Bilförsäljning.
Nu ligger vår andra fina bil på Blocket.se:
http://www.blocket.se/vi/19320413.htm
Om du är sugen, eller känner nån som letar bra och billig bil, så hör av dig!
Det är spännande det här med bilhandling och relationer. Hos mina vänner (ni alltså...=)) tycks det finnas två sätt att se på det:
1) Man ska inte köpa av/sälja till folk som man känner. Det blir trassligt när man blandar in pengar i kompisrelationer, och dessutom vet man ju inte om bilen knackar ihop om en månad, oavsett hur bra man tar hand om den, så då kan man ju bli bitter på den man har köpt den av.
2) Det bästa är att köpa av/sälja till folk som man känner. Man vet vem man handlar av, och kan då bättre bedöma huruvida personen försöker luras. Man får en ärligare bild av affären helt enkelt.
Jag tror att alla dessa saker åtminstonde är bra att tänka på. Förra veckan var en kompis sugen på att ev. köpa bilen, så då fick vi anledning att fundera i saken lite mer konkret. Han har ju sett att bilen fungerat problemfritt under 1,5 års tid, så en viss trygghet fanns. Samtidigt kände ju jag att jag inte ville att han skulle hitta några fel på bilen "efter ett tag", så jag redogjorde minutiöst för alla småbrister. När det gällde pengar, kände vi väl båda att det var viktigt att relationen inte tog stryk av affären. Så, jag drog av 5000 på priset - 1000 för att jag skulle slippa lägga upp på blocket, och 4000 som "bitterhetsbuffert". Alltså: om något som jag inte visste om knackar ihop i bilen, kom ihåg de där tusenlapparna. Åt andra hållet: inga delbetalningar och sånt, utan snabbt ägarbyte, affären på en plats i tiden, och kommer inte upp igen i relationen, på annat sätt än att man kanske skjutsar eller så...=)
Då tyckte vi att det kändes bra. (sen blev det ingen affär i alla fall, av helt andra anledningar). Men visst är det spännande hur viktigt det blir med hur man hanterar såna här saker? Egentligen tror och hoppas jag att affären inte hade behövt alla de här säkerhetsjusteringarna, att pengar och investeringar inte är så viktiga, utan att en enkel, ärlig affär hade räckt, men varför chansa?
Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget, men jag tycket att det är rätt obehagligt det här med bilförsäljning, så det springer omkring en massa tankar om det i mitt huvud, och de blockar mina inlärningsmöjligheter. Så jag tänkte släppa ut dem på bloggen, så jag kan återgå till att översätta första Johannesbrevet.
Som sagt, om du eller nån du känner är sugen på bilen, hör av dig, så fixar vi ihop det hela! Om inte, tycker jag lika mycket om dig i alla fall...=)
Herrens frid!
/Elias
http://www.blocket.se/vi/19320413.htm
Om du är sugen, eller känner nån som letar bra och billig bil, så hör av dig!
Det är spännande det här med bilhandling och relationer. Hos mina vänner (ni alltså...=)) tycks det finnas två sätt att se på det:
1) Man ska inte köpa av/sälja till folk som man känner. Det blir trassligt när man blandar in pengar i kompisrelationer, och dessutom vet man ju inte om bilen knackar ihop om en månad, oavsett hur bra man tar hand om den, så då kan man ju bli bitter på den man har köpt den av.
2) Det bästa är att köpa av/sälja till folk som man känner. Man vet vem man handlar av, och kan då bättre bedöma huruvida personen försöker luras. Man får en ärligare bild av affären helt enkelt.
Jag tror att alla dessa saker åtminstonde är bra att tänka på. Förra veckan var en kompis sugen på att ev. köpa bilen, så då fick vi anledning att fundera i saken lite mer konkret. Han har ju sett att bilen fungerat problemfritt under 1,5 års tid, så en viss trygghet fanns. Samtidigt kände ju jag att jag inte ville att han skulle hitta några fel på bilen "efter ett tag", så jag redogjorde minutiöst för alla småbrister. När det gällde pengar, kände vi väl båda att det var viktigt att relationen inte tog stryk av affären. Så, jag drog av 5000 på priset - 1000 för att jag skulle slippa lägga upp på blocket, och 4000 som "bitterhetsbuffert". Alltså: om något som jag inte visste om knackar ihop i bilen, kom ihåg de där tusenlapparna. Åt andra hållet: inga delbetalningar och sånt, utan snabbt ägarbyte, affären på en plats i tiden, och kommer inte upp igen i relationen, på annat sätt än att man kanske skjutsar eller så...=)
Då tyckte vi att det kändes bra. (sen blev det ingen affär i alla fall, av helt andra anledningar). Men visst är det spännande hur viktigt det blir med hur man hanterar såna här saker? Egentligen tror och hoppas jag att affären inte hade behövt alla de här säkerhetsjusteringarna, att pengar och investeringar inte är så viktiga, utan att en enkel, ärlig affär hade räckt, men varför chansa?
Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget, men jag tycket att det är rätt obehagligt det här med bilförsäljning, så det springer omkring en massa tankar om det i mitt huvud, och de blockar mina inlärningsmöjligheter. Så jag tänkte släppa ut dem på bloggen, så jag kan återgå till att översätta första Johannesbrevet.
Som sagt, om du eller nån du känner är sugen på bilen, hör av dig, så fixar vi ihop det hela! Om inte, tycker jag lika mycket om dig i alla fall...=)
Herrens frid!
/Elias
Kommentarer
Trackback
