Deus Vult
Jag läser om Kd:s kris i abortfrågan, om att Pelé tycker att vi ska ha Gud som president över jorden, att en guvernör med simbassänger och konstbevattning manar delstaten till bön mot torka och att talibaner misshandlar hjälparbetare för att få dem att konvertera.
Samtidigt som dessa saker händer i vår nutid, läser jag en kurs i kyrko- och missionshistoria. Vi har läst om hur kristendomen går över från att vara en sammanslutning människor som söker Gud och tillber Kristus, till en organiserad kyrka med makt och lära. I går fick vi en föreläsning om korstågen. Kanske en snabbresumé är på sin plats, som bas för mina kommande reflektioner och ställningstaganden.
Bakgrunden till korstågen är komplicerad, varför denna beskrivning är gravt förenklad. Som grund kan i alla fall sägas att Romarriket hade delats, så att man nu tydligt kunde urskilja en väst- (Katolska) och östkyrka (Ortodoxa). Det västromerska riket hade blivit uppdelat i flera olika delar på inte alltid så fredlig väg. Det östromerska riket (Bysans) däremot, höll sig skapligt intakt. År 1071 åker dock Bysans på rikligt med spö av Turkarna vid Manzikert, och man tappade kontrollen över fler och fler områden.
Det hela kan sägas ha börjat med att de muslimska turkarna gjorde det mer och mer osäkert för de kristna pilgrimerna att resa till Jerusalem. Fler och fler pilgrimer råkade ut för överfall där de rånades och/eller mördades. Östkyrkan och Bysans kallade då på hjälp från västkyrkan och påven Urban II. Denne passar på att använda alla de konflikter och småkrig som pågår i de västromerska områdena, och kanalisera denna krigsvilja för att "befria de östromerska bröderna". Han passar dessutom på att utlova syndernas förlåtelse till de som åker och slåss som krydda på moset. Tyvärr tycks korsfararnas fromhet inte riktigt vara grunden för deras agerande, då de på sin väg genom Bysans (vilka de alltså skulle hjälpa) plundrar byar och städer på förnödenheter och annat. I stället för att befria Jerusalem och sina östromerska bröder, kommer de att starta en period av korståg, vilka lämnar svallvågor av blod, sorg och bitterhet som fortfarande upprör de religiösa vattnen i världen idag. Mycket av konflikterna mellan Ortodoxa och Romersk-katolska Kyrkan idag härstammar från denna period, för att inte tala om problematiken i dialogen mellan Kristna, Muslimer och Judar.
Men vad har då allt detta att göra med de nutida saker som jag beskrev i början? Jo, följande: en genomgående trend som jag ser i religionshistorien, är hur ofattbart dåligt det har blivit när religion, makt och politik rörts ner i samma bunke och hällts ut på tallriken, i stället för att serveras sida vid sida. Och denna trend fortsätter fortfarande idag. George W. Bush (den fria världens ledare du vet) har vid minst ett tillfälle valt att nyttja följande retorik: "Det är den här tidens korståg" när han beskrivit sina aktioner mot fattiga länder i arabvärlden.
Och det är här det blir läskigt. När man glömmer skillnaden mellan religion och politik, mellan tro och landstillhörighet, mellan "vi människor" och "vi kristna/muslimer/judar/hinduer etc." och "de andra som tror fel".
Det är ofta ganska lätt att se när ihopblandningen skett. När ord som "högerkristna", "vänsterkristna" eller "statskyrka" används, är vi där. När ett politiskt parti gör anspråk på att vara det kristna alternativet, eller när sekulära partier styr kyrkan. Ett parti som grundas på Kristus, borde väl helt enkelt tala om Kristus och inte främst abortfrågor och samkönade äktenskap? Fast det går inte, därför att det hör hemma i religionen, inte i politiken. Det hör hemma i människors hjärtan och liv, inte i sakfrågor om skatt, sjukvårdslagstiftning och friskolor. Och en kyrka som styrs av sekulära partier siktar inte längre på religion, utan på politik. Detta betyder förstås inte att kyrkan inte kan styras demokratiskt. Däremot gör den det inte, om man godkänner ett valdeltagande på 12%. Alla andra sammanhang skulle skratta åt en sån demokrati.
Nej, låt Kristus vara målet för ditt liv, och rösta på det parti som du tror skapar det bästa samhället. För det finns nämligen inget parti som för Guds talan. Däremot gör vi rätt i att be för våra makthavare och att rösta för de saker som vi tror är rätt.
Inte förrän i den yttersta tiden kommer Pelés dröm nämligen att gå i uppfyllelse och Gud bli president. Tills dess har vi att nöja oss med demokratin och bristfälliga människor.
Herrens frid och rika välsignelse.
