Reflex

"Tjänster och gentjänster", brukar folk ibland tala om. När man gjort något för någon, och den tackar, kan det kännas naturligt att hänvisa till att den brukar göra saker för en själv, eller att den säkert kommer att göra det. Det tar liksom udden av tjänsten, och gör att vi inte verkar så himla pretto och (själv-) goda. När vi betalar pizzan åt en kompis, tar vi kanske udden av det genom att hänvisa till att "det jämnar ut sig i längden". På så sätt har vi också visat att det egentligen inte alls var av godhet eller snällhet som vi betalade, utan som en ekonomisk överenskommelse. Och ibland är det verkligen det, en överenskommelse om att man ex. betalar varannan gång. Andra gånger har vi inte alls någon intention att hålla räkningen. En bekant till mig brukade ofta säga, exempelvis efter att ha skjutsat mig, något i stil med att "...tjänster och gentjänster. Vi hjälps åt."

Allt det här är förstås försök att fungera på ett bra sätt tillsammans. Det kan vara uttryck för försök att låta ödmjuk eller helt enkelt en förståelse för hur systemet med tjänster och gentjänster fungerar. Man pekar på hur en sak leder till en annan, hur saker hänger ihop med varandra, och hur ingen händelse eller sak är fristående.

Problemet är att man inte ger en gåva utan snarare en vara, som man förväntar sig någon typ av betalning för. Om jag ex. har skjutsat dig hem, och vid avsläppningen säger att "det blir 75 kr", har jag ju inte gett dig skjuts, utan sålt dig en tjänst. På samma sätt är det om du lägger in din handling/gåva/tjänst i ett system av tjänster och gentjänster. Om du säger till mig "tjänster och gentjänster" efter att ha gjort något för mig, kommer jag ofrånkomligen att höra antingen att "så jag förväntar mig att du gör något tillbaka" eller "eftersom du har förtjänat det".

Det jag vill göra, är helt enkelt att plocka bort tre bokstäver i uttrycket: "g-e-n". Låt det handla om tjänster och tjänster i stället. Om jag har skjutsat dig hem, så är det en tjänst. Väljer du att skjutsa hem mig någon gång i framtiden, hoppas jag då inte att det är för att du känner dig tvungen eller ens att du räknar in den skjuts jag gav. Grundkonceptet är ju att det är gott att göra varandra tjänster. Min poäng är alltså att vi ska försöka plocka ur händelser ur sammanhang, och i varje ögonblick söka göra det som är gott, snarare än det som är logiskt, eller följer som konsekvens. Det är gott att hjälpa varandra, oavsett om vi har hjälpt varandra förut, eller någonsin kommer att göra det igen.

Visst finns det praktiska problem. Om t.ex. jag hela tiden gör tjänster för någon, och den aldrig gör tjänster för mig, kommer jag kanske till slut att känna mig förfördelad eller något i den trakten. Men det beror ju på två saker: (1) att det faktiskt är gott att hjälpas åt, och personen ju borde det, och (2) att jag inte har lärt mig hur gott det är att hjälpa, varför jag kräver ytterligare belöning utöver möjligheten at hjälpa. Det behöver jag ju då jobba vidare med, så att det är belöning nog i sig att få hjälpa någon som behöver det.

Målet är alltså att komma in i situationer från en helt ny riktning. I stället för att komma in från "det som har hänt mellan oss tidigare" eller "det som kommer att hända", får vi försöka att komma in från "det är gott"-hållet. Då slutar tjänster bli jobbiga att ge och ta emot, och vi får helt enkelt njuta av det som är gott, såväl att ge som att få.

På samma sätt är det förstås på andra sidan, och här är det ju ännu tydligare och viktigare. Om någon har gjort mig orätt, skulle jag enligt ett "tjänst och gentjänst"-system vara skyldig, eller i alla fall ha rätt, att hämnas oförrätten. Öga för öga, tand för tand alltså. Krig ska stoppas med krig, och mord ska stoppas med dödsstraff, ja du vet hur den jargongen går. "Fight fire with fire", brukar det i sådana samman heta. Det är naturligtvis vansinne. Eld bekämpas ju rätt mycket bättre med vatten. På samma sätt bekämpas ju krig bäst med fred och hunger med mat. Ondska bekämpas alltså bäst med godhet. Om du gör orätt mot mig, ska jag alltså möta det med godhet. Jag kanske har någon typ av rätt att ge igen, men faktum är ju att jag bara spär på det som jag uppfattade som fel.

Nåja, det där med hämnd och förlåtelse är ju ett eget ämne, som jag säkert kan skriva fler bloggar om... Mahatma Ghandi sa i alla fall så här om "öga för öga, tand för tand"-tänket: "An eye for an eye makes the whole world blind..." Tänkvärt.

Herrens frid!

/Elias