Reflex

What good am I if I’m like all the rest
If I just turn away, when I see how you’re dressed
If I shut myself off so I can’t hear you cry
What good am I?

What good am I if I know and don’t do
If I see and don’t say, if I look right through you
If I turn a deaf ear to the thunderin’ sky
What good am I?

What good am I while you softly weep
And I hear in my head what you say in your sleep
And I freeze in the moment like the rest who don’t try
What good am I?

What good am I then to others and me
If I’ve had every chance and yet still fail to see
If my hands are tied must I not wonder within
Who tied them and why and where must I have been?

What good am I if I say foolish things
And I laugh in the face of what sorrow brings
And I just turn my back while you silently die
What good am I?

-Bob Dylan

 

Herrens frid.

/Elias

I kyrkans ordning, finns att man inför syndabekännelsen säger någonting, som gör oss beredda att lägga av vår synd inför Gud, och istället ta emot förlåtelsen. Ofta, inte minst vid de tillfällen då det finns en predikan i gudstjänsten, används något av de färdiga beredelseord som står i handboken. De är korta men bra. I somras, då jag gjorde praktik, firade vi en kort mässa varje dag kl. 11. Till dessa hade vi skrivit lite längre beredelseord, som ofta fungerade som betraktelser blandat med beredelseord. Tanken var i alla fall att de på ett inte alltför krystat sätt skulle leda över i syndabekännelsen. Jag tänkte lägga upp de beredelseord jag skrev i somras. Det blir ju lite att ha dem som "andaktstexter" eller så, eftersom de alla behandlar synd-förlåtelse och inte så mycket annat, men kanske kan du hämta något ur dem. Den som jag lägger upp i det här inlägget har karaktären av ett mer renodlat beredelseord, eftersom det också fanns predikan i den gudstjänsten.

Ja, jag vet, bloggande om det egna bloggandet är både ointressant och osympatiskt. Förlåt. Men om det nu är någon som läser det här, kan den i alla fall få veta att jag är lite sugen på att komma igång och blogga igen. Jag har dock väldigt lite tid, läser just nu på 125% på D-nivå, och läser all den vakna tid som jag inte ägnar åt kyrkopolitik, familj och vänner. Så hur ska jag få ihop det där då? Tja, på två sätt tänker jag:

UTLÄNNING, invandrare, det är inte något entydigt ord. Det täcker hundratusentals enskilda människoöden, med bjärt skiftande bakgrund och förutsättningar. Några, dessbättre få, är i behov av vårt medlidande. Men alla är i behov av vår förståelse, har rätt att kräva förståelse, intresse och uppskattning. Det som förenar dessa människor är att de kommit som främlingar till Sverige, för att här söka skapa sig en tillvaro.

För oss är detta en alldeles ny situation. Sverige har varit ett land från vilket människor sökt sig bort till främmande land. Nu söker sig människor från främmande länder hit till oss. Och vi är ovana vid minoriteter, ovana att ta hänsyn till dem som är annorlunda. Därför blir vi lätt tafatta och trubbiga, både som samhälle och som enskilda individer. Och vi har väl ännu inte satt oss in i den nya situation som uppstått, när invandrarna blivit en stor och växande folkgrupp av allt större betydelse i det svenska samhället.

Invandrarna har gjort utomordentligt betydelsefulla insatser i den svenska samhällsutvecklingen på många olika fält. För det kan vi känna både tacksamhet och beundran. Vi inser invandrarnas självklara anspråk på att få sina rättigheter tillgodosedda i det svenska samhället, och vi vill gärna att de skall ha anledning att känna sig välkomna.

Men det är om problemen vi skall tala. Och problem och svårigheter har naturligtvis följt i invandringens spår. Det finns oerhört mycket som samhället kan göra för att underlätta invandrarnas situation, konkreta åtgärder som kan förstärka känslan av samhörighet och ömsesidig respekt. Därom ska jag i dag inte tala. Avgörande för om samhällets åtgärder skall få avsedd verkan är emellertid de enskilda människornas attityder till invandrarna.

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.

Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.

Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov av att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans.

Med avsky och beklämning följer vi från länstolen framför tv- apparaten hur ute i världen människor förföljs, minoriteter förtrycks, folkgrupper står i harnesk mot varandra. Men hur många av oss tar konsekvensen att ta kontakt med grannen två trappor ner, med ett namn som är svårt att uttala och ett uttal som är litet svårt att förstå? Och hur många av oss griper in med en hjälpande hand när de ser husmodern i en invandrarfamilj stå rådvill i snabbköpsbutiken - osäker på varor och priser, rädd att inte kunna göra sig förstådd?

Alla invandrare som kommer hit möter svårigheter, ofrånkomliga och betungande. De har brutit upp och måste känna saknad. Även om de får en god materiell försörjning, är det mycket som är nytt och främmande: språket, sedvänjor, ny miljö och nya människor. Till det nya måste de söka anpassa sig. Och vi har naturligtvis rätt att ställa krav på att de följer de spelregler som gäller i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden. Men kravet på anpassning får aldrig drivas så långt att det innebär att invandrarna skall bli precis som vi. De kommer alltid att förbli präglade av sin miljö och sitt ursprung. De flesta av dem kommer alltid att söka värna om sin egenart samtidigt som de söker delaktighet i den gemenskap som vi byggt upp här i landet. De kommer att vara "annorlunda" svenskar.

Därmed förs frågan om invandrarna i Sverige ut i ett vidare perspektiv.