/Elias
(http://www.killer-tees.com)
Samtidigt som dessa saker händer i vår nutid, läser jag en kurs i kyrko- och missionshistoria. Vi har läst om hur kristendomen går över från att vara en sammanslutning människor som söker Gud och tillber Kristus, till en organiserad kyrka med makt och lära. I går fick vi en föreläsning om korstågen. Kanske en snabbresumé är på sin plats, som bas för mina kommande reflektioner och ställningstaganden.
Bakgrunden till korstågen är komplicerad, varför denna beskrivning är gravt förenklad. Som grund kan i alla fall sägas att Romarriket hade delats, så att man nu tydligt kunde urskilja en väst- (Katolska) och östkyrka (Ortodoxa). Det västromerska riket hade blivit uppdelat i flera olika delar på inte alltid så fredlig väg. Det östromerska riket (Bysans) däremot, höll sig skapligt intakt. År 1071 åker dock Bysans på rikligt med spö av Turkarna vid Manzikert, och man tappade kontrollen över fler och fler områden.
Det hela kan sägas ha börjat med att de muslimska turkarna gjorde det mer och mer osäkert för de kristna pilgrimerna att resa till Jerusalem. Fler och fler pilgrimer råkade ut för överfall där de rånades och/eller mördades. Östkyrkan och Bysans kallade då på hjälp från västkyrkan och påven Urban II. Denne passar på att använda alla de konflikter och småkrig som pågår i de västromerska områdena, och kanalisera denna krigsvilja för att "befria de östromerska bröderna". Han passar dessutom på att utlova syndernas förlåtelse till de som åker och slåss som krydda på moset. Tyvärr tycks korsfararnas fromhet inte riktigt vara grunden för deras agerande, då de på sin väg genom Bysans (vilka de alltså skulle hjälpa) plundrar byar och städer på förnödenheter och annat. I stället för att befria Jerusalem och sina östromerska bröder, kommer de att starta en period av korståg, vilka lämnar svallvågor av blod, sorg och bitterhet som fortfarande upprör de religiösa vattnen i världen idag. Mycket av konflikterna mellan Ortodoxa och Romersk-katolska Kyrkan idag härstammar från denna period, för att inte tala om problematiken i dialogen mellan Kristna, Muslimer och Judar.
Men vad har då allt detta att göra med de nutida saker som jag beskrev i början? Jo, följande: en genomgående trend som jag ser i religionshistorien, är hur ofattbart dåligt det har blivit när religion, makt och politik rörts ner i samma bunke och hällts ut på tallriken, i stället för att serveras sida vid sida. Och denna trend fortsätter fortfarande idag. George W. Bush (den fria världens ledare du vet) har vid minst ett tillfälle valt att nyttja följande retorik: "Det är den här tidens korståg" när han beskrivit sina aktioner mot fattiga länder i arabvärlden.
Och det är här det blir läskigt. När man glömmer skillnaden mellan religion och politik, mellan tro och landstillhörighet, mellan "vi människor" och "vi kristna/muslimer/judar/hinduer etc." och "de andra som tror fel".
Det är ofta ganska lätt att se när ihopblandningen skett. När ord som "högerkristna", "vänsterkristna" eller "statskyrka" används, är vi där. När ett politiskt parti gör anspråk på att vara det kristna alternativet, eller när sekulära partier styr kyrkan. Ett parti som grundas på Kristus, borde väl helt enkelt tala om Kristus och inte främst abortfrågor och samkönade äktenskap? Fast det går inte, därför att det hör hemma i religionen, inte i politiken. Det hör hemma i människors hjärtan och liv, inte i sakfrågor om skatt, sjukvårdslagstiftning och friskolor. Och en kyrka som styrs av sekulära partier siktar inte längre på religion, utan på politik. Detta betyder förstås inte att kyrkan inte kan styras demokratiskt. Däremot gör den det inte, om man godkänner ett valdeltagande på 12%. Alla andra sammanhang skulle skratta åt en sån demokrati.
Nej, låt Kristus vara målet för ditt liv, och rösta på det parti som du tror skapar det bästa samhället. För det finns nämligen inget parti som för Guds talan. Däremot gör vi rätt i att be för våra makthavare och att rösta för de saker som vi tror är rätt.
Inte förrän i den yttersta tiden kommer Pelés dröm nämligen att gå i uppfyllelse och Gud bli president. Tills dess har vi att nöja oss med demokratin och bristfälliga människor.
Herrens frid och rika välsignelse.
/Elias
(http://www.killer-tees.com)
Kommentarer
Postat av: JoKa
Varför kommer denna annons upp i samband med korstågen.
Mens?
Använd en tampong som hjälper din kropp när du har mens. Läs mer!
Postat av: Elias
Jaa du JoKa... Finns det några politiskt korrekta svar på den frågan? Jag låter det vara osagt...
Postat av: JoKa
Det enda politiskt korrekta svaret som jag kommer på är:
Google har bestämt det.
Trackback
