Reflex

God Jul!

/Elias

Jag skriver ju nästan alltid om demokrati, förlåtelse och att man ska hjälpa de som behöver. Ibland kanske denna världsförbättrarimage måste repas lite grann för att bli uthärdlig..? Inte sällan, kan jag berätta för dig, känner jag mig som åsnan Åke...

Små saker blir stora på väldigt nära håll. Som homosexualitet. Jag läser dag efter dag efter dag efter dag (osv, ja du fattar) om församlingar som inte vill ha öppet homosexuella som medlemmar (läs här), om kyrkomötesbeslut i fråga om samkönade partnerskap, om biskopars splittring i homo-frågan, om Lars Ohlys uttalanden om KD som moraliskt förkastliga (läs här) m.m. Detta är alltså, kan varje mediamedveten människa se, kristendomens centralpunkt. Homosexualitet är det som det hela handlar om. Och då är det inte bara DN eller Svd jag pratar om. Det gäller också om tidningar som Dagen. Just i detta nu vinner artiklarna om homosexualitet över artiklarna om Jesus med 3-1 på Dagens förstasida (läs t.ex. här). Som kristna kan vi inte välja om vi ska synas i media. Men vi kan påverka hur vi syns.

Väldigt stora saker blir tyvärr också små på långt håll. 75% av jordens befolkning kan inte få ihop till mat och tak över huvudet varje dag. Ändå känns det på många sätt viktigare att kunna skänka något till min rika (o ja, lätt topp 4% i världen hela bunten) familj, än att göra något för någon som faktiskt behöver det. Idag såg jag tre hemlösa i stan. I Sverige. Men vad är det regeringen säger, ekonomin är ju i alla fall på väg åt rätt håll..? Pinsamt.

Ett litet felsteg kan få gigantiska konsekvenser. Svd skriver om en kille som tog fel beslut. Han valde att köra bil trots att han druckit sprit. Två män dog av det lilla valet. (läs här) "En liten nubbe borde man väl kunna köra bil på?" "Om jag bara dricker en liten stark, i stället för en stor, kan jag lätt skjutsa hem dig." "Kom igen, va inte så tråkig. Ett litet glas vin kan du väl ta, även om du ska köra?" Den kampanjbild som etsat sig fast starkast i min hjärna är den som fanns i väntrummet inför uppkörningen. Det var en bild på en liten leende 5-6-årig flicka i gul sommarklänning. Under fanns texten "Det värsta du kan träffa på väg hem från festen är inte polisen. Kör nykter."

Riktigt riktigt stora saker kan också bli mycket mycket små. Gud, allsmäktig härskare, allgod far och rättfärdig domare klev ner i sin skapelse. Ordet blev kött, alltings ursprung tog plats i en mänsklig gestalt. Och Han valde inte att komma som kung. Han valde inte att komma som härskarornas härförare. Inte heller valde Han att komma som domare. Han valde att komma som ett litet litet barn, född av en liten liten mor. Han föddes inte i ett palats, utan i ett stall. Gud valde att komma med sårbarhet, ömhet och kärlek. Gud tvingar ingen, hatar ingen. Däremot längtar Han efter dig, dag efter dag, sekund efter sekund. För Gud tog plats i sin skapelse, Gud blev människa. Och Gud kallar dig - inte till krav och prestation. Gud kallar dig - till frihet och relation. Och det är det vi får fira så här års. Gud gjorde sig så liten att vi kan relatera till Honom. Och det, mina vänner, är verkligen stort.

Herrens frid.

/Elias

Renlärighet 1: Jonas Gardell blir hedersdoktor på teologiska fakulteten i Lund. (läs här och här) Att bli hedersdoktor brukar (om jag inte förstått det hela fel) vara en stor ära, och någonting som bara händer människor som på annat sätt än det vanliga skaffat sig kompetens som motsvarar den som krävs för att doktorera. Jag har läst Gardells bok "Om Gud" och jag måste säga att han i stället för att leta efter en hållbar linje, hittar på en som han gillar, och som förvisso är bekväm. Samtidigt är jag mycket medveten om att jag inte heller når den kompetens som krävs för att bli hedersdoktor. Kanske är det hela bra. Gardell är ju jättefolkkär, och det är ju inte de teologiska fakulteterna, så kanske kan man skava lite popularitet från honom. För andra i kollegiet på Lund var det hela dock inte helt självklart. (läs här)

Renlärighet 2: I två år har jag och min kära fru saknat riktig gran vid Jul i vårt hem. Denna styggelse är nu åtgärdad, och vår botgöring är god, eftersom granen är en fröjd för tindrande ögon. Och ja, det du ser bakom granen är tidslinjen för Kristendomens historia, upptejpad inför min tenta (22st A4:or).