Sverige har sedan länge varit ett mycket enhetligt land. Vi har saknat minoritetsproblem. Men verkligheten förändras. Vi blir mer och mer beroende av kontakt och impulser över gränserna. Vi kan inte bygga murar mot omvärlden, murar som betyder isolering och tillbakagång. Utvecklingen för människorna närmare och närmare varandra, i en kontakt som betyder stimulans men också nötning och svårigheter. Internationalismen får inte vara endast en känsla på distans. Den blir alltmer en del av vår vardag. Invandrarna i Sverige kan på sätt och vis sägas förebåda en ny tid. De vill bli en del av vår gemenskap och vi måste i vår tur söka oss ut i en vidare gemenskap över gränserna. Världen kommer till oss och vi måste komma ut i världen.

Den framtid vi kan skönja kommer att föra med sig mycket av påfrestningar och svårigheter, när vi svenskar skall anpassa oss till en förändrad verklighet. Men skall vi kunna överleva måste vi lära oss att leva tillsammans med andra.

- Olof Palme 1965

 

Herrens frid.

/Elias

Just nu är jag fri. Jag har under hela min pappaledighet haft saker jag "borde" göra. Jag lämnade skolan förra våren i tron att jag skulle läsa 7,5hp under sommare, lika mycket till under hösten och 15 under våren. Jag påbörjade men avslutade inte under första halvåret. Jag vet inte hur det är för dig, men jag kan inte koppla bort saker som är ogjorda. Jag kan inte slappna av förrän det är klart. Så hela min pappaledighet har haft saker hängande över sig. Nu fattar jag hur det är att vara pappaledig på riktigt. Do it.

I övrigt undrar jag vilken av dessa klockor jag ska köpa. Vilken tycker du är snyggast?

Herrens frid.
/Elias

Ikväll slängde jag 15 kilo mat. I soporna alltså. Maten var mycket god, och inte gammal eller något. På andra sidan järnvägsspåret finns familjer som har svårt att få ihop till hyra och mat till sina barn. Över en miljard människor svälter, meddelar FN. Om vi fördelade den mat som produceras jämnt över mänskligheten, skulle vi fortfarande behöva slänga lastvis med mat.

Jag jobbade på Källan ikväll. Det var jättetrevlig kväll, runt 25 gäster, och stor variation. Vid 19.30 någonting dök plötsligt några av våra stammisar upp med en kundvagn restaurantmat. Jag fick förvånat höra att Scandic hotel haft julbord, och att deras direktör hade ringt en av prästerna och erbjudit kyrkan att hämta och distribuera det som blev över. Två hela vagnar till med färdiglagad och upplagd julmat kom in.

Tyvärr var prästen sjuk, och ungdomarna hade fått löfte om att få äta upp maten. Tyvärr hade de också tagtit ALLA rester. När jag först frågade vad de skulle göra med maten som blev över, svarade de enkelt att de skulle "ge den till uteliggare", och jag gissade att det fanns någon typ av koncept, att någon skulle komma och ta hand om maten eller så, men så var det inte. De skulle bjuda alla på caféet, och äta upp maten. Det gjorde de förstås inte, eftersom det var typ 70 kg mat, och vi inte var mer än 25 pers. Jag blev så överrumplad, att jag inte gjorde nånting. Vad ska man göra?

Folk är hungriga, till och med inom ett par kvarter. Jag har ingen aning om vem man ringer klockan 22 en fredagkväll som vet vem som behöver maten. Men jag borde ha tagit reda på det. Eller så borde jag ha skickat några av ungdomarna att gå under spåret med en vagn, eller gjort det själv. Nä, jag borde ha ringt någon ledig diakon eller socialarbetare som kunde berätta vad jag skulle göra med maten. Men det gjorde jag inte. Det var fullt fart, och jag tänkte inte så långt.

Istället såg vi till att alla som ville fick med sig all den mat de ville hem. Sen tog jag med mig en massa. Sen slängde jag en massa. Åtminstone 15 kg mat. Vällagad delikatessmat skulle nog många säga.

Över en miljard människor svälter i världen. Människor i min kommun kan inte äta sig mätta varje dag. Jag slänger minst 15 kg fin-mat. Det är så oerhört äcklande, så jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag blir äclklad, jag sörjer, jag vill skrika och sparka på vårt överflöd och all orättvisa. Och det vidrigaste är att jag så tydligt är en del av det hela.

Jag vet att "man inte kan begära att man ska göra mer", inte minst eftersom jag inte var förberedd, det inte var mitt ansvar etc. Men om man skiter i det. Om man skiter i att leta ursäkter, och i stället ser på vad som vore det goda att göra, det sanna goda?

Nej du, Elias, det är nog bara att be om förlåtelse i aftonbönen, och be om kraft, vilja och verktyg för att förändra något av det här. För om du vill leva Guds rike, som du bad om inför kvällens pass, då handlar det inte om att leta ursäkter. Då handlar det om att leta godhet.

Käre Far, förlåt mig för min ignorans, för min medverkan i ett system som är så i grunden orättfärdigt, för min feghet att lämna tryggheten för att göra gott. Himmelske fader, förlåt mig.
Jesus Kristus, tack för att vägen är öppen, vägen att leva godhet. Visa mig den vägen.
Helige Ande, ge mig kraft och vilja att leva din kärlek.
Amen.

På vägen hem körde jag förbi en man som stod och frös och försökte lifta. Han hade antagligen varit på en fest, och nu fanns det ingen buss som kunde ta honom hem. Jag reflekterade inte förrän efter jag hade passerat honom utan hastighetsförändring över hur mycket jag hade kunnat hjälpa honom.

