Lite råare, lite oftare.
Ja, visst känns det väl så? Samtidigt som polarisar smälter och Ryssland ser fram emot att kunna odla upp tundran tack vare växthuseffekten, kallnar klimatet i samhället. Temperaturen i luften ökar, men temperaturen i människors hjärtan sjunker. Tidigare idag gick en 22-årig man in på en Kristen friskola här i närheten och knivhögg rektorn 8 gånger. Rektorn överlevde, och kommer inte att få några allvarligare men. Mannen greps på kvällen. Han hade knivhuggit rektorn för att en yngre elev på skolan hade bestraffats för något tidigare i veckan. (Läs mer på DN eller Dagen)
Lite råare tycks tillvägagångssätten bli hela tiden. Lite oftare läser vi om brutala misshandlar, våldtäkter, mord och krigsförbrytelser. Det känns som att vi hela tiden befinner oss på glid nerför en backe, mot någon typ av helvete. Dessutom tycks ju naturkatastroferna öka i ungefär samma takt.
Då kan det vara nyttigt att vända blicken till historien, innan vi fortsätter att titta framåt. Om vi börjar titta på olika perioder i mänsklighetens historia, ser vi ganska sällan att det skulle ha varit bättre förr. Vi kanske tycker att misshandel är vidrigt - bland de flesta folk och riken har det setts som fullständigt vettigt och ofta befogat att ge någon på käften. Kanske har vi problem att acceptera krig? Det har aldrig varit mer fred i världen än det är nu. Färre strider har tidigare aldrig rasat än i vår tid. Kanske är vi oroliga över den växande främlingsfientligheten? Betänk Apartheid, Rasbiologiska Institutet i Upssala, Slavsystemet och Nazi-tyskland. Vi läser om inhumant behandlande av fångar och kallar det tortyr. Förr kunde man spika upp folk på kors och låta dem hänga där tills deras kroppar inte längre orkade andas, oftast ett gäng dar. Innan dess kunde man slå dem blodiga med ex. en piska med svansar på, var och en med en liten sten eller metallklump änden som träffade fångens hud. Många förfasas över den sexuella omoralen i Sverige. Då skulle ni ha varit med i Rom eller Grekland när det begav sig. Där pysslade man med orgier och otrohet så mycket man bara hann.
And so on...
Så det var inte nödvändigtvis bättre förr. Kanske är den största orsaken till att vi upplever samhället som på moralisk nedgång, det nya extrema informationsflödet? Artiklar eller inslag om elände säljer bättre än "glada" nyheter, och därför ser vi det oftare. Inträffar det ex. ett mord i Lycksele, kommer man att veta det i Stockholm och Trelleborg innan kvällen kommer. Så var det ju aldrig förr. Vi fick aldrig veta om kvinnlig könsstympning i Afrika, eller vidriga arbetsförhållanden för småflickor som tillverkar kläder i Asien.
Samtidigt får vi VERKLIGEN se till att inte hamna i någon typ av rättfärdigande av felaktiga eller onda gärningar utifrån historien. Då får man ju tillfälle att använda frågeställningen: "Så om historien hoppade utför ett stup, så skulle du hoppa efter?". Nej.
Vår uppgift är att leva så rätt vi kan, utifrån den omgivning vi finns i nu. Men det kan vara bra att veta att vi inte på något sätt är i en konstant nedgång.
Men problemen med klimatförkylningen som finns mellan människor då? Vad beror de på? Jag tänker nog att frågan är gigantisk. Den beror på fler faktorer än vi kan räkna. Individualismen som lurar oss att tro att vi är enastående varelser utan band och behov av andra. Bristande respekt för det mänskliga livet och andras åsikter.
Taskig moral. Alla dessa saker kan resultera i ensamhet och desperation. Obehagliga företeelser som självmordssiter dyker plötsligt upp.