Renlärighet 3: Jag pluggar ju som en tok inför tentan, och tänkte dela med mig av lite historia som i alla fall jag tycker är intressant. Under Kristendomens tidiga historia, uppkom ett gäng lärostrider som skakade de kristna församlingarna. I allmänhet berörde lärostriderna vem och vad Jesus egentligen var. Det är ju grymt centralt, eftersom Jesus är grunden för människans hopp. Arianismen, som naturligtvis företräddes av Arius, menade att Jesus inte alls var Gud, utan att Jesus var skapad av Gud, och att det alltså hade funnits en tid då Jesus inte fanns. Människan Jesus blev snarare utvald för att utföra än uppgift. Det gick inte så bra för Arius. År 325 blev han och alla andra som höll med honom förklarade som heretiker vid kyrkomötet i Nicaea. Flera andra villoläror, som att Jesus skulle vara en halvgud (50% Gud och 50% människa), eller att det bara var Jesu mänskliga natur som föddes av Jungfru Maria uppkom senare, och åtgärdades i Kalcedon 451.

Jag tänkte bjuda på den kanske mest poetiska markeringen som gjorts. Det är den Nicenska trosbekännelsen, och du hittar den nästan längst bak i din psalmbok. Man markerar genom denna alltså gentemot tankar om att Jesus skulle vara skapad av Gud, och inte Gud själv. Dessutom markerar den tydligt emot gnosticismen, som delade upp världen i "andligt" och "fysiskt", och menade att det andliga var gott och det fysiska ont. Enjoy!

Jag tror på en enda Gud,
allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord,
av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor
och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen
och tagit mandom genom
den Helige Ande av jungfru Maria
och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst
under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven;
som på tredje dagen har uppstått,
efter skrifterna,
och stigit upp till himmelen
och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet
till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den Helige Ande,
Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tillika
med Fadern och Sonen tillbedes och äras
och som har talat genom profeterna
och på en enda, helig,
allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop,
till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Amen.

Herrens frid!

/Elias

Jag satt igårkväll och pluggade inför min monstertenta (2000 år kristendom över 1800 sidor) på onsdag. Klockan gick, och mitt hopp med den. Så, vad gör man när man börjar bli stressad över en tenta? Jo, man lägger pluggandet åt sidan och surfar i stället! (Jag brukar också städa lägenheten löjligt noga inför tentor. Inte för inte hade Stockholms Universitet ordet "tentarent" som temaord förra året i sin tidning.)

Det har hänt en massa saker på sistone för människor i min bekantskapskrets. Man blir påmind om att den lilla bubbla man normalt lever i, egentligen inte innefattar så mycket av världen. Jag satt och kollade på en massa you-tubeklipp och nyheter (som knivdåd rasism och rattfylla) och kände mig skapligt trött i själen av allt elände som pågår. Då trillade jag över den här sången (som förövrigt är ledmotiv i "Donnie Darko", en av mina absoluta favoritfilmer). Jag tycker att den träffar både trötthet, maktlöshet, ensamhet och ja... allt som ryms i en trött själ ganska väl.




Ja, kanske kan man säga att jag blev ännu mer filosofisk, och undrade hur världen kunnat bli så här. (Naturligtvis var jag medveten om att det finns bra saker med världen också, men just när man tittar på det dåliga kan man med rätta få ett grymt mörker i sinnet.). Jag undrade, halvt till mig själv och halvt till Gud, vad det fanns för hopp egentligen bland allt elände?

Som svar sände Gud 6-åriga Connie från "Britain's got talent". Plötsligt förstår jag varför det står att vi ska ta emot himmelriket som barn. Så här låter det när en 6-åring sjunger om Guds rike, vilket vi kan få smaka på genom Den Helige Ande redan här på jorden, men till fullo kommer få uppleva vid tidens slut.



Tack Gud, och tack Connie.

Herrens frid och gläd dig i väntan på vår konung såhär i adventstid!

/Elias

Jaha, så kommer en liten smygåterstart på bloggen. Några förändringar har skett, även om de inte syns... =) Men innan jag går in på detta vill jag förklara varför bloggen varit nere ett tag.

