Reflex

http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70541457_852__,00.html

(Präst i Argentina dömd för medhjälp till mord och misshandlar)

http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70549262_852__,00.html

(Blivande präst i Kanada pedofil)

http://www.aftonbladet.se/linkoping/article938542.ab

(Präst i Östergötland utelämnade Evangelieläsning och attackerade folk)

http://www.aftonbladet.se/stockholm/article740403.ab

(Präst tolkar Bibeln på ett sätt som gör Pingstkyrkan m.fl. upprörda)

Det är intressant och skapligt beklämmande att läsa vad som sägs i media om oss kristna. "Men", skulle någon kanske invända, "det är ju inte om dig eller såna som du som de skriver! Det är ju om tokiga höger-Kristna i USA, makt-galna Katoliker i Argentina och liberal-kristna i Sverige!". Nja. De skriver om kristna, dvs. de som tillhör Jesus. Och det vill ju jag göra. Dessutom används "kristna" som kategoriseringsord, och även därigenom förknippas jag (och du?). Guilty by association alltså. Och jag vill dessutom hävda att alla dessa olika kategorier av kristna som jag inte hör till, likafullt är mina bröder och systrar. Guilty by familysation..?

Det finns en typ av förväntan på kristna. (Här vill jag verkligen inte stå och peka, jag kommer hela tiden på mig själv med att ha den här förväntningen på mig själv och andra!) Vi ska vara så gott som syndfria. Är du det? Jag är det inte. Varifrån kommer då den förväntningen? Varifrån kommer bilden av den kristne som rättfärdig och god?

Det är en bild som vi själva förmedlar. Vi gör oss till och låtsas vara så mycket bättre än vad vi är. Jag gör det i alla fall. Låtsas vara så himla stark och duktig, nästan alltid med rätt åsikt och inställning.

Det är det här som gör att media alltid slickar sig om munnen när en präst tabbar sig (eller gör någonting som är rent ondskefullt, som pedofili). För egentligen är det märkligt. En människa som har som yrke att lära ut hur Gud vill ha det - behöver den kunna leva upp till det själv? Jag hoppas inte det! Men det är den här polerade utsidan som kan dölja vad skit som helst som ger nyheten.

Augustinus liknade kyrkan vid ett sjukhus dit sjuka (syndare) kunde komma för vård (förlåtelse, kärlek, vägledning). Tänk om vi kunde ha den bilden av kyrkan! Ett ställe där min sjukdom får vara tydlig och jag får hjälp med den! För det är ingen som tittar snett eller är rädd för att någon ska se att man är sjuk på ett sjukhus.

Att dölja sin synd för sina bröder och systrar är som att låtsas vara frisk för de andra som ligger i samma rum på sjukhuset.

Läkaren hatar sjukdomen, men älskar patienten. I alla fall den här läkaren.

Ojoj! nu e klockan 10 över 2, och jag har föreläsning 8.15 i Uppsala imorgon.. Pain.

I din och min svaghet kan Gud få vara stark. Försöker vi vara starka, döljer vi Gud. Och det har vi inte rätt att göra. De andra patienterna behöver också få träffa läkaren.

Pax+

Elias, syndare