Folkkyrka..?
En ständigt pågående diskussion är ju den om kyrkan och samhället. Hur mycket ska kyrkan påverka och påverkas av samhället i övrigt? Hur mycker nutid ryms i de eviga sanningarna och hur mycket eviga sanningar ryms i nutiden? Ska vi ha en folkkyrka eller en för den troende eliten?
Som ett inlägg i debatten vill jag anföra en jämförelse mellan den tyska kyrkan och den norska under andra världskriget. Vi börjar med den tyska.
Nationalismen hade som bekant vuxit sig mycket stark i Tyskland, och detta gällde även i kyrkan. Många tankar kring "det tyska" var tongivande, i stället för tankar kring "det kristna". Med andra ord: man var extremt samhällstillvänd. Man ville inte utestänga någon, och inte stöta sig med någon. Man ville vara med i gruppen "vi". Bibliska argument kom inte att väga lika tungt som i många andra kyrkor, eftersom samhällets värderingar var annorlunda. Och lägg noga märke till detta: samhället tyckte att olika kategorier människor var olika mänskliga. Tyckte man annorlunda, sågs man som knasigt konservativ eller tokigt fritänkande.
Den tyska kyrkan kom att stödja Hitler och indirekt bidra till de brott mot mänskligheten som han gjorde sig skyldig till.
Nu till den norska kyrkan under samma period. Här rådde ett mer Bibelkonservativt klimat. Kyrkosynen var mycket hög, och man såg sig själv som skapligt fristående från den övriga makten. "Det kristna" värderades högre än "det norska" eller "det jordiska".
Den norska kyrkan kom att tacka nej till Quislings erbjudande om maktsamverkan, och i stället bli delaktig i den norska motståndsrörelsen, trots att detta var tydligt emot det rådande politiska klimatet.
Så... vad blir då min sammanfattning och poäng? Är det kanske att "så länge man håller fast vid Bibeln så kommer man att göra rätt"? Nej. Så enkelt tror jag inte att det är. Vi tror ju trots allt på den Levande Guden, inte på Bibeln. Däremot tror jag att det hjälper att komma ihåg vad som är ens mål och fokus, såväl som kyrka som som människa. Och om fokus är att vara människor till lags, riskerar vi att hamna i den dåtida tyska kyrkan. Om fokus däremot är att följa Gud och Hans vilja, har vi chansen att vara en god kraft i samhället, oavsett vilket håll det rör sig för tillfället. Fruktar vi människor, kan vi aldrig vara mer än en folkskara. Fruktar vi däremot Gud, kan vi få vara en sammanslutning av människor som följer den som har skapat "då", "nu" och "sen", och därför inte fastna.
Herrens Frid.
/Elias
Som ett inlägg i debatten vill jag anföra en jämförelse mellan den tyska kyrkan och den norska under andra världskriget. Vi börjar med den tyska.
Nationalismen hade som bekant vuxit sig mycket stark i Tyskland, och detta gällde även i kyrkan. Många tankar kring "det tyska" var tongivande, i stället för tankar kring "det kristna". Med andra ord: man var extremt samhällstillvänd. Man ville inte utestänga någon, och inte stöta sig med någon. Man ville vara med i gruppen "vi". Bibliska argument kom inte att väga lika tungt som i många andra kyrkor, eftersom samhällets värderingar var annorlunda. Och lägg noga märke till detta: samhället tyckte att olika kategorier människor var olika mänskliga. Tyckte man annorlunda, sågs man som knasigt konservativ eller tokigt fritänkande.
Den tyska kyrkan kom att stödja Hitler och indirekt bidra till de brott mot mänskligheten som han gjorde sig skyldig till.
Nu till den norska kyrkan under samma period. Här rådde ett mer Bibelkonservativt klimat. Kyrkosynen var mycket hög, och man såg sig själv som skapligt fristående från den övriga makten. "Det kristna" värderades högre än "det norska" eller "det jordiska".
Den norska kyrkan kom att tacka nej till Quislings erbjudande om maktsamverkan, och i stället bli delaktig i den norska motståndsrörelsen, trots att detta var tydligt emot det rådande politiska klimatet.
Så... vad blir då min sammanfattning och poäng? Är det kanske att "så länge man håller fast vid Bibeln så kommer man att göra rätt"? Nej. Så enkelt tror jag inte att det är. Vi tror ju trots allt på den Levande Guden, inte på Bibeln. Däremot tror jag att det hjälper att komma ihåg vad som är ens mål och fokus, såväl som kyrka som som människa. Och om fokus är att vara människor till lags, riskerar vi att hamna i den dåtida tyska kyrkan. Om fokus däremot är att följa Gud och Hans vilja, har vi chansen att vara en god kraft i samhället, oavsett vilket håll det rör sig för tillfället. Fruktar vi människor, kan vi aldrig vara mer än en folkskara. Fruktar vi däremot Gud, kan vi få vara en sammanslutning av människor som följer den som har skapat "då", "nu" och "sen", och därför inte fastna.
Herrens Frid.
/Elias
Kommentarer
Postat av: Hosanna
Tack för ett bra inlägg. Jag hoppas att du har pingat det så att det når ut till fler.
Postat av: Elias
Tack! Och tack för tipset. Nu tror jag att jag är pingad.
Trackback