Tänk att kunna släppa sin trygghet och bekvämlighet, och i stället finna godhet. Då är man i livet.

God Jul.
Herrens frid.
/Elias

Tänkte bryta bloggfastan nu. Och vad bättre än att göra det med bröd? Jag talar då inte om Kristi kropp den här gången, utan om recept. Jag har under ett par år provat att baka lite olika bröd, och jag tänkte dela med mig av de två som blivit återkommande. Ett enkelt och nyttigt och gott bröd för vardag, och ett lite lyxigare för helgen. Eller den som har mer tid på vardagarna... Prova på, det är kul, billigt och gott!

Enkelt Vardagsbröd, c:a 1h 10min, varav 1h i ugn. (det inom parentes är saker som man kan variera med, och kombinera hur man vill för smaksättning.)

2 dl Rågmjöl
1 dl Vetemjöl
4 dl Dinkelmjöl (eller ytterligare 4 dl vetemjöl, men det blir klart godare med Dinkelmjöl)
1,5 dl Havrekli
2 tsk Bikarbonat
1 tsk Salt
(Solrosfrön, Krossade nötter, hackad torkad frukt, ex. tranbär. C:a 1 dl av dessa saker)
4 dl mild yoghurt, naturell
1 dl Lingonsylt

Gör:
- Sätt ugnen på 200 grader.
- Rör ihop alla ingridienser utom yoghurt och lingonsylt.
- Rör ner yoghurt och lingonsylt. Det ska bli klibbigt det hela.
- Klicka ner alltihop i en smord brödform.
- Grädda i nedre delen av ugnen i 1h.
- Stjälp upp och låt svalna i en kökshandduk.

HonungsHelgBröd c:a 3h, varav c:a 2h för jäsning. (även här kan man förstås byta ut eller skippa frön om man vill)

15-20 g Färsk jäst (typ en tredjedels paket)
2,75 dl fingervarmt Vatten
2,5 dl Dinkelmjöl
5 dl Vetemjöl
1,5 tsk Salt
1-2 dl blandade frön (solros, lin, vallmo, sesam, punpakärnor etc.)
3 msk Olivolja (+litegrann att smörja olika saker med)
2 msk Honung
2 msk Mjölk, att pensla med

Gör:
- Värm en skål (ex genom att ha hett vatten i den)
- Häll ner 4msk av vattnet i skålen, smula ner jästen och rör om tills det löser sig.
- Häll mjölet, saltet och fröna i en stor bunke och rör om.
- Gör en grop i mitten och häll ner olivolja, honung, jästblandningen och resten av vattnet.
- Rör ihop degen med t.ex. en trägraffel, tills den är mjuk men inte klibbig. Tillsätt mjöl om det klibbar.
- Knåda degen på mjölat bord 5-10 min, så den blir lättjobbad.
- Olja en bunke lätt, lägg ner degen och täck med plastfolie. Hitta kökets varmaste plats och låt det stå där och jäsa i en timme.
- Knåda degen lätt på mjölat bord och dela den i två delar. Lägg dem på plåt, pensla med olja och täck med plastfolie. Låt jäsa en timme.
- Värm ugnen till 215 grader. Ta bort plastfolien och pensla bröden med mjölk.
- Grädda i 20-25 min. Bröden ska vara gyllenbruna.
- Ta ut och låt svalna på galler. Bröden ska låta ihåliga om man knackar under dem när de är klara.

Enjoy!

Herrens frid.

/Elias

Det här brevet delar jag ut till mina grannar häromkring i pappersform. Och nu till dig, i elektronisk form. =)

Varför rösta i kyrkovalet?

Till och med den 20:e september kan du som är medlem i Svenska Kyrkan och över 16 år rösta i kyrkovalet. Många upplever att de inte är insatta i vilka åsikter som de olika nomineringsgrupperna står för, vilka frågor som är på tapeten osv. Men innebär detta att man inte kan rösta?

 

Ungefär 10% av Svenska Kyrkans medlemmar röstade i det förra kyrkovalet 2005. Det låga valdeltagandet innebär att varje röst påverkar mer, att varje väljares röst är viktigare. Din röst påverkar – din röst är viktig.

 

Vet du inte vilka du ska rösta på? Kanske vet du vilka du inte vill rösta på? När du röstar i kyrkovalet gör du egentligen två saker: du berättar vilka du vill ska bestämma, och du berättar vilka du inte vill ska bestämma. En röst från dig, påverkar vilka som bestämmer i organisationen Svenska Kyrkan med sina 7 miljoner medlemmar. En röst från dig påverkar också vilka som inte bestämmer. Om vi däremot låter bli att rösta, ger vi i praktiken en halv röst till de nomineringsgrupper som vi inte vill stötta. Din röst gör stor skillnad.

 

Din röst är viktig – du har möjlighet att påverka vilken typ av politik som ska finnas i alla de sammanhang där kyrkan finns. Hurdant vill du att det ska vara? Ska kyrkan kämpa för svaga, vara spelplan för politiska partier, bära tradition, arbeta för samhällsmoral, arbeta med hjälpverksamhet utomlands, eller vad vill du att dina kyrkoskattepengar ska gå till? Använd din röst. För att ta reda på vad de olika nomineringsgrupperna vill, kan du t.ex. läsa senaste numret av kyrkporten.

På www.svenskakyrkansollentuna.com kan du också läsa allt om hur valet går till.

Varför rösta på POSK?

