud själv.
...och som du säkert har förstått är det i den här riktningen som jag själv väljer att ställa mig. Förhoppningsvis har jag klargjort lite begreppsförvirring nu. Hur det går för barnen som numera måste hålla reda på en värld med en massa tomtar i vågar jag däremot inte uttala mig om.
Herrens frid!
/Elias
Det är alltid trevligt att läsa dina reflektioner och resonemang. Känns som att de tillför något lite seriöst intressant i min vardag. Tackar för det. För övrigt så använder jag aldrig T9-funktionen på mobilen, dels för att jag inte förstår poängen riktigt, men också för att den vägrar typ vartannat ord jag vill skriva saknas.
Jonni: Tack! Det är verkligen grymt roligt att skriva blogg när man får den typen av respons! Sen är det lite roligt, rent språkligt, att de tillför något till din vardag på en lördag...=) men men... haha. Nämen allvarligt talat, jag blir verkligen jätteglad. Tack! Och jag använder alltid t9. Ibland med bra resultat.
Mycket intressant det här om att språket formar världen. Att det direkt skulle göra så betvivlar jag, men att det påverkar människor är jag säker på. Genom de möjligheter och hinder ett givet språks gramatik och uppbyggnad skapar påverkas säkerligen användarens syn på världen som den beskrivs. Visst _kan_ man med ett språk beskriva samtliga möjliga tillstånd (iaf med ett alfabetiskt skriftspråk) för världen, dock är jag övertygad om att hinder som språket skapar färgar en persons världsbild.
Ett banalt exempel torde vara att tigrar är räddare än lejon, särskilt i singularis. Det är tusan i mig så mycket lättare att omnämna en rädd tiger än ett dito lejon. ;) Skämt å sido, men min poäng torde komma fram.
Ords värderingar torde även dessa färga en persons tankar. Är det inte lustigt att just britter kör på vänster sida då deras språk helt klart hävdar att höger är rätt sida? Om dessa riktningsbeskrivande ord skulle användas för att beskriva partitillhörighet liksom i Sverige torde Tories få en hyfsad mängd gratisreklam.
Jag anstränger mig nu aktivt för att undvika att snöa in på diskussion med rötter i gränssnitt och grafisk kommunikation. :)
Det finns säkerligen massor av artiklar i ämnet. Vickan, gör ditt jobb! ;)
För övrigt anser jag dessa som världens kanske mest motiverade T9-ord:
5276827365744
62773677867357382736
(ja, knappa in motsvarande knappar i T9-läge. doh.)
Jonni: Din blogadress avslöjar dig, varför detta namn?
Harald: Det naturligaste stället att svara dig blir väl här antar jag? Jag kallar mig naturligtvis inte Jonni för att jag försöker vara anonym. Det är ett gammalt... eh... skämt? Eller ja, det är ett smeknamn som Elias myntade för mycket länge sen och som stundtals tycks mig passande. Till exempel här. Historien bakom är lite rolig (ja, jag minns den) men den orkar jag inte dra.
Apropå att tigrar är räddare än lejon sen... Fredrik Lindström har skrivit oändliga utläggningar om det där. Det känns lite uttjatat. Jag tror ju inte att det ligger i varken det ena eller det andra av dessa djurs natur att bli riktigt rädda. Rådjur däremot. Såna är väl rädda titt som tätt? Och det är lika svårt att benämna ett sådant när det är... eh, rätt?
I vilket ämne menar du att det finns massor av artiklar? Jag är inte riktigt med där. Men på tal om artiklar och språk så finns det en ganska rolig (om än populistisk) språktidning som jag kan tipsa om ifall ni inte känner till den. Språktidningen heter den, helt enkelt. Den är trevlig :)
Då du nu tar upp detta med Jonni så kan mina fettceller i huvudet möjligen förmå sig att dra sig det till minnes. Spännande sån't där.
Ämnet jag talar om är ett givet språks inverkan på kulturen där det brukas. Har bland annat för mig att ovan nämnda Lindström har talat om det i något av sina TV-program. Frågan som naturligtvis uppkommer är huruvida det är kulturen som format språket eller språket som formar kulturen.
Förövrigt anser jag att rådjur alltid är fel. Sålunda torde ordkombinationen "rätt rådjur" ej existera - därmed bör det hållas för troligt att rådjur är för dumma för att bli rädda.
Detta ger även vid hand att genusformen av svamp torde vara felaktig då svamp alltid är rätt. Ser man till den naturliga konsekvensen av denna klarhet är svampar fega krakar och därmed bör böjas "svampet" / "ett svamp".
Vickan: Börja omedelbums kalla dig Jonni igen, så svarar jag med glädje på dina kommentarer...=)
Harald: Kull att se dig här! Välkommen! Jag iggar talet om svamp och rådjur så länge, och ger mig på språkets eventuella formande funktion. Jag menar till att börja med att det är viktigt att hålla isär verkligheten och vår uppfattning av verkligheten. Verkligheten formas aldrig av vårt språk, eftersom vår påverkan på den är så minimal. Och detta uppfattar jag att vi är överens om, ville bara förtydliga det hela.
Vad gäller språkets påverkan av vår kultur, tror jag att man snabbt kan dra den linjen till språktes inverkan på oss som individer; de individer som skapar vår kultur. Och här vill jag förstås hävda att två rörelser pågår samtidigt: (1) en rörelse där språket hela tiden blir mer exakt. Hela tiden söker vi att bättre och mer exakt uttrycka vad vi upplever. (2) en rörelse där språket formar hur vi upplever saker. Exempelvis har jag blandat ihop "små berg" och "kullar" ganska regelbundet.
Jag vill också mena att den kronologiska ordningen och orsaksföljden är som i exemplet: att (2) följer på (1). Vår strävan med språket är hela tiden att hitta de sätt att använda det som bäst tillgodoser våra behov, dvs att så exakt som möjligt uttrycka vad vi vill uttrycka. En bieffekt av detta, är att vi i vår uppfattning av verkligheten ibland blir begränsade av vårt språk. Vi kan ju aldrig uppfatta världen precis som den i alla sina delar är, men ju mer precist vårt språk är, desto mer exakt kan vi uppfatta världen se samband och göra jämförelser. Exempelvis kan en människa helt utan ord för lövträd komma tillbaka efter en promenad och säga "det var en massa vackra träd, och alla hade de löv", och därmed jämställa dem, medan en människa med mer adekvata språkkunskaper kan säga att "där fanns björkar, alar och lönn", och därmed ha en mycket mer nyanserad och djupgående uppfattning.
Hehe, nästan som en blogg...
Självfallet ska jag även fortsättningsvis kalla mig Jonni. No worries Elias. Men jag är ju inte Jonni med Harald, och föregående post var riktad till honom.
Jag tycker, åtminstone i det tillstånd jag befinner mig just nu (läs: nyvaken samt med en veckas hektiska samtalsanalysstudier bakom mig), att språkets påverkan på människa och samhälle och vice versa är ett alldeles för filosofiskt ämne. Jag kan bara hålla med om det du Elias skrivit här ovanför i din blogglika kommentar, särskilt det att vårt språk begränsar oss. Det finns ju en mängd tydliga exempel på det, varav jag inte kan komma på ett enda just nu... =)
Jonni: Skönt, blev lite worried en stund där. =)