Lagom till förra helgen publicerade jag ett inlägg om demonstrationerna i de sydvästra förorterna, där jag ifrågasatte det faktum att anti-demokratiska grupper i detta land har rätt att använda demokratiska plattformar för att sprida ett anti-demokratiskt budskap. Jag menade kort sagt att vi i Sverige borde, liksom de flesta andra länder gjort, tillåta demokratiska rättigheter för alla grupper, så länge det innehåll de fyller den demokratiska rättigheten med inte står i direkt opposition till demokratin. Jag hävdade också att denna begränsning av mötesrätten skulle gälla oavsett vilken riktning eller färg man från gruppernas sida valde att sätta på sin anti-demokrati.

Jag hade förväntat mig att bli emot-argumenterad, eftersom det finns problem med sådana "säkerhetsspärrar" i en demokrati. Ett problem, där man lätt kan argumentera för en säkerhetsspärr, är ju att man i en demokrati demokratiskt kan rösta bort demokratin. Och det brukar ju ses som halvcoolt. Men men, jag ska inte argumentera för min sak igen. Det är inte det som detta inlägg handlar om.

Till en början trillade det in kommentarer av blandad art på bloggen, både av folk som tyckte att jag borde sitta i riksdagen, och av folk som verkligen inte tycktes hålla med om det. =) Efter ett tag visade det sig dock att de som argumenterade emot mig hade sina tillhörigheter i olika typer av nationalistiska rörelser. Ju längre argumentationen gick, desto mer aggressiva blev deras argument, och till slut låg argumentationen på en nivå som "jamen, kommunismen dödade ju fler", vilket är en ganska intressant argumentationsform. Two wrongs don't make it right.

Efter ett tag kom så plötsligt en kommentar som berättade att min blogg hade blivit länkad till en rasist-sida med mycket dåligt rykte. Jag valde att stänga ner min blogg, eftersom den då innehöll såpass mycket information om mig själv. Min fru frågade mig några dagar innan det hände ungefär så här: "Blir du aldrig rädd?" Och jag sa att det är klart jag blir, men jag hade inga exempel på när. Och så fick jag plötsligt ett. Jag blev skiträdd och hoppade till varje gång telefonen ringde de kommande timmarna.

Vad har jag då lärt mig? Jag gick i min egen fälla. Efter att ha hävdat att extremister inte ska ha tillgång till demokratiska plattformar, argumenterade jag på min blogg emot dem. Argumentation, samtal och diskussion är ju ytterst demokratiska ting. Och i min naivitet trodde jag att de skulle hålla sig på en sådan argumentationsbas. När deras argument tog slut, länkade de till min blogg, och sa åt sina fränder att invadera den.

Kanske kan man säg att vi fick göra det vi gillar, på båda sidor? Jag fick, vilket jag gillar som demokrat, argumentera, och de fick, vilket de gillar som extremister, terrorisera. Jaja, hur som helst gäller lite nya saker på bloggen nu. Jag lägger inte upp någon information om mig själv, och kommentarer kommer inte att publiceras automatiskt, utan bli modererade av mig innan de kommer upp på sidan. Men så länge du håller dig inom skalan vänsterpartiet-moderaterna i dina kommentarer kommer din kommentar att publiceras. Jag vill helt enkelt att min blogg ska hållas på en hög och demokratisk nivå från och med nu.

Herrens frid.

/Elias

Världen, kyrkan och Sverige befinner sig alla i tider av moraliskt reflekterande på ett eller annat sätt. I USA lovar presidentkandidaten Romney, tillika mormon, att religion inte kommer att ha en ledande roll i Vita Huset om han får makten. Naturligtvis ett absurt uttalande på ett sätt, eftersom varje människa grundar mycket av sina beslut på de värderingar som man har i botten. Och dessa påverkas förstås högst påtagligt av vilket förhållningssätt man väljer att ha till världen, såväl den andliga som den fysiska. Samtidigt verkar det som att han menar att ingen auktoritet från hans "kyrka" kommer att styra hans beslut. Och det är väl lämpligt. I Sverige har Salem-demonstranterna råkat på patrull inför deras icke-demokratiska demonstation. Tydligen väger de stackars Salembornas säkerhet tyngre än smånassarnas "rätt att demonstrera". Tack för det.

Såren som vägrar läka hos de kvinnor som "serverades som dessert" vid konferenser på 70-talet genom bordellmammans verksamhet fortsätter att blöda ut i pressen. Och biskopar tar ett moraliskt ansvar genom att försöka påverka Balikonferensen i växthusdebatten. Gott! Den svenska kyrkan (m.fl. förstås) har valt sida, även om jag tycker att kyrkan borde vara drivande och stå i första ledet i den här fårgan, snarare än att stå lite halvaktivt halvvägs bak i folkskaran.