Jag kandiderar för POSK – Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Vi är den största nomineringsgruppen i Sollentuna, och en av de största i hela Sverige. Det vi har gemensamt, är bl.a. att vi inte tycker att politik och kyrka hör ihop. Svenska Kyrkan är inte längre en statskyrka, och då är det dags att vi avskaffar riksdagspartiernas grenar i kyrkovalet. De människor som du ser på POSK:s lista är människor som du möter då har kontakt med kyrkan – det är ungdomsledare, präster, församlingspedagoger och vanliga gudstjänstbesökare. Detta är vi den enda nomineringsgrupp som kan säga. POSK är inte heller kopplat till något politiskt parti, utan utgörs av enskilda människor som brinner för att göra kyrkan ännu bätte. Fria röster i en fri kyrka.

 

Kort sagt:

·         Jag vill ha en kyrka som styrs av engagerade människor – inte politiska partier.

·         Jag vill ha en kyrka som möter människor där de är, inte som gömmer sig bakom sina väggar.

·         Jag vill ha en kyrka där Jesus är i centrum.

·         Jag vill ha en kyrka där alla är välkomna och tas på allvar.

Därför röstar jag på POSK – vilken är din anledning?

Mvh.

/Elias Eriksson (nr. 10 på församlingslistan, nr. 7 på kyrkomöteslistan).

 

Herrens frid.

Elias

Kyrkomötets Mandatfördelning 2006-2010

s	Arbetarepartiet - Socialdemokraterna	71
m	Moderata Samlingspartiet	45
c	Centerpartiet	41
POSK	Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan	34
Kd	Kristdemokrater i Svenska kyrkan	17
FiSK	Folkpartister i Svenska kyrkan	15
FK	Frimodig Kyrka	7
ÖKA	Öppen Kyrka – en kyrka för alla	7
Mp	Miljöpartister i Svenska kyrkan	4
Sd	Sverigedemokraterna	4
ViSK	Vänstern i Svenska kyrkan	3
GABRIEL	Gabriel	1
KySv	Kyrklig samverkan i Visby	1
SPI	Seniorpartiet	1

En månad för varenda unge

Just nu tvingas 300 000 barn att vara soldater. Över en halv miljon barn köps och säljs som varor och 158 miljoner barn tvingas att arbeta.

Tillsammans kämpar vi för att alla dessa barn ska få ett bättre liv. Vi gör det inte av snällhet utan för att det är barnens självklara rättighet. Se mer på kampanjsajten.

Herrens frid.

/Elias

Jag får lite ont i magen när jag sitter på bibblan och tittar på den stackars mannen som stått med uppknäppt jacka i ett par timmar och druckit öl i snön på aniaraplatsen. Han vinglar och ser sorgsen ut. Jag undrar vilka drömmar som han aldrig fått uppfylla.

Men gör jag något?



Herrens frid.

/Elias

Så var man i mål då. Den senaste tiden har det känt som att jag har sprungit ett maraton. Jag har pluggat i princip all vaken tid, och sovit alldeles för lite. Normalt gör man så i mitt program, att man pluggar grekiska på halvtid i år 3, och kombinerar det med ett par ligh-kurser, och sedan skriver en uppsats i syst. teologi senare, vilken man kombinerar med light-kurser. Detta eftersom grekiskan och uppsatsen är sådana som generellt tar mycket mer än halvtid att genomföra. Så gjorde inte jag. Jag la istället om mitt program, iom. att jag vill vara pappaledig i ett helt år. Så jag har läst grekiskan + b-uppsats i syst.teol. nu. Och det gick! Har varit helt sönderstressad, inte kunnat sova på nätterna och spontan-blödit näsblod på dagarna, men det gick! =)

Och just det, så är jag ju nybliven pappa som grädde på moset oxå, och vill spendera all vaken till med dotren. Och jag har faktiskt lyckats hinna med henne oxå rätt så bra, även om det förstås inte va de 23 timmar/dygn som jag hade valt om jag fått välja fritt... Men den här veckan har verkligen varit grymt bra för mig som avslutning på terminen.

Måndag: Jag tentapluggar inför sluttentan i grekiska på onsdagen. En kille mailar att han är intresserad av bilen. Vi kommer överens om att träffas på tisdagen, trots att det är dagen innan tentan och jag planerat in 12 timmars plugg eller så. Detta eftersom jag varit sönderstressad över bilförsäljningen - det är ju rena lotteriet, och om rätt så mycket pengar.

Tisdag: Det blir så att största delen av dagen går åt till att visa och sälja bilen. Killen köper den kontant, och ganska många sådana, och verkar känna sig nöjd med bilen. Han väntar sitt andra barn precis, och de säljer sin kombi till förmån för vår tredörrars Clio... Men men, kanske hade han kommit på nåt smart. Jag kan i alla fall släppa bilaffärerna, och slipper ha dem hängande över mig över jul. Tack Gud. Jag tentapluggar i två timmar i stället för 12, och känner att "äh, det går nog tillräckligt bra i alla fall." Sen spelar jag badminton med Frippe och blir trasigt slut i kroppen.

Onsdag: Jag skriver tentan, och inser redan när jag får pappret att ett VG är självklart. Skriver resten av tentan leende på 1,5 av de 4 timmarna som vi hade på oss. Äter sen segerrik tenta-pizza med klassen och åker hem. Sover ett par timmar på soffan, innan jag sätter mig med uppsatsen. Lyckas få den klar, och skickar in den innan 24.00. (Inte för att det ar nödvändigt, inlämningsdatumet var retligt nog flyttat till dn 23:e, så mina kära kursare sitter antagligen nu många av dem... Stackarna...)