Men jag tror att det finns en förklaring som ligger till grund för de andra. Bibeln talar om att Gud skapade en perfekt värld, en värld utan ondska, smärta och orättvisor. Sen hände något. Ondskan kom in i världen, och hela skapelsen blev smittad. Fortfarande är varje människa, varje djur och varje del av skapelsen smittad av denna onda vilja, som Bibeln kallar synd. Och Bibeln berättar att läkaren för den här världen är Jesus, och att medicinen är tro.
Att ha Jesus som mål och mening för sitt liv, gör att man inte lider riktigt lika stor risk att hamna i individualismen och habegäret. Maktlystnad kan bli lite mindre centralt, och status för människor kan få ge vika. I stället kan kärleken till Gud och medmänniskor få regera. Och kanske, kanske kan vi då styra upp världen en aning?
Tro mig, jag vet att Kristna inte är fria från synden. Jag är det definitivt inte. Och jag menar verkligen inte att vi genom att välja att kalla oss Kristna förbättrar världen. Den som kan göra det är som sagt Gud, inte vi. Däremot kan vi peka på läkaren, vilket kanske är vad den här skapelsen behöver?
Tro på och älska Gud, visa det i kärlek till dina medmänniskor. Så kanske vi kan gå i alla fall ett steg i rätt riktning?
Herrens frid.
/Elias
Lite råare tycks tillvägagångssätten bli hela tiden. Lite oftare läser vi om brutala misshandlar, våldtäkter, mord och krigsförbrytelser. Det känns som att vi hela tiden befinner oss på glid nerför en backe, mot någon typ av helvete. Dessutom tycks ju naturkatastroferna öka i ungefär samma takt.
Då kan det vara nyttigt att vända blicken till historien, innan vi fortsätter att titta framåt. Om vi börjar titta på olika perioder i mänsklighetens historia, ser vi ganska sällan att det skulle ha varit bättre förr. Vi kanske tycker att misshandel är vidrigt - bland de flesta folk och riken har det setts som fullständigt vettigt och ofta befogat att ge någon på käften. Kanske har vi problem att acceptera krig? Det har aldrig varit mer fred i världen än det är nu. Färre strider har tidigare aldrig rasat än i vår tid. Kanske är vi oroliga över den växande främlingsfientligheten? Betänk Apartheid, Rasbiologiska Institutet i Upssala, Slavsystemet och Nazi-tyskland. Vi läser om inhumant behandlande av fångar och kallar det tortyr. Förr kunde man spika upp folk på kors och låta dem hänga där tills deras kroppar inte längre orkade andas, oftast ett gäng dar. Innan dess kunde man slå dem blodiga med ex. en piska med svansar på, var och en med en liten sten eller metallklump änden som träffade fångens hud. Många förfasas över den sexuella omoralen i Sverige. Då skulle ni ha varit med i Rom eller Grekland när det begav sig. Där pysslade man med orgier och otrohet så mycket man bara hann.
And so on...
Så det var inte nödvändigtvis bättre förr. Kanske är den största orsaken till att vi upplever samhället som på moralisk nedgång, det nya extrema informationsflödet? Artiklar eller inslag om elände säljer bättre än "glada" nyheter, och därför ser vi det oftare. Inträffar det ex. ett mord i Lycksele, kommer man att veta det i Stockholm och Trelleborg innan kvällen kommer. Så var det ju aldrig förr. Vi fick aldrig veta om kvinnlig könsstympning i Afrika, eller vidriga arbetsförhållanden för småflickor som tillverkar kläder i Asien.
Samtidigt får vi VERKLIGEN se till att inte hamna i någon typ av rättfärdigande av felaktiga eller onda gärningar utifrån historien. Då får man ju tillfälle att använda frågeställningen: "Så om historien hoppade utför ett stup, så skulle du hoppa efter?". Nej.
Vår uppgift är att leva så rätt vi kan, utifrån den omgivning vi finns i nu. Men det kan vara bra att veta att vi inte på något sätt är i en konstant nedgång.