Vi lever i en tid av grym moralisk turbulens. Ena sekunden är det politiskt korrekt att vara ninja-feminist, och alla tycks bekänna sig till detta, och i nästa sekund möts man av H&M:s småerotiska underklädesreklam. Det är grymt lätt att känna sig som Bambi på hal is vad gäller värderingar och moral. Och då kan det vara bra, nyttigt och till och med kanske kul att göra P3:s Moraltest. (Lyssna på andra som gör det här). Så det tänkte jag försöka göra. Och gör det gärna du med! Speciellt du som har en egen blogg, kopiera frågorna och besvara dem. Och sen berättar du förstås det, så att jag får läsa ditt resonemang och dina svar!

Men men, nu har introt blivit galet långt som vanligt. Vi får se hur långt jag hinner på moraltestet. Med Occams Rakhyvels hjälp kanske det kan gå. I annat fall får det bli ett "Moraltestet del 3"...

Moraltestet:

• Tycker du att vi som bor i den rika världen är moraliskt förpliktigade att göra något för att bekämpa fattigdomen.

Ja, av två var för sig tillräckligt starka anledningar: (1) Rättviseargumentet. Det är genom kolonialism, orättvisa handelstullar etc. som skillnaderna uppstått. Det överflöd vi har härrör från deras fattigdom, och därför är vår rikedom orättfärdig och orättvis. (2) Det humanitära argumentet. Alla människor har ansvar för att ta hand om varandra. De är fattiga och lider, och vi har möjlighet att hjälpa = det är vårt ansvar att göra det.

• Hur yttrar sig detta i ditt liv?

Genom att jag röstar på ett parti som vill öka biståndet och upphäva handelstullar, genom att jag skänker minst 10% av min inkomst till olika organisationer, köper rättvisemärkta produkter, genom att jag vid så gott som varje tillfälle jag får möjlighet propagerar för ansvartagande och givande.

• En moralisk invändning som ibland yttras mot olika former av utbyten, överenskommelser och relationer är att utbytet i fråga är exempel på exploatering. Tycker du att det skulle kunna vara ok att ett rikt par låter en fattig kvinna bära och föda deras barn för t.ex. en miljon kronor?

Grymt svårt. Om det handlar om rent kosmetiska eller smärt-känsliga argument säger jag tvärt nej, men handlar det om att paret inte kan få barn är det svårare. Det sexuella och fortplantningsmässiga är ju så grymt centralt hos människan, så det är motbjudande att göra det till handelsvara. Samtidigt ser det ju ut som en win-win situation. Det finns verkligen argument för båda sidor, men jag får nog landa på ett nej, eftersom situationen uppkommer genom de moraliskt felaktiga maktförhållanden som finns, och bara inom dessa kan vara rätt. Objektivt är handlingen fel, men i situationen kan den möjligen vara ok.

• Skulle det kunna vara moraliskt acceptabelt att köpa sexuella tjänster om den som säljer tjänsten får bra betalt och om det inte finns någon hallick som snor åt sig vinsten?

Nej. Det är aldrig moraliskt acceptabelt att göra någon stor del av vem någon är, som personens sexualitet, till handelsvara. Dessutom är samhällets välfungerande och välmående beroende av ansvarsfulla sexuella kontakter. Slutligen föreligget samma maktordning som i den förra frågan, vilket gör handlingen fel.

• Är det moraliskt acceptabelt att en paraplyförsäljare under ett skyfall höjer priset på paraplyer från 40 till 600:-?

Nej. Det kallas inte "moraliskt ok", det kallas "marknadsekonomi" =). Det moraliska är att se till att försäljaren inte behöver sno åt sig fördelar av situationen, utan klarar sig ändå, så att alla som behöver det har råd med ett paraply. I vår givna marknadsekonomiska situation är det dock helt enkelt "så det fungerar".

• Är det acceptabelt att döda i följande fall...
  • Att begå självmord? - Nej
  • Att ge dödshjälp till en person som plågas svårt och själv vill dö? -Nej
  • Att döda i självförsvar? -Nej
  • Att döda en för att rädda tio? -Nej
  • Att ge en seriemördare dödsstraff? -Nej
  • Att döda djur för att få mat eller kläder trots att vi kan misstänka att djuren lider? -Nja

Här vill jag hävda följande (i alla nej-frågor): Grundpremissen är att det mänskliga värdet är oändligt, varför det mänskliga livet är okränkbart. Man har alltså aldrig moralisk rätt att döda. Vi har inte rätt att bestämma att någon ska dö, varken vi själva eller andra.
Samtidigt måste vi se att det som leder fram till alla fallen är moraliskt felaktiga saker, som att någon plågas svårt, att man hotas att dödas, eller att ett flertal människor kommer att dö om jag låter bli att döda någon. Därför är frågorna rent praktiskt svåra. Detta leder dock inte fram till att det är moraliskt acceptabelt att döda. Vår plikt är att värna om människolivets okränkbarhet, dvs. genom att välja att inte döda. Vad gäller djuren så är de mindre värda än människor, och går därför inte in lika starkt under samma resonemang, utan får ses mer som "naturresurser", vilka vi har rätt att nyttja, men är moraliskt förpliktigade att ta hand om.

