Reflex

Jaha, då tycks min blogglust vara väckt igen. Såg just en riktig topprulle, och så hamnade jag på ett spår som förtjänade att finnas här på bloggen. Du får sväva i ovisshet om vilken film det var (inte "Seven" kan jag avslöja) det var, och i stället följa med mig på hur jag hamnade i att tycka att den var kolossalt bra. Eller så kan du ju FFW:a ner till slutet av bloggen och läsa direkt...=)

Så här är det: När jag var liten så fanns det en del av "Disneydags" som alltid var viktigare än de andra: Zorro. Zorro var i mina ögon den största hjälten av dem alla. (Att man sedan 20år senare förstörde honom genom att göra en usel film om honom är ju tråkigt förstås, men det förringar inte den dåtida Zorros storhet.) Därmed, i denna Zorro-fascination, kom ett frö att sås, som vuxit fram till den lista du nu är i färd med att läsa. Vi har nämligen redan klarat av nr. 1. Själva listan är en fortsättning från det förra blogginlägget, där jag blev utmanad att berätta 7 sanningar. Det inlägget handlade inte alls om film, så jag tänkte att jag gör ett som bara handlar om film, som motvikt... typ. Listan får heta:

"Tjänster och gentjänster", brukar folk ibland tala om. När man gjort något för någon, och den tackar, kan det kännas naturligt att hänvisa till att den brukar göra saker för en själv, eller att den säkert kommer att göra det. Det tar liksom udden av tjänsten, och gör att vi inte verkar så himla pretto och (själv-) goda. När vi betalar pizzan åt en kompis, tar vi kanske udden av det genom att hänvisa till att "det jämnar ut sig i längden". På så sätt har vi också visat att det egentligen inte alls var av godhet eller snällhet som vi betalade, utan som en ekonomisk överenskommelse. Och ibland är det verkligen det, en överenskommelse om att man ex. betalar varannan gång. Andra gånger har vi inte alls någon intention att hålla räkningen. En bekant till mig brukade ofta säga, exempelvis efter att ha skjutsat mig, något i stil med att "...tjänster och gentjänster. Vi hjälps åt."

Allt det här är förstås försök att fungera på ett bra sätt tillsammans. Det kan vara uttryck för försök att låta ödmjuk eller helt enkelt en förståelse för hur systemet med tjänster och gentjänster fungerar. Man pekar på hur en sak leder till en annan, hur saker hänger ihop med varandra, och hur ingen händelse eller sak är fristående.

Problemet är att man inte ger en gåva utan snarare en vara, som man förväntar sig någon typ av betalning för. Om jag ex. har skjutsat dig hem, och vid avsläppningen säger att "det blir 75 kr", har jag ju inte gett dig skjuts, utan sålt dig en tjänst. På samma sätt är det om du lägger in din handling/gåva/tjänst i ett system av tjänster och gentjänster. Om du säger till mig "tjänster och gentjänster" efter att ha gjort något för mig, kommer jag ofrånkomligen att höra antingen att "så jag förväntar mig att du gör något tillbaka" eller "eftersom du har förtjänat det".

Det jag vill göra, är helt enkelt att plocka bort tre bokstäver i uttrycket: "g-e-n". Låt det handla om tjänster och tjänster i stället. Om jag har skjutsat dig hem, så är det en tjänst. Väljer du att skjutsa hem mig någon gång i framtiden, hoppas jag då inte att det är för att du känner dig tvungen eller ens att du räknar in den skjuts jag gav. Grundkonceptet är ju att det är gott att göra varandra tjänster. Min poäng är alltså att vi ska försöka plocka ur händelser ur sammanhang, och i varje ögonblick söka göra det som är gott, snarare än det som är logiskt, eller följer som konsekvens. Det är gott att hjälpa varandra, oavsett om vi har hjälpt varandra förut, eller någonsin kommer att göra det igen.

Visst finns det praktiska problem. Om t.ex. jag hela tiden gör tjänster för någon, och den aldrig gör tjänster för mig, kommer jag kanske till slut att känna mig förfördelad eller något i den trakten. Men det beror ju på två saker: (1) att det faktiskt är gott att hjälpas åt, och personen ju borde det, och (2) att jag inte har lärt mig hur gott det är att hjälpa, varför jag kräver ytterligare belöning utöver möjligheten at hjälpa. Det behöver jag ju då jobba vidare med, så att det är belöning nog i sig att få hjälpa någon som behöver det.

Målet är alltså att komma in i situationer från en helt ny riktning. I stället för att komma in från "det som har hänt mellan oss tidigare" eller "det som kommer att hända", får vi försöka att komma in från "det är gott"-hållet. Då slutar tjänster bli jobbiga att ge och ta emot, och vi får helt enkelt njuta av det som är gott, såväl att ge som att få.

På samma sätt är det förstås på andra sidan, och här är det ju ännu tydligare och viktigare. Om någon har gjort mig orätt, skulle jag enligt ett "tjänst och gentjänst"-system vara skyldig, eller i alla fall ha rätt, att hämnas oförrätten. Öga för öga, tand för tand alltså. Krig ska stoppas med krig, och mord ska stoppas med dödsstraff, ja du vet hur den jargongen går. "Fight fire with fire", brukar det i sådana samman heta. Det är naturligtvis vansinne. Eld bekämpas ju rätt mycket bättre med vatten. På samma sätt bekämpas ju krig bäst med fred och hunger med mat. Ondska bekämpas alltså bäst med godhet. Om du gör orätt mot mig, ska jag alltså möta det med godhet. Jag kanske har någon typ av rätt att ge igen, men faktum är ju att jag bara spär på det som jag uppfattade som fel.