Men problemen med klimatförkylningen som finns mellan människor då? Vad beror de på? Jag tänker nog att frågan är gigantisk. Den beror på fler faktorer än vi kan räkna. Individualismen som lurar oss att tro att vi är enastående varelser utan band och behov av andra. Bristande respekt för det mänskliga livet och andras åsikter.
Taskig moral. Alla dessa saker kan resultera i ensamhet och desperation. Obehagliga företeelser som självmordssiter dyker plötsligt upp.
Men jag tror att det finns en förklaring som ligger till grund för de andra. Bibeln talar om att Gud skapade en perfekt värld, en värld utan ondska, smärta och orättvisor. Sen hände något. Ondskan kom in i världen, och hela skapelsen blev smittad. Fortfarande är varje människa, varje djur och varje del av skapelsen smittad av denna onda vilja, som Bibeln kallar synd. Och Bibeln berättar att läkaren för den här världen är Jesus, och att medicinen är tro.
Att ha Jesus som mål och mening för sitt liv, gör att man inte lider riktigt lika stor risk att hamna i individualismen och habegäret. Maktlystnad kan bli lite mindre centralt, och status för människor kan få ge vika. I stället kan kärleken till Gud och medmänniskor få regera. Och kanske, kanske kan vi då styra upp världen en aning?
Tro mig, jag vet att Kristna inte är fria från synden. Jag är det definitivt inte. Och jag menar verkligen inte att vi genom att välja att kalla oss Kristna förbättrar världen. Den som kan göra det är som sagt Gud, inte vi. Däremot kan vi peka på läkaren, vilket kanske är vad den här skapelsen behöver?
Tro på och älska Gud, visa det i kärlek till dina medmänniskor. Så kanske vi kan gå i alla fall ett steg i rätt riktning?
Herrens frid.
/Elias
Gör något.
Det behöver inte vara mycket.
Vi är på väg mot undergång på grund av den globala uppvärmningen. Hitta EN sak som du kan göra annorlunda i din vardag, så att ditt liv är lite mer miljömedvetet. Bestäm dig för vad det ska vara, och berätta gärna vad det är här om du vill. Gör det sen.
Varje minut dygnet runt, året runt blir fyra barn föräldralösa på grund av aids. Två av dem ser du på bild här nedanför. Det minsta vi kan göra är att skänka lite lite pengar till kampen mot denna sjukdom. Gör det exempelvis här.
Gode och Helige Gud, förbarma dig över din skapelse och dina barn. Led oss i kärlek och sanning. Amen.
Herrens frid.
/Elias
Vi är på väg mot undergång på grund av den globala uppvärmningen. Hitta EN sak som du kan göra annorlunda i din vardag, så att ditt liv är lite mer miljömedvetet. Bestäm dig för vad det ska vara, och berätta gärna vad det är här om du vill. Gör det sen.
Varje minut dygnet runt, året runt blir fyra barn föräldralösa på grund av aids. Två av dem ser du på bild här nedanför. Det minsta vi kan göra är att skänka lite lite pengar till kampen mot denna sjukdom. Gör det exempelvis här.
Gode och Helige Gud, förbarma dig över din skapelse och dina barn. Led oss i kärlek och sanning. Amen.
Herrens frid.
/Elias
Procent och tusental.
Ok. En kort resumé av det nuvarande världsläget till att börja med. Hälften av världens barn lever i fattigdom. Mellan 5000 och 10000 människor befaras ha omkommit i Bangladesh, och flera miljoner saknar hem. I Sverige ökar antalet hemlösa och missbrukare. Klyftorna i världen ökar.