Torsdag: Får tillbaka tentan, har en del slarvfel och några kunskapsfel, men spikar mitt VG. Sjukt skönt. Åker hem, och umgås med dottern och frun. Promenerar och är fri. Verkligen jullov.

Fredag: Har besök av dop-prästen, pratar om varför vi vill döpa vårat barn, och hur vi vill ha det. Sen speed-shoppar jag julklappar i Stinsen, 5 klappar på 40 minuter. Hinner dessutom snacka med en gammal konfirmand som nyligen blivit mamma, och bor nästan granne med oss. Sjukt kul! På kvällen är det avslutning på Källan, och det blir en nice kväll med typ 60 pers och en speed-metal-band...

Lördag: Leeeeedigt och fest på kvällen. Mycket trevligt. Frun fick dessutom en estetiskt fulländad julhälsning från mina kära svensexe-vänner. Den kommer att sitta på väggen. Mycket smakfullt, jag är imponerad! =)

I-dag: Frun julklappsshoppar och ringer hem superstressad, medan jag sitter i mjukisar och äter pepparkaka till South African Airways Open på Viasat golf. Pyret sover sen ett par timmar i sin korg, men vaknar visst nu.

Life´s sweet!

Herrens frid!

Elias

Nu ligger vår andra fina bil på Blocket.se:

http://www.blocket.se/vi/19320413.htm

Om du är sugen, eller känner nån som letar bra och billig bil, så hör av dig!

Det är spännande det här med bilhandling och relationer. Hos mina vänner (ni alltså...=)) tycks det finnas två sätt att se på det:

1) Man ska inte köpa av/sälja till folk som man känner. Det blir trassligt när man blandar in pengar i kompisrelationer, och dessutom vet man ju inte om bilen knackar ihop om en månad, oavsett hur bra man tar hand om den, så då kan man ju bli bitter på den man har köpt den av.

2) Det bästa är att köpa av/sälja till folk som man känner. Man vet vem man handlar av, och kan då bättre bedöma huruvida personen försöker luras. Man får en ärligare bild av affären helt enkelt.

Jag tror att alla dessa saker åtminstonde är bra att tänka på. Förra veckan var en kompis sugen på att ev. köpa bilen, så då fick vi anledning att fundera i saken lite mer konkret. Han har ju sett att bilen fungerat problemfritt under 1,5 års tid, så en viss trygghet fanns. Samtidigt kände ju jag att jag inte ville att han skulle hitta några fel på bilen "efter ett tag", så jag redogjorde minutiöst för alla småbrister. När det gällde pengar, kände vi väl båda att det var viktigt att relationen inte tog stryk av affären. Så, jag drog av 5000 på priset - 1000 för att jag skulle slippa lägga upp på blocket, och 4000 som "bitterhetsbuffert". Alltså: om något som jag inte visste om knackar ihop i bilen, kom ihåg de där tusenlapparna. Åt andra hållet: inga delbetalningar och sånt, utan snabbt ägarbyte, affären på en plats i tiden, och kommer inte upp igen i relationen, på annat sätt än att man kanske skjutsar eller så...=)

Då tyckte vi att det kändes bra. (sen blev det ingen affär i alla fall, av helt andra anledningar). Men visst är det spännande hur viktigt det blir med hur man hanterar såna här saker? Egentligen tror och hoppas jag att affären inte hade behövt alla de här säkerhetsjusteringarna, att pengar och investeringar inte är så viktiga, utan att en enkel, ärlig affär hade räckt, men varför chansa?

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget, men jag tycket att det är rätt obehagligt det här med bilförsäljning, så det springer omkring en massa tankar om det i mitt huvud, och de blockar mina inlärningsmöjligheter. Så jag tänkte släppa ut dem på bloggen, så jag kan återgå till att översätta första Johannesbrevet.

Som sagt, om du eller nån du känner är sugen på bilen, hör av dig, så fixar vi ihop det hela! Om inte, tycker jag lika mycket om dig i alla fall...=)

Herrens frid!
/Elias

Det här dök ner i min inbox, och var roligt nog att befodras till bloggmaterial: =)

I finanskrisens tider.......

Om man köpte Ericsson aktier för 100.000 Kronor för cirka 3 år sedan
så är de värda kring 4.600 Kronor idag.

Om man istället köpte Telecom, till exempel Song Networks, för 100.000
kronor så har man idag kvar 791 Kronor.

Om man för 3 år sedan gick på bolaget och köpte starköl
för 100.000 Kronor, drack ur dem, hade trevligt och idag går och
pantar tomflaskorna så får man 6.741 Kronor.

=)

Herrens Frid!

/Elias

Befinner mig just nu på praktik på andra sidan sverige, dvs. den västra.
Tänkte prova att skriva lite dagboksblogg, så kolla gärna in den medan jag är här...

http://eliasreflex.blogg.se/praktik

Herrens frid!

/Elias

"Tjänster och gentjänster", brukar folk ibland tala om. När man gjort något för någon, och den tackar, kan det kännas naturligt att hänvisa till att den brukar göra saker för en själv, eller att den säkert kommer att göra det. Det tar liksom udden av tjänsten, och gör att vi inte verkar så himla pretto och (själv-) goda. När vi betalar pizzan åt en kompis, tar vi kanske udden av det genom att hänvisa till att "det jämnar ut sig i längden". På så sätt har vi också visat att det egentligen inte alls var av godhet eller snällhet som vi betalade, utan som en ekonomisk överenskommelse. Och ibland är det verkligen det, en överenskommelse om att man ex. betalar varannan gång. Andra gånger har vi inte alls någon intention att hålla räkningen. En bekant till mig brukade ofta säga, exempelvis efter att ha skjutsat mig, något i stil med att "...tjänster och gentjänster. Vi hjälps åt."