• De flesta tycker att vi ska ha juridisk rätt till fri abort, men om man bortser från själva lagstiftningen tycker du då att det är moraliskt rätt att på det här viset hindra en ny människa från att komma till världen?

Det här beror på när en människa blir en människa. Det är som sagt aldrig ok att döda en människa. Huruvida människan blir människa för att hon har stuckit ut huvudet ur mamman, eller om hon är det redan då är en tanke hos Gud, eller om människoblivandet finns någonstans på vägen är grundfrågan. Och eftersom jag hävdar att människan blir människa redan vid befruktningsögonblicket, måste jag säga moraliskt nej till abort. Däremot, precis som frågan säger, är den juridiska frågan, dvs: ska människor ha laglig möjlighet till abort? en annan.

• Många anser att alla vuxna människor har rätt till självbestämmande; vi bör få bestämma vart vi ska bo, vem vi ska gifta oss med, om vi ska röka/dricka/äta o.s.v. Men med tanke på den här rätten till självbestämmande, är det då moraliskt ok att staten förbjuder oss att använda droger?

Ja. Hade alkoholen kommit idag hade den också blivit förbjuden. Det här är inte främst en moralisk frågeställning, utan en juridisk. Demokratin måste råda vad gäller lagstiftning, och vi har som samhälle sagt att vi här drar en gräns. Vi har ansvar att ta hand om varandra + droger är farligt =vi ska förbjuda dem.

• Är det omoraliskt att vara otrogen?

Ja. Samhället och individens välmående kräver sexuellt ansvarstagande. Sexualiteten är en så stor del av människan, och påverkar henne så djupt, att det ordnade förhållandets ramar är som ett säkerhetsbälte när man kör bil - det kan gå bra utan, men krockar man finns det ingenting som hindrar att man skadar sig svårt.

• Är det acceptabelt att ljuga?

Det är inte moraliskt ok att ljuga, som objektiv handling, men kan i specifika fall vara acceptabelt om än inte rätt. Lögn är, som fristående handling, någonting som underminerar relationer i stort och smått, och därför leder till smärta.

• Är det viktigt att den människa som mördat får sitt straff även om vi är helt säkra på att hon eller han inte kommer att göra om det?

Ja. De juridiska lagar som är demokratiskt framkomna ska gälla, eftersom det är det mest moraliska sättet att bygga ett samhälle på.

• Anta att en mycket välmeriterad man och en mindre meriterad kvinna konkurrerar om ett jobb i ett starkt mansdominerat yrke, är det orättvist mot mannen att ge kvinnan jobbet?

Ja. Jobb ska ges utifrån meriter, inte kön. Om könet är den merit som behövs, har personen med "rätt" kön dock bäst meriter.


Så nånting.... Vad tänker du? Hatten av om du orkade läsa hela!

Herrens frid!

/Elias

Dn skriver idag att svenskarna i genomsnitt lägger 5500 kr/person på julklappar (Läs här). Norrlänningar ger för mer än sörlänningar, och kvinnor för mer än män. Hur kommer sig detta? Egentligen är det ju fullständigt absurt. Kvinnor har genomsnittligt lägre löner, men ger genomsnittligt för mer pengar. Knäppt.

Säger då det här något om det kvinnliga och det manliga? Ja, det får man väl ändå säga. Några saker som jag tycker är viktiga om man diskuterar skillnader mellan manligt och kvinnligt finns. Dels är det grymt viktigt att veta att så gott som alla generaliseringar på något sätt är felaktiga i specifika fall. Saker som hävdas om "manligt" och "kvinnligt" kommer alltså att vara felaktiga i en massa fall. Det är bara en trend vid överblickning man talar om. Dessutom är individuella skillnader mellan människor ofta större och viktigare än generella skillnader mellan män och kvinnor. Män är ex. statistiskt sett bättre på riktningar och rumsuppfattning, medan kvinnor är bättre på språk. Enligt den definitionen är jag kalas-kvinnlig och faktiskt inte alls manlig. De flesta kvinnor är faktiskt mer manliga än jag i den frågan.