Ibland kan det vara svårt att förstå att man är rik. Vad tänker du på när du hör ordet "rik"? Jag tänker spontant på de människor som har råd med villa och tyska bilar. Sen finns det mer och mindre rika. Problemet är bara att "rik" tycks vara ett rörligt mål. Vid undersökningar har det gång efter annan framkommit att människor definierar "rik" osm de som tjänar ungefär dubbelt så mycket som de själva. Tjänar du 20000/månad, menar du alltså att en människa som tjänar 40000 är rik. Tjänar du 40000, har definitionen flyttats till 80000 etc. Var går gränsen för rik? Det är inte så att vi märker när vi går över gränsen från "inte rik" till "rik". Jag tror inte att det ofta inträffar att en människa (om den inte ex vinner på lotto) tänker att "Jodå, i torsdags var jag inte rik ännu, men nu har jag blivit det. Jag fick ju 200kr i löneökning, så nu gick jag över gränsen till rik.". För mig är det omöjligt att sätta en gräns för "rik" i summa pengar tjänade/månad, eller pengar på konto. Sätter jag ex. gränsen på 50000/månad, kan jag ändå inte hävda att en som tjänar 48000/månad inte är rik.
Hur ska vi då finna vem som är rik? Låt oss se på lite statistik. Har du tak över huvudet och mat för dagen? Då är du topp 25% i världen vad gäller rikedom. Har du pengar på ett konto? Topp 8%. Drar du in 20000/månad, eller 230000/år, är du topp 4%. Har du turen att tjäna 30000 eller mer per månad, är du topp 1%. Det här kan vara bra att ha som grund när du tänker på din ekonomi. Leder det dig till skuldkänslor, vill jag bromsa dig lite. Låt det istället bli någonting som finns med när du gör dina val. Låt det få bli en pådrivare, en tacksamhetsgrund. För vi kan aldrig påstå att vi har "förtjänat rikedomen" (ett argument som ibland hörs i frågan om utjämningsskatter osv). Att vi tillhör dessa top 15% (för det gör du lätt, student eller ej) beror bara på var vi är födda. Det är en nåd att vara tacksamma för, och det medför också ett ansvar.
För ett tag sen lyssnade jag som vanligt på P3. Det var en professor i filosofi som hade gjort ett "moral-test", vilket någon kändis fick genomgå. Där konstaterade kändisen i fråga att "ja, det är klart att vi har ett moraliskt ansvar att bistå fattigare länder.". Samtiigt tillstod han att han inte regelbundet skänkte pengar. Professorn konstaterade i sin resumé av testet att "det här är intressant. Det är ju inte ett resonemang som vi godtar i andra sammanhang. Vi säger ju inte att: - Jag tycker att det är fel att döda, men jag går ut och dödar i alla fall. Det verkar som att vi har ett glapp i vårt moraliska resonemang här, och det är något som vi som folk borde fundera på.". Jag tror att han har helt rätt.
Skaffa dig som sagt inte skuldkänslor över detta, det är helt meningslöst. Istället vill jag föreslå detta: Bestäm dig för ett procenttal som du tänker hålla dig till varje månad vad gäller givande. Börja ex. med 10%, det har du garanterat råd med. (det är det som är det fiffiga med procenttal, de tar hänsyn till hur din ekonomi just nu ser ut). Se till att börja med att skänka pengarna, innan du börjar shoppa med månadsinkomsten. Annars kan givandet lätt komma i kläm.
För det handlar inte om att du är snäll eller god som skänker pengar. Det handlar helt enkelt om det medvetna ansvarstagandet att "jag är rik och tacksam för det". Det handlar inte om att kolla efter hur mycket man har råd att ge. Det handlar om att bestämma hur mycket man tänker ge, och sen se vad man har råd med. Du kan vara lugn, mycket få människor har skänkt sig till personlig konkurs.
Och jag menar inte att låta aggressiv. Det är helt enkelt så att jag inte tycker att det finns några argument som svarar emot det enkla faktumet att detta är vår plikt. Dessutom är det, på ett mer personligt plan, väldigt tillfredställande att skänka pengar. Det finns ingen enda produkt i handeln som jag tror att pengarna är bättre spenderade på än hjälpverksamhet.
Dessa länkar kan du följa om du vill komma till hjälporganisationer.
Röda Korset
Unicef
Lutherhjälpen
Stadsmissionen
Behöver du mer inspiration, eller vill veta mer, följ länken nedan. Det är Andy Stanley från North Point Ministries som predikar över ämnet. Fler delar av den predikan hittar du på northpoint.org/messages
"How to be rich (part 1)"
Tack för att du har läst hela bloggen! Kommentera gärna och berätta vad du tänker och tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Hur tänker du kring givande?