Allt det här är förstås försök att fungera på ett bra sätt tillsammans. Det kan vara uttryck för försök att låta ödmjuk eller helt enkelt en förståelse för hur systemet med tjänster och gentjänster fungerar. Man pekar på hur en sak leder till en annan, hur saker hänger ihop med varandra, och hur ingen händelse eller sak är fristående.

Problemet är att man inte ger en gåva utan snarare en vara, som man förväntar sig någon typ av betalning för. Om jag ex. har skjutsat dig hem, och vid avsläppningen säger att "det blir 75 kr", har jag ju inte gett dig skjuts, utan sålt dig en tjänst. På samma sätt är det om du lägger in din handling/gåva/tjänst i ett system av tjänster och gentjänster. Om du säger till mig "tjänster och gentjänster" efter att ha gjort något för mig, kommer jag ofrånkomligen att höra antingen att "så jag förväntar mig att du gör något tillbaka" eller "eftersom du har förtjänat det".

Det jag vill göra, är helt enkelt att plocka bort tre bokstäver i uttrycket: "g-e-n". Låt det handla om tjänster och tjänster i stället. Om jag har skjutsat dig hem, så är det en tjänst. Väljer du att skjutsa hem mig någon gång i framtiden, hoppas jag då inte att det är för att du känner dig tvungen eller ens att du räknar in den skjuts jag gav. Grundkonceptet är ju att det är gott att göra varandra tjänster. Min poäng är alltså att vi ska försöka plocka ur händelser ur sammanhang, och i varje ögonblick söka göra det som är gott, snarare än det som är logiskt, eller följer som konsekvens. Det är gott att hjälpa varandra, oavsett om vi har hjälpt varandra förut, eller någonsin kommer att göra det igen.

Visst finns det praktiska problem. Om t.ex. jag hela tiden gör tjänster för någon, och den aldrig gör tjänster för mig, kommer jag kanske till slut att känna mig förfördelad eller något i den trakten. Men det beror ju på två saker: (1) att det faktiskt är gott att hjälpas åt, och personen ju borde det, och (2) att jag inte har lärt mig hur gott det är att hjälpa, varför jag kräver ytterligare belöning utöver möjligheten at hjälpa. Det behöver jag ju då jobba vidare med, så att det är belöning nog i sig att få hjälpa någon som behöver det.

Målet är alltså att komma in i situationer från en helt ny riktning. I stället för att komma in från "det som har hänt mellan oss tidigare" eller "det som kommer att hända", får vi försöka att komma in från "det är gott"-hållet. Då slutar tjänster bli jobbiga att ge och ta emot, och vi får helt enkelt njuta av det som är gott, såväl att ge som att få.

På samma sätt är det förstås på andra sidan, och här är det ju ännu tydligare och viktigare. Om någon har gjort mig orätt, skulle jag enligt ett "tjänst och gentjänst"-system vara skyldig, eller i alla fall ha rätt, att hämnas oförrätten. Öga för öga, tand för tand alltså. Krig ska stoppas med krig, och mord ska stoppas med dödsstraff, ja du vet hur den jargongen går. "Fight fire with fire", brukar det i sådana samman heta. Det är naturligtvis vansinne. Eld bekämpas ju rätt mycket bättre med vatten. På samma sätt bekämpas ju krig bäst med fred och hunger med mat. Ondska bekämpas alltså bäst med godhet. Om du gör orätt mot mig, ska jag alltså möta det med godhet. Jag kanske har någon typ av rätt att ge igen, men faktum är ju att jag bara spär på det som jag uppfattade som fel.

Nåja, det där med hämnd och förlåtelse är ju ett eget ämne, som jag säkert kan skriva fler bloggar om... Mahatma Ghandi sa i alla fall så här om "öga för öga, tand för tand"-tänket: "An eye for an eye makes the whole world blind..." Tänkvärt.

Herrens frid!

/Elias

God Jul!

/Elias

Världen, kyrkan och Sverige befinner sig alla i tider av moraliskt reflekterande på ett eller annat sätt. I USA lovar presidentkandidaten Romney, tillika mormon, att religion inte kommer att ha en ledande roll i Vita Huset om han får makten. Naturligtvis ett absurt uttalande på ett sätt, eftersom varje människa grundar mycket av sina beslut på de värderingar som man har i botten. Och dessa påverkas förstås högst påtagligt av vilket förhållningssätt man väljer att ha till världen, såväl den andliga som den fysiska. Samtidigt verkar det som att han menar att ingen auktoritet från hans "kyrka" kommer att styra hans beslut. Och det är väl lämpligt. I Sverige har Salem-demonstranterna råkat på patrull inför deras icke-demokratiska demonstation. Tydligen väger de stackars Salembornas säkerhet tyngre än smånassarnas "rätt att demonstrera". Tack för det.

Såren som vägrar läka hos de kvinnor som "serverades som dessert" vid konferenser på 70-talet genom bordellmammans verksamhet fortsätter att blöda ut i pressen. Och biskopar tar ett moraliskt ansvar genom att försöka påverka Balikonferensen i växthusdebatten. Gott! Den svenska kyrkan (m.fl. förstås) har valt sida, även om jag tycker att kyrkan borde vara drivande och stå i första ledet i den här fårgan, snarare än att stå lite halvaktivt halvvägs bak i folkskaran.