Sen är det viktigt att fundera på vad eventuella skillnader mellan män och kvinnor beror på. Är det exempelvis så att kvinnor är mer omvårdande av naturen, eller är det deras sociala träning som gör det? Är män mer logiskt och systematiskt begåvade än kvinnor av födsel eller samhällelig påverkan? Jag tror att båda delarna har sin del. Naturligtvis påverkar vår sociala kontext hurdana vi är. Min farmor ex. frågar alltid någon av männen som finns i lägenheten om hjälp med lyft, medan hon frågar någon av kvinnorna om smakråd vad gäller gardiner. Uppenbarligen har detta att göra med den sociala träning som hon har fått. Samtidigt har män av naturen generellt lättare att bygga starkare muskler, så det finns en naturlig grund för det sociala systemet.

Jag tror att det är när systemet värderar människor olika som problemet uppstår. Om de saker som är "kvinnliga" ses som sämre än de "manliga", är vi helt fel ute. För vårt värde ligger inte i vårt kön, utan i vår mänsklighet. Kanske är det så att kvinnor, genom social träning och/eller naturen har ett större behov att hålla människor runt omkring sig glada, och får ut mer av att ge julklappar. I så fall är det svårt att kalla det dåligt. Beror det däremot på att de känner sig tvungna att handla för mer av sina, generellt sett lägre tillgångar, är det lättare att ifrågasätta.

I övrigt läser jag om att två kvinnor som på 70-talet sålde sex på bordell till ministrar och annat löst folk nu stämmer staten. Kvinnorna var 14 år på den tiden, varför det var olagligt. (läs här) Bortsett från de viktigaste, men ganska självklara, frågorna om hur vidrigt det är med prostitution, hur synd det är om kvinnorna och hur sviniga dessa ministrar var, kan det vara intressant att tänka på det hela i ljuset av tidigare resonemang.

Kvinnorna stämmer alltså staten. Vem är staten? Det är ju du och jag! Det är ju representanter för oss som är "staten". Det är själva idén med demokrati. Vi betalar ex. inte skatt till någon avlägsen "stat", utan till oss själva. "Staten" är det verktyg som vi gemensamt använder för att bygga samhället. Det är alltså det här landets invånare som stäms. Och det är väl kanske rimligt? Det är ju trots allt systemet där kvinnors sexualitet setts som handelsvara som är skyldigt, liksom de män som faktiskt representerade det systemet. Naturligtvis kan man mena att det borde vara de män som utnyttjade kvinnorna som borde betala skadestånd. Det var ju trots allt, om man nu vill hävda att skillnader mellan individer är mer intressanta än skillnader mellan grupper, specifika politiker, män och delar av det svenska systemet som utnyttjade kvinnorna. Alltså inte alla män, alla politiker och alla som är delar av det svenska samhällssystemet. Samtidigt har vi ett gemensamt ansvar för vad vi som samhälle gör. Samhället behandlade dem illa, och därför bör samhället kompensera genom skadestånd.

Spridda tankar. Vad tycker du? Och tänker du köpa julklappar för 5500 kr? Det tänker inte jag i alla fall.

Herrens frid!

/Elias

Hej kära läsare! Jag hoppas att du har det bra. I P3 sänds varje vecka ett "moraltest", där en känd person får berätta om och argumentera för sina åsikter inom moralens område. (Lyssna här) Om du bläddrar till äldre moraltest, träffar du snart på intressant folk som Göran Hägglund och Lars Ohly. Även sverigedemokraternas partiledare gör testet. Sen får de betyg av Filosofen Bengt Brülde.

Jag tänkte att det kunde vara roligt att du får chansen att svara på de frågor som där brukar ställas. Svara gärna här, med kommentarerna, i din blogg eller i ditt huvud. Argumentera för ett visst ställningstagande i en fråga, eller hävda din åsikt i alla. Gör lite som du vill med andra ord. Så småningom kommer jag att försöka svara på moraltestet.

Lycka till och enjoy!