Nåja, det där med hämnd och förlåtelse är ju ett eget ämne, som jag säkert kan skriva fler bloggar om... Mahatma Ghandi sa i alla fall så här om "öga för öga, tand för tand"-tänket: "An eye for an eye makes the whole world blind..." Tänkvärt.

Herrens frid!

/Elias

För några år sedan var det stora trendordet i min kyrka "soaking". Idén var att man skulle bli indränkt, genomdränkt av Den Helige Ande. "Soaking" fanns med i så gott som alla sammanhang, allt från lovsångskvällar till gudstjänster. Oftast innebar det att någon typ av meditativ kristen musik spelades i ljudanläggningen, och församlingen bad tillsammans eller var för sig. Naturligtvis går det att invända saker mot den här typen av aktivitet om man verkligen vill, men för mig var det nog främst positivt. Jag gick ofta därifrån och kände mig lätt förändrad, lätt indränkt.

Jag tror att vi alltid blir soakade. Tyvärr är det inte alltid av Helig Ande. I vår vackert individualiserade verklighetsbild, blir det ofta svårt att se oss själva som vi verkligen är. Vi får för oss att vi bara är det som vi tänker, känner och ser i spegeln. Sanningen är att vi är en del av en massa olika sammanhang, som vi påverkar och som påverkar oss. En människa du träffar är aldrig bara den individen, utan har med sig hela sitt sammanhang när du möter henne/honom. När jag pratar med dig, spelar alla de andra sammanhangen som du och jag är en del av in i samtalet. Varje människa som varit ledsen eller glad vet hur viktiga sammanhangen är. Varje människa som förlorat någon, vare sig genom att relationer tagit slut eller att livet tagit slut, vet att en del av dem själva försvunnit med den förlorade personen.

De sammanhang vi finns i genomdränker oss. Kanske inte som en trasa, som man bara snabbt håller under kranen för att den ska bli genomdränkt, utan snarare som en plankbit som beroende på hur länge den ligger i blöt blir indränkt i olika stor utsträckning. Indränkningen går allt djupare ju längre man ligger i blöt. Familjen vi växer upp i formar oss jättemycket, eftersom vi legat i blöt i den pölen sen vi bara var små träbitar. Själva kärnan är troligen genomblöt av familjesammanhanget, på gott och ont.

Många andra sammanhang kan vi däremot välja huruvida vi låter dem påverka oss. Väljer vi att umgås uteslutande med knarkare eller huliganer, blir vi indränkta av den påverkan. Kanske inte genomdränkta, men lite fuktiga i ytlagren, så att det måste torkas. Väljer vi att be mycket, kommer Gud och lugn att få en möjlighet att dränka in lager efter lager. Dränker vi in våra liv i stress, är det bara en tidsfråga innan så många lager är indränkta att vi inte längre fungerar. Gör vi goda rutiner för vår vila, kommer istället detta att genomsyra oss.

Problemet är att vi aldrig finns i ett vakuum. Vi står så gott som aldrig bredvid två sammanhang och väljer vilket vi vill bli soakade av. Bara genom att gå utanför dörren börjar vi bli påverkade av världen runt omkring. Ja, vi behöver faktiskt inte ens gå utanför dörren. Trycker jag igång min tv, möts jag av reklam på minst 10 kanaler, lättklätt folk på 5 och våld på 5. Fast där kanske jag kan välja bort det som jag inte vill bli påverkad av?

Värre är det med reklamen. Varje dag möts vi av 1000-tals budskap om vad vi ska köpa, vad vi ska äga och vad vi ska tycka om. Det är så gott som omöjligt att inte bli genomdränkt av den längtan, de påhittade behoven. Titta i din kökslåda eller garderob. Hur många knivar och tröjor behöver du egentligen? Behöver vi egentligen en lökhackare? Knappast. Men den soaking som vi utsatts för/utsatt oss själva för gör att vi tror det. Hur många procent av din inkomst skulle du behöva göra av med varje månad egentligen?

Inte fullt så ofta möter vi oförhappandes de som verkligen behöver våra pengar. Man måste verkligen söka för att se de verkliga behoven i världen. Och det är här vi måste göra val varje dag: Vad ska få genomdränka mig idag? Är det Mtv:s bilder av bröst och bilar, 4:ans idoljurys människoideal och Hollywoods våldslösningar? Eller är det Guds budskap om fred, kärlek och godhet, mottaget ex. genom att lyssna på predikan på i-poden, läsa bibeln eller någon annan bra bok som leder åt rätt håll eller genom bön? Vad vill du soaka din person med? Det är värt att fundera på, det handlar ju trots allt om dig - det mest värdefulla som Gud har skapat.

Herrens frid!

/Elias
Ps. Mitt hetaste tips för att soaka sig i vardagen med saker som styr en rätt, är nedtankad predikan från North Point Ministies (länk här). Varje vecka lägger de upp den senaste predikan som mp3:a, och alla predikningarna går att lyssna på gratis direkt på hemsidan. Prova en, gärna av Andy Stanley. Gillar du det inte - prova nåt annat. Ds.