Herrens frid!
/Elias
Ibland kan det vara svårt att förstå att man är rik. Vad tänker du på när du hör ordet "rik"? Jag tänker spontant på de människor som har råd med villa och tyska bilar. Sen finns det mer och mindre rika. Problemet är bara att "rik" tycks vara ett rörligt mål. Vid undersökningar har det gång efter annan framkommit att människor definierar "rik" osm de som tjänar ungefär dubbelt så mycket som de själva. Tjänar du 20000/månad, menar du alltså att en människa som tjänar 40000 är rik. Tjänar du 40000, har definitionen flyttats till 80000 etc. Var går gränsen för rik? Det är inte så att vi märker när vi går över gränsen från "inte rik" till "rik". Jag tror inte att det ofta inträffar att en människa (om den inte ex vinner på lotto) tänker att "Jodå, i torsdags var jag inte rik ännu, men nu har jag blivit det. Jag fick ju 200kr i löneökning, så nu gick jag över gränsen till rik.". För mig är det omöjligt att sätta en gräns för "rik" i summa pengar tjänade/månad, eller pengar på konto. Sätter jag ex. gränsen på 50000/månad, kan jag ändå inte hävda att en som tjänar 48000/månad inte är rik.
Hur ska vi då finna vem som är rik? Låt oss se på lite statistik. Har du tak över huvudet och mat för dagen? Då är du topp 25% i världen vad gäller rikedom. Har du pengar på ett konto? Topp 8%. Drar du in 20000/månad, eller 230000/år, är du topp 4%. Har du turen att tjäna 30000 eller mer per månad, är du topp 1%. Det här kan vara bra att ha som grund när du tänker på din ekonomi. Leder det dig till skuldkänslor, vill jag bromsa dig lite. Låt det istället bli någonting som finns med när du gör dina val. Låt det få bli en pådrivare, en tacksamhetsgrund. För vi kan aldrig påstå att vi har "förtjänat rikedomen" (ett argument som ibland hörs i frågan om utjämningsskatter osv). Att vi tillhör dessa top 15% (för det gör du lätt, student eller ej) beror bara på var vi är födda. Det är en nåd att vara tacksamma för, och det medför också ett ansvar.
För ett tag sen lyssnade jag som vanligt på P3. Det var en professor i filosofi som hade gjort ett "moral-test", vilket någon kändis fick genomgå. Där konstaterade kändisen i fråga att "ja, det är klart att vi har ett moraliskt ansvar att bistå fattigare länder.". Samtiigt tillstod han att han inte regelbundet skänkte pengar. Professorn konstaterade i sin resumé av testet att "det här är intressant. Det är ju inte ett resonemang som vi godtar i andra sammanhang. Vi säger ju inte att: - Jag tycker att det är fel att döda, men jag går ut och dödar i alla fall. Det verkar som att vi har ett glapp i vårt moraliska resonemang här, och det är något som vi som folk borde fundera på.". Jag tror att han har helt rätt.
Skaffa dig som sagt inte skuldkänslor över detta, det är helt meningslöst. Istället vill jag föreslå detta: Bestäm dig för ett procenttal som du tänker hålla dig till varje månad vad gäller givande. Börja ex. med 10%, det har du garanterat råd med. (det är det som är det fiffiga med procenttal, de tar hänsyn till hur din ekonomi just nu ser ut). Se till att börja med att skänka pengarna, innan du börjar shoppa med månadsinkomsten. Annars kan givandet lätt komma i kläm.
För det handlar inte om att du är snäll eller god som skänker pengar. Det handlar helt enkelt om det medvetna ansvarstagandet att "jag är rik och tacksam för det". Det handlar inte om att kolla efter hur mycket man har råd att ge. Det handlar om att bestämma hur mycket man tänker ge, och sen se vad man har råd med. Du kan vara lugn, mycket få människor har skänkt sig till personlig konkurs.