Moraltestet:

1. Tycker du att vi som bor i den rika världen är moraliskt förpliktigade att göra något för att bekämpa fattigdomen.
2. Hur yttrar sig detta i ditt liv?
3. En moralisk invändning som ibland yttras mot olika former av utbyten, överenskommelser och relationer är att utbytet i fråga är exempel på exploatering. Tycker du att det skulle kunna vara ok att ett rikt par låter en fattig kvinna bära och föda deras barn för t.ex. en miljon kronor?
4. Skulle det kunna vara moraliskt acceptabelt att köpa sexuella tjänster om den som säljer tjänsten får bra betalt och om det inte finns någon hallick som snor åt sig vinsten?
5. Är det moraliskt acceptabelt att en paraplyförsäljare under ett skyfall höjer priset på paraplyer från 40 till 600:-?
6. Är det acceptabelt att döda i följande fall...
   1. Att begå självmord?
   2. Att ge dödshjälp till en person som plågas svårt och själv vill dö?
   3. Att döda i självförsvar?
   4. Att döda en för att rädda tio?
   5. Att ge en seriemördare dödsstraff?
   6. Att döda djur för att få mat eller kläder trots att vi kan misstänka att djuren lider?
7. De flesta tycker att vi ska ha juridisk rätt till fri abort, men om man bortser från själva lagstiftningen tycker du då att det är moraliskt rätt att på det här viset hindra en ny människa från att komma till världen?
8. Många anser att alla vuxna människor har rätt till självbestämmande; vi bör få bestämma vart vi ska bo, vem vi ska gifta oss med, om vi ska röka/dricka/äta o.s.v. Men med tanke på den här rätten till självbestämmande, är det då moraliskt ok att staten förbjuder oss att använda droger?
9. Är det omoraliskt att vara otrogen? 
10. Är det acceptabelt att ljuga?
11. Är det viktigt att den människa som mördat får sitt straff även om vi är helt säkra på att hon eller han inte kommer att göra om det?
12. Anta att en mycket välmeriterad man och en mindre meriterad kvinna konkurrerar om ett jobb i ett starkt mansdominerat yrke, är det orättvist mot mannen att ge kvinnan jobbet?

Klurigt? Ja, men kul! Dela gärna med dig av dina svar!

Bengt Brülde, hårdnackad filosof.

Herrens frid!

/Elias

Det är nästan skrattretande hur okunniga Svd och Dn är så fort det kommer till religion. Under några dagar har vi fått veta att en Brittisk lärarinna i Sudan har, efter att barnen i klassen fått välja, namngett en nalle "Muhammed" (Läs här och här). Lärarinnan har sedan blivit fängslad, eftersom det setts som ett brott mot lagen (hon är nu fri). Det har liknats vid en brittisk motsvarighet till rondellMuhammed. Själva anklagelsen är naturligtvis absurd, eftersom Muhammed är ett av de vanligaste namnen i Sudan, och därmed självklart för barnen att välja. Det är som att en kristen i Sverige skulle lacka ur om man namngav en nalle "Markus" baserat på att man smädar evangelisten... Absurt!

Tyvärr begår både Svd och Dn genomgående ett gigantiskt misstag. De hävdar om och om igen att lärarinnan har "...döpt en nallebjörn till Muhammed." Vad innebär det? Tja, dopet är ju som bekant ett sakrament inom nästan alla kristna kyrkor, där ens tillhörighet till Kristus befästs. Det har med vatten att göra, antingen genom att den som ska döpas sänks ned helt och hållet i vatten, att man stänker vatten, eller att man häller vatten över personen. I dopet får man del av Guds rike, och Den Helige Ande tar sin boning i en.

Var detta lärarinnans mål, att kristna nallen, förstår jag att de muslimska ledarna i landet lackade ur. Dessutom har då troligen gjort sig ovän med de flesta delarna av kristendomen, eftersom man enligt kristen tro aldrig kan döpa någonting annat än en människa. Huruvida lärarinnan döpte nallen baptistiskt (nedsänkning), eller bara med några vattenskvättar berättar varken Dn eller Svd om. Dessutom döper man ju människor till Jesus, inte till Muhammed, så där blandade hon allt ihop sig.

Nämen allvarligt talat. Jag kan köpa att Expressen, Aftonbladet och Veckorevyn har problem med grundläggande svenska termer, men jag hade hoppats på lite mer från morgontidningarna. De enda som verkar ha fått det hela rätt ("namngav") är förstås Dagen. Det är ok att folk begår misstaget att säga "jag döpte mig", när det handlar om ett faktiskt dop, trots att människan i fråga antagligen blev döpt. Men när man börjar anklaga oskyldiga lärarinnor för att ha börjat kristna garnbjörnar har man hamnat rätt knasigt i sin språkanvändning... Eller som man brukar säga: Missförstå mig rätt. =)


Herrens frid!

/Elias

Högkyrklig, lågkyrklig, karismatisk, folkkyrklig, bibeltroende, katolsk, papism, kontextuell, bibelsyn, nattvardssyn, dopsyn, anabaptism, konsubstantiation, transsubstantiation, fundamentalism, liberalteologi, feminstteologi, befrielseteologi, framgångsteologi, jds-lära, äktenskapssyn, evanglelikal och evanglelisk. Ja, det är bara ett axplock av alla de termer som används för att katalogisera den kristna familjen.

