Jag hittade (via andra bloggar etc., så kanske är det väl övermaga att påstå att jag var den som hittade det, men det är ju ändå min blogg, så jag skriver vad jag vill...)
Jag provar igen. Jag har gjort en ny, revolutionerande, nyskapande, uppfriskande upptäckt. Det finns nämligen en sida som analyserar vilken personlighetstyp man är (enligt Jung-Myers) och vilket temprament man har (enligt samma), baserat på en anlys av ens blogg! Skoj skoj, tänkte jag och började låta sidan anlysera såväl mig som alla mina vänner med loggar... Så nu veta jag allt om er...=)
Så här säger analysatorn om mig i alla fall:
Temprament:
Strateger (NT)
"Hmm... Vilken intressant idé!"
Strategerna är de sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedömma idéer antingen i det egna huvudet eller i den yttre världen. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för strateger! Särskilt de introverta strategerna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Strateger är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.
Det som framförallt driver strateger är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka ?för mycket?. Vill du få en strategs uppmärksamhet - pröva ?hmm? det här var verkligen ett klurigt problem??.
Man kan ofta känna igen Strateger på att de ofta använder ord som ?troligen?, ?rimligt? eller ?till viss del?.
Personlighetstyp:
Analytikern (INTP)
Analytiker framstår oftast som opersonliga och är framförallt intresserade av de underliggande principerna för ett fenomen. Koncept och idéer är hemmavattnen för dessa personer. Normalt är de inte särskilt dominanta, förutom när det kommer till intellektuella frågor - då de kan bli förvånansvärt bestämda i diskussioner med andra människor. Första intrycket i sociala sammanhang är oftast att de är tystlåtna och reserverade - men när de väl lärt känna någon intimt eller diskuterar idéer tenderar de att öppna upp sig på gränsen till att de uppfattas som framfusiga. Analytikerna har svårt att lära sig konsten att småprata, vilket ofta blir ett problem under uppväxtåren - och om de inte jobbar med det - även under senare delen av livet.
För att fungera bra är det nödvändigt för individer med denna personlighetstyp att få ett jämnt flöde av nya intryck - annars tenderar de att göra förhastade slutsatser. För att MÅ bra är det nödvändigt att denna typ lär sig att använda sina känslor när de fattar beslut. Det är annars deras svaga sida vilket kommer fram under stress eller i form av att de uppfattas som känslokalla av andra människor.
Nästan skrämmande träffande kan man kanske tycka? Eller tycker du inte allas att det stämmer överens med mig?
vill jag passa på att rekommendera filmen Sweeney Todd som vi såg i söndags. Den sitter som en smäck om man gillar konstiga filmer. Och det gör man ju.
Herrens frid!
/Elias
Jag tog en promenad idag. Efter kanske 100 meter såg jag en gul post-it vid vägkanten. Det stod "Kom ihåg varför vi firar påsk!", med ett litet kors ritat bredvid. Jag fortsatte gå, mötte folk och hästar, såg sjön och fabriken, kyrkan och solen. I sjön låg en sönderslagen kundvagn och en halvt uppbränd kanot. En trasig brygga låg halvt under vattnet. Efter ett tag blev jag tvungen att sakta ner lite, eftersom jag långsamt höll på att komma ikapp kvinnan framför, och jag inte ville att hon skulle bli rädd. Ja, vi killar tänker så. Efter att tillräckligt många kvinnor har berättat att de tror att de ska bli våldtagna när män kommer ikapp dem, börjar man anpassa sitt tempo på gångvägarna i skogen.
Varför berättar jag då allt detta? Vill jag moralisera över att snorungarna kan ta ut sina aggressioner på sina egna saker i stället för andras kanoter? Eller att individualismen har tagit bort de sista bitarna av respekt och tillit som fanns? Nej, inget av detta behövs. Vi vet redan det.
Jag vill istället läsa hela den här promenaden genom den lilla post-it-lappen. "Kom ihåg varför vi firar påsk." Det kan inte undgå någon att den här världen är fallen. Det kan inte vara meningen att det ska vara så här. Ofta - för en del mycket ofta - lyser någonting annat igenom. Allting är inte elände, utan livet är oftast ganska bra. Men det är när det inte är så, som vi reagerar. När jag promenerade ner till sjön, förväntade jag mig att solen och vattnet tillsammans skulle vara vackert. Och det var det. Men någonting var inte som det borde: de sönderslagna sakerna som låg i vattnet. På samma sätt är det i hela vår värld. Golfströmmar, vindar och jordplattor funkar rätt bra, men då och då inträffar en naturkatastrof. Vi lever i en värld av överflöd, men folk svälter ihjäl varje dag. Samhällets ekonomi håller ihop, men till och med i Sverige finns folk som saknar tak över huvudet. Människor har kapacitet att leva tillsammans, men ändå är vi rädda för att bli överfallna eller lurade. Och det goda vi vill göra gör vi inte, men det onda vi inte vill göra, det gör vi.
Kort sagt: vi har en gemensam känsla av att "men så här kan det inte vara meningen att det ska vara." Och det var därför som Jesus kom. Jesus dog på korset, och tog med sig din och min synd , skam och skuld med sig i graven. Gud har erbjudit oss ett alternativ, där vi får lämna våra misslyckanden (för jag gissar att du liksom jag om och om igen faller för frestelser och gör det vi egentligen tror är ont) till honom. Jesus dog för att befria dig och mig.
Men döden kunde inte behålla honom. Jesus uppstod igen från de döda och besegrade dödens och syndens makt för din och min skull. Kan vi bara mitt i vårt äggätande och godisfrossande klämma in den insikten, kan vi få fira påsk på riktigt. Låt oss ta en liten paus, och fundera på vad som är viktigt och vilken riktning vi egentligen vill gå åt. Även om du inte är kristen, kan påsken få bli en möjlighet att stanna upp och betrakta livet lite grann utifrån, utan att springa omkring i det hela tiden. Det är lättare att se klart om man lyfter blicken lite.
All trötthet, ensamhet, uppgivenhet och maktlöshet byts i påskens mysterium ut till hopp, hoppet om den eviga glädjen som Jesus Kristus bjuder in oss alla till, den glädje som i Honom finns redan nu, men ännu icke är allt i alla.
Glad Påsk i Jesu namn!
Herrens frid./Elias