Och jag menar inte att låta aggressiv. Det är helt enkelt så att jag inte tycker att det finns några argument som svarar emot det enkla faktumet att detta är vår plikt. Dessutom är det, på ett mer personligt plan, väldigt tillfredställande att skänka pengar. Det finns ingen enda produkt i handeln som jag tror att pengarna är bättre spenderade på än hjälpverksamhet.
Dessa länkar kan du följa om du vill komma till hjälporganisationer.
Röda Korset
Unicef
Lutherhjälpen
Stadsmissionen
Behöver du mer inspiration, eller vill veta mer, följ länken nedan. Det är Andy Stanley från North Point Ministries som predikar över ämnet. Fler delar av den predikan hittar du på northpoint.org/messages
"How to be rich (part 1)"
Tack för att du har läst hela bloggen! Kommentera gärna och berätta vad du tänker och tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Hur tänker du kring givande?
Herrens frid!
/Elias
Ditt värde
Kom just hem från Café Källan. Ikväll hade vi "Människovärde" som kvällens Källan-ord. Vi har tidigare haft ord som "ensamhet", "samvete", "trasig", "ondska" etc., men ikväll tycker jag att det blev ännu bättre än vanligt. Och just då fick jag ha äran att hålla i samlingen. Jag ställde frågan till våra kids: "Vad är människovärde?". Några olika svar jag fick var (min sammanfattning):
"Det är ingenting. Människor är inte värda någonting."
"Alla människors värde är lika då vi föds, och alla barn förtjänar automatiskt att bli älskade och accepterade av sin omvärld. Fram till typ 6 års ålder gäller det här, men sen förändras det. Då ska man ha hämtat så mycket kärlek av världen runt omkring sig, att man kan börja förtjäna och bete sig rätt. Om man ex. gör saker som är elaka, minskar ens människovärde, vilket leder till att man kommer att ha sämre möjligheter till ett fungerande socialt liv. Människovärdet är alltså hur människor ser på en, hur man fungerar i samspel med andra. Har man betett sig illa mot folk, kommer folk att sluta lita på en, och man kommer att ha ett lägre värde. Det går att återupprätta sitt värde, men det kräver grymt mycket jobb och självinsikt."
"Alla människor borde ha samma värde. I praktiken kan vi dock inte se det så. Skulle en katastrof drabba jorden, och vi bara kunde rädda några få, skulle vi ju inte slumpa fram vilka som skulle räddas, utan välja utifrån vilka som har förtjänat det, genom vad de kan eller vilken position de sitter på. Få skulle ju acceptera att Saddam blir räddad i stället för Moder Teresa. Alltså är människors värde i praktiken olika."
"En våldtäktsman är fortfarande värd lika mycket som människa, men som person har han förlorat allt sitt värde."
...m.m. Mycket intressanta tankar. De kom in på frågor om abort, dödsstraff och människans värde jämfört med djurens osv. Jag hävdade (och hävdar fortfarande) följande:
Människans värde grundas i att vi är skapade av Gud. Liksom en fiol väldigt tydligt är dyrbar om det råkar stå "Stradivarius" i den, är varje människa oändligt värdefull tack vare att det i oss står "made by God". Bortom alla olikheter, alla åsikter, alla goda och onda val vi gör, ligger vår gemensamma grund kvar: Vi är skapade av Gud. På samma sätt som en femhundring fortsätter vara värd 500 kr oavsett om den ligger prydligt ihopvikt, trampad i leran, överkörd av en buss eller i en hallicks hand, på samma sätt är du värd oändligt mycket oavsett vad du har varit med om, eller vad du har gjort. Ditt och mitt värde ligger nämligen inte i vad vi gör, utan i vad vi är. Gud älskade dig och mig redan innan vi hann utföra några gärningar.
