Beredelseord (2 Kor 3:9-18)
9Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. 10Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. 11Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.
12När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. 13Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. 14Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. 15Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. 18Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.
Aposteln Paulus skriver till församlingen i Korinth om vad nyheten är då man tillhör Kristus. Tidigare, säger han, kunde man finna ledning och hålla sig undan från skuld genom lagen. Det här var förstås på sätt och vis gott i sig – att hålla sig borta från sådant som var emot Guds vilja. Men detta är inte längre vad det handlar om. Nu handlar det istället om att tjäna, att längta efter rättfärdigheten. Det handlar inte om att följa regler, att försöka nå upp till en nivå av perfekthet. Det handlar inte om att klä på sig en dräkt av rättfärdighet.
Det handlar istället om någonting som händer inom oss. Gud planterar ett frö av rättfärdighet i våra hjärtan. En längtan, en strävan efter det som är gott. Det är ett frö som vi får sköta om genom att leva i en relation med Gud, men det är Gud som får ge fröet växt. Vi kan inte tvinga fram det. För fröet är inte ensamt där inne i oss. Allt det gamla, såväl det goda som det onda, finns kvar därinne. Ibland följer vi vad vi vet är Guds vilja, det goda för vår värld. Ibland missar vi målet, vi vet att det vi gör strider mot Guds vilja, men gör det ändå. Det är då vi drivs av, och hamnar i, det som kallas synd. Och även det är någonting vi inte själva kan lösa. Gud är intresserad av vår synd av en enda anledning – för att få förlåta den och leda oss rätt igen. Låt oss alltså lägga av all vår synd och skuld inför Gud.