Vi lever i en tid av grym moralisk turbulens. Ena sekunden är det politiskt korrekt att vara ninja-feminist, och alla tycks bekänna sig till detta, och i nästa sekund möts man av H&M:s småerotiska underklädesreklam. Det är grymt lätt att känna sig som Bambi på hal is vad gäller värderingar och moral. Och då kan det vara bra, nyttigt och till och med kanske kul att göra P3:s Moraltest. (Lyssna på andra som gör det här). Så det tänkte jag försöka göra. Och gör det gärna du med! Speciellt du som har en egen blogg, kopiera frågorna och besvara dem. Och sen berättar du förstås det, så att jag får läsa ditt resonemang och dina svar!

Men men, nu har introt blivit galet långt som vanligt. Vi får se hur långt jag hinner på moraltestet. Med Occams Rakhyvels hjälp kanske det kan gå. I annat fall får det bli ett "Moraltestet del 3"...

Moraltestet:

• Tycker du att vi som bor i den rika världen är moraliskt förpliktigade att göra något för att bekämpa fattigdomen.

Ja, av två var för sig tillräckligt starka anledningar: (1) Rättviseargumentet. Det är genom kolonialism, orättvisa handelstullar etc. som skillnaderna uppstått. Det överflöd vi har härrör från deras fattigdom, och därför är vår rikedom orättfärdig och orättvis. (2) Det humanitära argumentet. Alla människor har ansvar för att ta hand om varandra. De är fattiga och lider, och vi har möjlighet att hjälpa = det är vårt ansvar att göra det.

• Hur yttrar sig detta i ditt liv?

Genom att jag röstar på ett parti som vill öka biståndet och upphäva handelstullar, genom att jag skänker minst 10% av min inkomst till olika organisationer, köper rättvisemärkta produkter, genom att jag vid så gott som varje tillfälle jag får möjlighet propagerar för ansvartagande och givande.

• En moralisk invändning som ibland yttras mot olika former av utbyten, överenskommelser och relationer är att utbytet i fråga är exempel på exploatering. Tycker du att det skulle kunna vara ok att ett rikt par låter en fattig kvinna bära och föda deras barn för t.ex. en miljon kronor?

Grymt svårt. Om det handlar om rent kosmetiska eller smärt-känsliga argument säger jag tvärt nej, men handlar det om att paret inte kan få barn är det svårare. Det sexuella och fortplantningsmässiga är ju så grymt centralt hos människan, så det är motbjudande att göra det till handelsvara. Samtidigt ser det ju ut som en win-win situation. Det finns verkligen argument för båda sidor, men jag får nog landa på ett nej, eftersom situationen uppkommer genom de moraliskt felaktiga maktförhållanden som finns, och bara inom dessa kan vara rätt. Objektivt är handlingen fel, men i situationen kan den möjligen vara ok.

• Skulle det kunna vara moraliskt acceptabelt att köpa sexuella tjänster om den som säljer tjänsten får bra betalt och om det inte finns någon hallick som snor åt sig vinsten?

Nej. Det är aldrig moraliskt acceptabelt att göra någon stor del av vem någon är, som personens sexualitet, till handelsvara. Dessutom är samhällets välfungerande och välmående beroende av ansvarsfulla sexuella kontakter. Slutligen föreligget samma maktordning som i den förra frågan, vilket gör handlingen fel.

• Är det moraliskt acceptabelt att en paraplyförsäljare under ett skyfall höjer priset på paraplyer från 40 till 600:-?

Nej. Det kallas inte "moraliskt ok", det kallas "marknadsekonomi" =). Det moraliska är att se till att försäljaren inte behöver sno åt sig fördelar av situationen, utan klarar sig ändå, så att alla som behöver det har råd med ett paraply. I vår givna marknadsekonomiska situation är det dock helt enkelt "så det fungerar".

• Är det acceptabelt att döda i följande fall...
  • Att begå självmord? - Nej
  • Att ge dödshjälp till en person som plågas svårt och själv vill dö? -Nej
  • Att döda i självförsvar? -Nej
  • Att döda en för att rädda tio? -Nej
  • Att ge en seriemördare dödsstraff? -Nej
  • Att döda djur för att få mat eller kläder trots att vi kan misstänka att djuren lider? -Nja

Här vill jag hävda följande (i alla nej-frågor): Grundpremissen är att det mänskliga värdet är oändligt, varför det mänskliga livet är okränkbart. Man har alltså aldrig moralisk rätt att döda. Vi har inte rätt att bestämma att någon ska dö, varken vi själva eller andra.
Samtidigt måste vi se att det som leder fram till alla fallen är moraliskt felaktiga saker, som att någon plågas svårt, att man hotas att dödas, eller att ett flertal människor kommer att dö om jag låter bli att döda någon. Därför är frågorna rent praktiskt svåra. Detta leder dock inte fram till att det är moraliskt acceptabelt att döda. Vår plikt är att värna om människolivets okränkbarhet, dvs. genom att välja att inte döda. Vad gäller djuren så är de mindre värda än människor, och går därför inte in lika starkt under samma resonemang, utan får ses mer som "naturresurser", vilka vi har rätt att nyttja, men är moraliskt förpliktigade att ta hand om.

• De flesta tycker att vi ska ha juridisk rätt till fri abort, men om man bortser från själva lagstiftningen tycker du då att det är moraliskt rätt att på det här viset hindra en ny människa från att komma till världen?

