Procent och tusental.
Ibland kan det vara svårt att förstå att man är rik. Vad tänker du på när du hör ordet "rik"? Jag tänker spontant på de människor som har råd med villa och tyska bilar. Sen finns det mer och mindre rika. Problemet är bara att "rik" tycks vara ett rörligt mål. Vid undersökningar har det gång efter annan framkommit att människor definierar "rik" osm de som tjänar ungefär dubbelt så mycket som de själva. Tjänar du 20000/månad, menar du alltså att en människa som tjänar 40000 är rik. Tjänar du 40000, har definitionen flyttats till 80000 etc. Var går gränsen för rik? Det är inte så att vi märker när vi går över gränsen från "inte rik" till "rik". Jag tror inte att det ofta inträffar att en människa (om den inte ex vinner på lotto) tänker att "Jodå, i torsdags var jag inte rik ännu, men nu har jag blivit det. Jag fick ju 200kr i löneökning, så nu gick jag över gränsen till rik.". För mig är det omöjligt att sätta en gräns för "rik" i summa pengar tjänade/månad, eller pengar på konto. Sätter jag ex. gränsen på 50000/månad, kan jag ändå inte hävda att en som tjänar 48000/månad inte är rik.
Hur ska vi då finna vem som är rik? Låt oss se på lite statistik. Har du tak över huvudet och mat för dagen? Då är du topp 25% i världen vad gäller rikedom. Har du pengar på ett konto? Topp 8%. Drar du in 20000/månad, eller 230000/år, är du topp 4%. Har du turen att tjäna 30000 eller mer per månad, är du topp 1%. Det här kan vara bra att ha som grund när du tänker på din ekonomi. Leder det dig till skuldkänslor, vill jag bromsa dig lite. Låt det istället bli någonting som finns med när du gör dina val. Låt det få bli en pådrivare, en tacksamhetsgrund. För vi kan aldrig påstå att vi har "förtjänat rikedomen" (ett argument som ibland hörs i frågan om utjämningsskatter osv). Att vi tillhör dessa top 15% (för det gör du lätt, student eller ej) beror bara på var vi är födda. Det är en nåd att vara tacksamma för, och det medför också ett ansvar.
För ett tag sen lyssnade jag som vanligt på P3. Det var en professor i filosofi som hade gjort ett "moral-test", vilket någon kändis fick genomgå. Där konstaterade kändisen i fråga att "ja, det är klart att vi har ett moraliskt ansvar att bistå fattigare länder.". Samtiigt tillstod han att han inte regelbundet skänkte pengar. Professorn konstaterade i sin resumé av testet att "det här är intressant. Det är ju inte ett resonemang som vi godtar i andra sammanhang. Vi säger ju inte att: - Jag tycker att det är fel att döda, men jag går ut och dödar i alla fall. Det verkar som att vi har ett glapp i vårt moraliska resonemang här, och det är något som vi som folk borde fundera på.". Jag tror att han har helt rätt.
Skaffa dig som sagt inte skuldkänslor över detta, det är helt meningslöst. Istället vill jag föreslå detta: Bestäm dig för ett procenttal som du tänker hålla dig till varje månad vad gäller givande. Börja ex. med 10%, det har du garanterat råd med. (det är det som är det fiffiga med procenttal, de tar hänsyn till hur din ekonomi just nu ser ut). Se till att börja med att skänka pengarna, innan du börjar shoppa med månadsinkomsten. Annars kan givandet lätt komma i kläm.
För det handlar inte om att du är snäll eller god som skänker pengar. Det handlar helt enkelt om det medvetna ansvarstagandet att "jag är rik och tacksam för det". Det handlar inte om att kolla efter hur mycket man har råd att ge. Det handlar om att bestämma hur mycket man tänker ge, och sen se vad man har råd med. Du kan vara lugn, mycket få människor har skänkt sig till personlig konkurs.
Och jag menar inte att låta aggressiv. Det är helt enkelt så att jag inte tycker att det finns några argument som svarar emot det enkla faktumet att detta är vår plikt. Dessutom är det, på ett mer personligt plan, väldigt tillfredställande att skänka pengar. Det finns ingen enda produkt i handeln som jag tror att pengarna är bättre spenderade på än hjälpverksamhet.
Dessa länkar kan du följa om du vill komma till hjälporganisationer.
Röda Korset
Unicef
Lutherhjälpen
Stadsmissionen
Behöver du mer inspiration, eller vill veta mer, följ länken nedan. Det är Andy Stanley från North Point Ministries som predikar över ämnet. Fler delar av den predikan hittar du på northpoint.org/messages
"How to be rich (part 1)"
Tack för att du har läst hela bloggen! Kommentera gärna och berätta vad du tänker och tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Hur tänker du kring givande?
Herrens frid!
/Elias
Mycket trevligt inlägg. Just tanken om att om man hade dubbelt så mycket pengar i inkomst så skulle man kalla sig själv för rik tror jag är sann.
Jag kan själv tänka så, om jag hade 14000 i månaden efter skatt istället för min nuvarande inkomst så skulle jag vara riktigt rik. Det intressanta är att när jag hade det tänkte jag inte alls på mig själv som rik. Mänskligt tänkande är så intressant.
Nu för tiden kan jag faktiskt definera mig som rik utifrån att jag har en son, han är värd mer än alla pengar i hela världen (Hejhej Jeremia).
JoKa: Jap precis. Man får ju verkligen anstränga sig för att fatta hur rik man är, inte minst eftersom kommersialismen har medfört ett nytt sätt att fungera för oss. Tididgare skaffade människor saker av behov. Nu ser vi saker och får veta att vi behöver dem av tillverkarna. Aldrig tidigare har produkten kommit först och behovet sen. Detta skapar ett evigt köpsug.
Ja, sist jag såg Jeremia tycktes han definitivt va bättre än pengar...=)
Märks att någon lyssnat igenom LO$T med Andy Stanley några varv... Intressant läsning iaf, även om jag är livrädd för att avsätta en procentsats av min inkomst att ge bort. Livrädd men kanske ändå villig. På sikt.
Hej!! Tack, detsamma verkar det som! Kul att lasa dina inlagg! Jag lankar! Kram!
Tack så hemskt mycket!
Din blogg verkar vara väldigt intressant, dock är jag för trött för att läsa nu. Men jag ska ta tag i det senare idag.
Hoppas du får en fin dag!
Jag kan inte bestämma mig om jag tycker om eller inte om din blogg.. Du tar upp vissa viktig delar i livet, som jag valt att ta del av.. så jag antar det är bra.
Hej!
Du låter absolut inte agressiv, det låter bara sunt och vettigt tycker jag. Och mäskligt tänkande är något av det mest ologiska och konstiga - och intressanta som finns. Märkligt egentligen att vi så gärna vill framhålla vårt logiska tänkande som grunden till allt gott. Typ.
Nu är det sovdags, det känns tydligt i tankeverksamheten och meningsbyggandet.
=)
O: Ja, Andy ligger väl som bas för formulerandet av tankarna lite grann...=) Visst är det läskigt, men inte alls lika läskigt som att tänka på hur många procent av ens inkomst som går till skitsaker.
Jenniien: Kul! Och tack detsamma!
idun: Tack för att du kommenterade! Ja, målet är väl mer att det ska vara bra än att det ska vara njutbart...
Mia: Ja, det är verkligen så att nästan alla människor tycker att det är sunt och en given plikt om man börjar fråga om saken. Ändå finns fortfarande fattiga och rika. Och vi rika tycks inte ta det ansvar som vi själva tycker att vi har. Som du säger - märkligt!