Det är lätt att gå vilse bland termerna. Språk är en underbar sak. Läste förra året en artikel som hävdade att språket främst skapar en verklighet, snarare än beskriver en verklighet. Jag köper inte det resonemang som låg bakom slutsatsen, men man kan ju i all fall med lätthet säga att språket delar in och avskärmar delar av verkligheten från varandra på ett sätt som verkligheten i sig själv inte gör. Kan man ex. vara liberalt konservativ, eller konservativt liberal? Ja, det är klart man måste kunna. Jag återkommer senare i bloggen till de kyrkliga termerna.

Men först måste jag bara reflektera en artikel som Svd publicerar. Det handlar om språkbehandlingen i din mobil: T9-systemet. Tydligen baseras det helt på böjningsregler och liknande, vilket på något sätt resulterar i att det godkänner vidriga ord som "rumänsvin" och "hitlertidnig", men inte ord som "blöja" och "mens". Naturligtvis går det att hugga ner på den etiska tveksamheten i detta, men för mig blir den mest intressanta frågan: Hur tusan kom journalisten fram till detta? Har han suttit och provat alla fördomsfulla ord han kunde komma på? Antagligen fick han tips om det, men från vem? Man lär sig också i artikeln hur man kollar vilka ord man har lagt till i sin ordlista. Kul läsning!

I kategorin begreppsförvirring (som jag började med) måste jag också nämna den dam som förra helgen sa till en hel barnkör att: "...och i februari ska vi sjunga för tomtarnas riksförbund. Då kommer det att vara en massa tomtar där...". Skaplig förvirring i barnens världsbild. En massa tomtar? Absurt. Alla vet ju att det bara finns en tomte.

Jag tänkte försöka bringa lite klarhet i åtminstone en begreppsförvirring. I Sverige delas man som kristen i allmänhet in i facken "liberal" eller "konservativ". Man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå hur oexakt detta är. Då och då trillar man över begreppet "evangelikal" i diskussionen, och detta används då oftast för att beskriva någon som uppfattas som "för konservativ". De gånger jag har hört termen användas, har det varit i meningar som "ja, det börjar bli väl evangelikalt", eller "ja, de där högerkristna evangleikalerna."

Låt oss så få lite på fötterna innan vi bestämmer oss för hur vi ska använda orden. "Evangelikal" är ett lånord från USA, där den blotta mängden kristna i olika riktningar har tvingat fram en mer nyanserad begreppsanvändning. När den vetenskapliga bibelkritiken tog fart i världen, blev ju även de kristna i USA tvungna att förhålla sig till den. Kunde man tolka orden "som de står", eller var allt bara ett tidsdokument över en sedan länge svunnen tid? de som valde att tolka hela Bibeln, ord för ord, som ett budskap från Gud kom att kallas fundamentalister. De menar alltså att Gud har inspirerat och står bakom varje ord i skriften. Ingenting i Bibeln går att ifrågasätta utifrån att det skrevs i en viss tid och kultur.

Den andra sidan, den som valde att tänka att Bibeln är helt och hållet människors ord om Gud och världen, kom att kallas liberala. Här menas att vi egentligen inte mottar något budskap från Gud genom Bibeln, utom genom att varje människa är sänd från Gud, och att det är människor som har skrivit om det goda och onda som sker i världen.

Men alla var inte nöjda med den här indelningen. Mellan dessa positioner kom en tredje linje att springa fram: Evangelikalismen. Man menade att det verkade dumt att inte se att det var människor som hade nedskrivit budskapet i sin tid och kultur, men att det också verkade dumt att förkasta det sätt som Bibeln använts av den Kristna kyrkan i alla tider. Så: Bibeln fortsatte att vara högsta auktoritet, men för att kunna tolka dess budskap helt korrekt, bör man läsa den med medvetenhet om i vilken värld den skrevs. Ord för ord är kanske inte Guds, men budskapen och linjerna är det. Linjer som att Jesus är Gud, att Gud är helig och barmhärtig på samma gång och liknande är helt och hållet ett budskap från Gud själv.

...och som du säkert har förstått är det i den här riktningen som jag själv väljer att ställa mig. Förhoppningsvis har jag klargjort lite begreppsförvirring nu. Hur det går för barnen som numera måste hålla reda på en värld med en massa tomtar i vågar jag däremot inte uttala mig om.

Herrens frid!

/Elias