Orm.
God kväll.
Efter en hård dags tentapluggande sätter jag mig framför datorn, och går in på DN:s hemsida. Det första jag möter är det här. Är det inte alldeles fantastiskt jätteintressant och coolt? Mäktigt! Jag tycker det är spännande med allting som upplevs som stort eller viktigt i mitt eget lilla liv och min egen lilla tillvaro, och sen sätts det på nåt sätt i perspektiv då man inser hur mycket det är man inte vet, och hur viktigt det en gång har varit, och hur lite framtidens människor kommer att veta om vad jag tycker är viktigt. Jag menar, om jag inte ens visste att det har funnits en orm (missade att särskriva först, så det blev "enorm". Det var kul.) som varit stor som en buss, hur många viktiga små tankar och känslor som har funnits i världen går jag då inte miste om? Det är nog för att göra en trött teolog ödmjuk så här om natten.
I övrigt noteras att PapaRatzi har hävt bannan mot den högerorienterade engelska biskopen Williamson. (DN.se) Denne har ju tidigare flera gånger uttryckt att han tycker att det här med förintelsen "egentligen inte va så farligt" (typ). Eller, för att vara rättvis och sann, har han sagt att han inte tror att det var flera miljoner judar som dog, utan bara några hundra tusen. (se en intervju exempelvis här. ) Tokgubbe i vilket fall.
Några saker kommer upp i mitt huvud när jag läser lite artiklar om detta:
1. Påven har hävdat som förklaring att "den Helige Ande sade åt mig att välkomna tillbaka..." Detta gör mig glad - jag önskar att det kunde vara så i min kyrka då och då, att någon i ledande position hade som grundargument att "den Helige Ande manar mig att...", i stället för ekonomiska och praktiska argument.
2. Påven tycks mena att han inte visste om Williamsons tokhistoriesyn. Borde han inte ha nån i Vatikanen som håller koll på sånt, innan han välkomnar folk tillbaka?
3. Påven har, efter att ha fått reda på vad Williamson har sagt, krävt att denne ska ta tillbaka och ta avstånd från sådana åsikter. Det har Williamson inte gjort. Är vilka åsikter som helst ok att ha inom kyrkan? Räcker det med att Påven visar att han inte gillar det, men låter åsikterna finnas kvar? Det känns märkligt.
Sammanfattningsvis: jag tycker mig skymta en stor tjock orm som gnuggar sina (symboliska) händer över att den Levande Gudens företrädare inte tar avstånd från ondskan. Motsatsen mot godhet är som bekant inte nödvändigtvis ondska, utan kan lika gärna vara likgiltighet.
Herrens frid.
/Elias
Efter en hård dags tentapluggande sätter jag mig framför datorn, och går in på DN:s hemsida. Det första jag möter är det här. Är det inte alldeles fantastiskt jätteintressant och coolt? Mäktigt! Jag tycker det är spännande med allting som upplevs som stort eller viktigt i mitt eget lilla liv och min egen lilla tillvaro, och sen sätts det på nåt sätt i perspektiv då man inser hur mycket det är man inte vet, och hur viktigt det en gång har varit, och hur lite framtidens människor kommer att veta om vad jag tycker är viktigt. Jag menar, om jag inte ens visste att det har funnits en orm (missade att särskriva först, så det blev "enorm". Det var kul.) som varit stor som en buss, hur många viktiga små tankar och känslor som har funnits i världen går jag då inte miste om? Det är nog för att göra en trött teolog ödmjuk så här om natten.
I övrigt noteras att PapaRatzi har hävt bannan mot den högerorienterade engelska biskopen Williamson. (DN.se) Denne har ju tidigare flera gånger uttryckt att han tycker att det här med förintelsen "egentligen inte va så farligt" (typ). Eller, för att vara rättvis och sann, har han sagt att han inte tror att det var flera miljoner judar som dog, utan bara några hundra tusen. (se en intervju exempelvis här. ) Tokgubbe i vilket fall.
Några saker kommer upp i mitt huvud när jag läser lite artiklar om detta:
1. Påven har hävdat som förklaring att "den Helige Ande sade åt mig att välkomna tillbaka..." Detta gör mig glad - jag önskar att det kunde vara så i min kyrka då och då, att någon i ledande position hade som grundargument att "den Helige Ande manar mig att...", i stället för ekonomiska och praktiska argument.
2. Påven tycks mena att han inte visste om Williamsons tokhistoriesyn. Borde han inte ha nån i Vatikanen som håller koll på sånt, innan han välkomnar folk tillbaka?
3. Påven har, efter att ha fått reda på vad Williamson har sagt, krävt att denne ska ta tillbaka och ta avstånd från sådana åsikter. Det har Williamson inte gjort. Är vilka åsikter som helst ok att ha inom kyrkan? Räcker det med att Påven visar att han inte gillar det, men låter åsikterna finnas kvar? Det känns märkligt.
Sammanfattningsvis: jag tycker mig skymta en stor tjock orm som gnuggar sina (symboliska) händer över att den Levande Gudens företrädare inte tar avstånd från ondskan. Motsatsen mot godhet är som bekant inte nödvändigtvis ondska, utan kan lika gärna vara likgiltighet.
Herrens frid.
/Elias
Kommentarer
Trackback