Dessutom blir det ganska läskigt att börja tilldela människor olika värde. Har man som bas att det är våra gärningar som avgör vårt värde, hamnar man i att hävda att spädbarn och människor i koma saknar värde. Menar man att människor har olika värde baserat på vilken grupp de tillhör (ras, tro, sexualitet etc.), får man jätteproblem med att motivera ståndpunkten utifrån någon typ av objektiv bas.
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem." (1 Mos 1:27)
Herrens frid!
/Elias
"Det är ingenting. Människor är inte värda någonting."
"Alla människors värde är lika då vi föds, och alla barn förtjänar automatiskt att bli älskade och accepterade av sin omvärld. Fram till typ 6 års ålder gäller det här, men sen förändras det. Då ska man ha hämtat så mycket kärlek av världen runt omkring sig, att man kan börja förtjäna och bete sig rätt. Om man ex. gör saker som är elaka, minskar ens människovärde, vilket leder till att man kommer att ha sämre möjligheter till ett fungerande socialt liv. Människovärdet är alltså hur människor ser på en, hur man fungerar i samspel med andra. Har man betett sig illa mot folk, kommer folk att sluta lita på en, och man kommer att ha ett lägre värde. Det går att återupprätta sitt värde, men det kräver grymt mycket jobb och självinsikt."
"Alla människor borde ha samma värde. I praktiken kan vi dock inte se det så. Skulle en katastrof drabba jorden, och vi bara kunde rädda några få, skulle vi ju inte slumpa fram vilka som skulle räddas, utan välja utifrån vilka som har förtjänat det, genom vad de kan eller vilken position de sitter på. Få skulle ju acceptera att Saddam blir räddad i stället för Moder Teresa. Alltså är människors värde i praktiken olika."
"En våldtäktsman är fortfarande värd lika mycket som människa, men som person har han förlorat allt sitt värde."
...m.m. Mycket intressanta tankar. De kom in på frågor om abort, dödsstraff och människans värde jämfört med djurens osv. Jag hävdade (och hävdar fortfarande) följande:
Människans värde grundas i att vi är skapade av Gud. Liksom en fiol väldigt tydligt är dyrbar om det råkar stå "Stradivarius" i den, är varje människa oändligt värdefull tack vare att det i oss står "made by God". Bortom alla olikheter, alla åsikter, alla goda och onda val vi gör, ligger vår gemensamma grund kvar: Vi är skapade av Gud. På samma sätt som en femhundring fortsätter vara värd 500 kr oavsett om den ligger prydligt ihopvikt, trampad i leran, överkörd av en buss eller i en hallicks hand, på samma sätt är du värd oändligt mycket oavsett vad du har varit med om, eller vad du har gjort. Ditt och mitt värde ligger nämligen inte i vad vi gör, utan i vad vi är. Gud älskade dig och mig redan innan vi hann utföra några gärningar.
Dessutom blir det ganska läskigt att börja tilldela människor olika värde. Har man som bas att det är våra gärningar som avgör vårt värde, hamnar man i att hävda att spädbarn och människor i koma saknar värde. Menar man att människor har olika värde baserat på vilken grupp de tillhör (ras, tro, sexualitet etc.), får man jätteproblem med att motivera ståndpunkten utifrån någon typ av objektiv bas.
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem." (1 Mos 1:27)
Herrens frid!
/Elias
Diffus inlednings-Reflex
Diffus Reflex (enl. wikipedia): "Ljuset reflekteras i alla tänkbara vinklar på grund av små ojämnheter i ytan. Detta gäller alla matta ytor som inte är svarta."
Så har jag till slut hamnat där. I bloggvärlden alltså. Jag tror att jag ska fira. Hm... hm... hur ska jag göra det...? Jo! Jag tar och skriver ett PM om sakramenten inom olika kyrkor...Hm...
Idag kommer alltså inga djupa och insiktsfulla ord, men jag hoppas att de så småningom kommer som en...reflex...på saker och ting som jag ser, hör, tänker, känner osv.
Kom bara ihåg att: Reflexen är aldrig ljuset.
Må det sanna ljuset lysa din väg!
/Elias