Det här beror på när en människa blir en människa. Det är som sagt aldrig ok att döda en människa. Huruvida människan blir människa för att hon har stuckit ut huvudet ur mamman, eller om hon är det redan då är en tanke hos Gud, eller om människoblivandet finns någonstans på vägen är grundfrågan. Och eftersom jag hävdar att människan blir människa redan vid befruktningsögonblicket, måste jag säga moraliskt nej till abort. Däremot, precis som frågan säger, är den juridiska frågan, dvs: ska människor ha laglig möjlighet till abort? en annan.

• Många anser att alla vuxna människor har rätt till självbestämmande; vi bör få bestämma vart vi ska bo, vem vi ska gifta oss med, om vi ska röka/dricka/äta o.s.v. Men med tanke på den här rätten till självbestämmande, är det då moraliskt ok att staten förbjuder oss att använda droger?

Ja. Hade alkoholen kommit idag hade den också blivit förbjuden. Det här är inte främst en moralisk frågeställning, utan en juridisk. Demokratin måste råda vad gäller lagstiftning, och vi har som samhälle sagt att vi här drar en gräns. Vi har ansvar att ta hand om varandra + droger är farligt =vi ska förbjuda dem.

• Är det omoraliskt att vara otrogen?

Ja. Samhället och individens välmående kräver sexuellt ansvarstagande. Sexualiteten är en så stor del av människan, och påverkar henne så djupt, att det ordnade förhållandets ramar är som ett säkerhetsbälte när man kör bil - det kan gå bra utan, men krockar man finns det ingenting som hindrar att man skadar sig svårt.

• Är det acceptabelt att ljuga?

Det är inte moraliskt ok att ljuga, som objektiv handling, men kan i specifika fall vara acceptabelt om än inte rätt. Lögn är, som fristående handling, någonting som underminerar relationer i stort och smått, och därför leder till smärta.

• Är det viktigt att den människa som mördat får sitt straff även om vi är helt säkra på att hon eller han inte kommer att göra om det?

Ja. De juridiska lagar som är demokratiskt framkomna ska gälla, eftersom det är det mest moraliska sättet att bygga ett samhälle på.

• Anta att en mycket välmeriterad man och en mindre meriterad kvinna konkurrerar om ett jobb i ett starkt mansdominerat yrke, är det orättvist mot mannen att ge kvinnan jobbet?

Ja. Jobb ska ges utifrån meriter, inte kön. Om könet är den merit som behövs, har personen med "rätt" kön dock bäst meriter.


Så nånting.... Vad tänker du? Hatten av om du orkade läsa hela!

Herrens frid!

/Elias

Hej kära läsare! Jag hoppas att du har det bra. I P3 sänds varje vecka ett "moraltest", där en känd person får berätta om och argumentera för sina åsikter inom moralens område. (Lyssna här) Om du bläddrar till äldre moraltest, träffar du snart på intressant folk som Göran Hägglund och Lars Ohly. Även sverigedemokraternas partiledare gör testet. Sen får de betyg av Filosofen Bengt Brülde.

Jag tänkte att det kunde vara roligt att du får chansen att svara på de frågor som där brukar ställas. Svara gärna här, med kommentarerna, i din blogg eller i ditt huvud. Argumentera för ett visst ställningstagande i en fråga, eller hävda din åsikt i alla. Gör lite som du vill med andra ord. Så småningom kommer jag att försöka svara på moraltestet.

Lycka till och enjoy!

Moraltestet:

1. Tycker du att vi som bor i den rika världen är moraliskt förpliktigade att göra något för att bekämpa fattigdomen.
2. Hur yttrar sig detta i ditt liv?
3. En moralisk invändning som ibland yttras mot olika former av utbyten, överenskommelser och relationer är att utbytet i fråga är exempel på exploatering. Tycker du att det skulle kunna vara ok att ett rikt par låter en fattig kvinna bära och föda deras barn för t.ex. en miljon kronor?
4. Skulle det kunna vara moraliskt acceptabelt att köpa sexuella tjänster om den som säljer tjänsten får bra betalt och om det inte finns någon hallick som snor åt sig vinsten?
5. Är det moraliskt acceptabelt att en paraplyförsäljare under ett skyfall höjer priset på paraplyer från 40 till 600:-?
6. Är det acceptabelt att döda i följande fall...
   1. Att begå självmord?
   2. Att ge dödshjälp till en person som plågas svårt och själv vill dö?
   3. Att döda i självförsvar?
   4. Att döda en för att rädda tio?
   5. Att ge en seriemördare dödsstraff?
   6. Att döda djur för att få mat eller kläder trots att vi kan misstänka att djuren lider?
7. De flesta tycker att vi ska ha juridisk rätt till fri abort, men om man bortser från själva lagstiftningen tycker du då att det är moraliskt rätt att på det här viset hindra en ny människa från att komma till världen?
8. Många anser att alla vuxna människor har rätt till självbestämmande; vi bör få bestämma vart vi ska bo, vem vi ska gifta oss med, om vi ska röka/dricka/äta o.s.v. Men med tanke på den här rätten till självbestämmande, är det då moraliskt ok att staten förbjuder oss att använda droger?
9. Är det omoraliskt att vara otrogen? 
10. Är det acceptabelt att ljuga?
11. Är det viktigt att den människa som mördat får sitt straff även om vi är helt säkra på att hon eller han inte kommer att göra om det?
12. Anta att en mycket välmeriterad man och en mindre meriterad kvinna konkurrerar om ett jobb i ett starkt mansdominerat yrke, är det orättvist mot mannen att ge kvinnan jobbet?

Klurigt? Ja, men kul! Dela gärna med dig av dina svar!

Bengt Brülde, hårdnackad filosof.

Herrens frid!

/Elias